När lär sig barn läsa?

Jag läste någonstans att om man lär sig läsa tidigt (innan vissa kopplingar i hjärnan har försvunnit) så har man större risk/chans att få synestesi. Det stämmer bra på mig som har bokstavs/färgsynestesi och kunde läsa när jag var 2 år. Jag har också någon form av intuitiv stavningsrättelse i huvudet på grund av det :)

Jag tragglade bokstäver och ord med äldsta dottern i tidig ålder. Hon är sex nu och håller på att lära sig att läsa. Har i princip knäckt koden, men inte riktigt. Hennes lillasyster som är fyra som jag inte har tragglat lika mycket med och har hakat på storasysters kämpande med bokstäver och fyraåringen både läser skriver.
Jag vet inte om det har något med varandra att göra men den äldre var i allmänhet dålig på att prata och hade svårt för vissa ljud och hade mycket hittepåord just för hon inte kunde uttala dem alls. Lillasyster däremot var klockren i alla ord hon uttalade då hon började prata och har kunnat säga rätt så komplicerade ord utan problem redan som väldigt liten. Storasyster är däremot betydligt bättre på matematik och siffror än bokstäver.
Jag tror inte det alls är dåligt att träna om barnen vill och leka med bokstäver och ljud. Läsandet kommer förr eller senare.

Jag har läst en del på nätet, mestadels genom att googla. Jag har tre barn, alla med språkstörning även om de äldsta nu är friskskrivna från detta. Jag visste inte att det fanns någon motsatstes.

Jaha, vad intressant! Jag är som du, och stavar väldigt bra. Jag kan också läsa en bok och "se" att det någonstans på sidorna är en felstavning. Ögat registrerar liksom att något inte stämmer någonstans på uppslaget... 

Det här var riktigt intressant..! Jag har tre tidiga "läsare" - på olika nivåer. En dotter som knäckte koden när hon var drygt fyra, men som nu vid 7 är "klart bättre än genomsnittet" i klassen dock inte på något vis extrem. En son som lärde sig läsa när han var så liten att jag inte ens tänker berätta, och som vid tre års ålder läste flytande. Sen en liten tjej till som knäckte koden när hon var kanske 2,5 år, men som sen inte ägnat det så mycket tanke och nu är 3,5 ungefär som egentligen fortfarande är på den där allra tidigaste nivån.

Sonen, har kraftig synestesi. Han ser alla ljud som färger, inklusive då alla bokstäver/ord. Siffror i alla fall, ger honom också känselintryck. Han ser tredimensionella "system" framför sig, för alla samband/system/logiska funktioner osv. Han är oerhört intelligent. Har alltid tänkt att synestesin hjälpt honom, att han liksom haft sitt eget kodsystem. Men det kan alltså var så också, att synestesin hålla kvar pga att den övrigt utvecklingen tagit en viss väg..? Jätteintressant!

Ja, här har ni en som hoppas att skolsystemetklarar av att ta tillvara de som läst ett närmare tre år före skolstart. Har övervägt detta med att starta skolan ett år tidigare, men tänker att det är dumt socialt, och att ett år inte skulle göra så stor skillnad heller, snarare två-tre... Känner mig uppriktigt oroad för understimulans. Men en så länge är det förskola som gäller, förskoleklass i höst, och sen skola.

det sägs ju att skolan är bättre, eller åtminstone SKA vara bättre på att individanpassa idag, jämfört med för 30 år den. Nån som har erfarenheter att dela med sig?

Bra fundering där....undrar lite över det jag med...vår son fyllde nyss 4 år och kan ljuda och läsa en hel del ord, är intresserad av att lära sig å förstå!...så frågan är ju om det kommer bli "trist" i förskoleklass eller om de lyckas ge honom andra uppgifter då? jaja....2 år kvar till dess...hoppas på det bästa! :)

Vi har nog resonerat ganska lika. Sonen ligger olika långt före på olika områden, sen pga sin autism och DCD oerhört långt efter på andra.. Han kommer få gå med sin kull, och tack vare att han har så tydlig problematik att han ändå måste ha väldigt anpassad undervisning så verkar det vara så att de kan lösa allt med att lägga det på rätt nivå. Sen hur det blir rent krasst, det får vi se....  Men han kommer ju bara klara enskild undervisning, vilket "möjliggör". Kan undra hur det går för andra som inte har "tilläggsproblematik", jag undrar också hur långt man klarar att individanpassa.. Dottern som nu går i första klass har ett "liknande upplägg", och läser lite individuellt men ändå samma som klassen. Det innebär att hon gör tillsammans med klassen det hon behöver öva på, men får träna på högre nivå på de områden där hon behöver samt lägre nivåer där det är ett krav. Hemma har jag sen en 3,5-åring som läser och räknar sådär "i starten". Hon kan definitivt alla bokstäver, förstår ljudandet och läser riktigt bra ganska många ord. Hon räknar till 20 och vill nu att jag ska lära henne plus och minus eftersom hon är sotis på storasyster... Att hon skulle klara det med lite förklaring, tvivlar jag egentligen inte på. 

Anpassning behövs verkligen, för alla barn egentligen.

Jag tänker att det beror på barnets motivation att ära sig läsa. Det måste vara roligt!

Jag lärde mig läsa som 4-åring för att jag ville ha mer Astrid Lindgren, det fanns ju inte mycket att se på TV dåförtiden och de vuxna hade inte tid att läsa för mig hela dagen som jag ville. Morfar spelade in Karlsson på taket på kassettband när han läst den tio gånger redan, och sen lyssnade jag på bandet och lärde mig läsa. Sen var jag ostoppbar och omättlig

Min son är en utpräglad mattehjärna, har sett en massa på barnfilm och har då inte haft samma motivation att läsa. Men när vi högläste Harry Potter hände något, då ville han själv och genom dels roliga böcker och dels genom att det krävsatt kunna läsa instruktioner för att spela olika PC-spel så har hans läsexplosion börjat, men den kom inte förrän vid 8 år och är mycket ämnesberoende, han läser nästan hellre fakta (historia, rymden, djur, teknik) än skönlitterärt om jag inte tar till pärlor som Roald Dahl eller C.S. Lewis.

Och där blev det diverse felslag i texten....meh...

Min äldsta går i förskoleklass nu. Han trivs jättebra - älskar att gå till förskoleklassen - men "utbildningsmässigt" skulle jag säga att det är rätt katastrofalt. Han läser flytande och räknar (inte onormalt eller överbegåvad på något vis bara intresserad) och har sedan han började arbetat med siffrorna 1-10 samt första hälften av bokstäverna i alfabetet. Individualidering = 0. Alla barnen från hans förskoleavdelning går i samma klass och alla 6 kunde läsa när de började på olika nivå. Borde vara rätt lätt att jobba med kan man tycka, men nej. Han trivs som sagt jättebra då han är född i slutet av december och inte mogen på annat vis så han älskar att leka helt enkelt och det gör de mycket. När han börjar ettan till hösten så kommer jag att vara mer uppmärksam och ställa högre krav på individualisering. Han kommer inte att trivas annars då det är stillasittande arbete som gäller i högre utsträckning. Han kommer inta att störa eller liknande. Han är väldigt mån om att göra rätt och är en stillsam liten kille, men han kommer att tappa intresset. Märker det redan nu. samlingarna tycker han är tråkiga. Det tyckte han aldrig på förskolan. Där var de mer personal och hade lättare att utgå från barnen.