hur många år klarar man att leva utan sex?

Tycker absolut inte att du ska ge upp och lämna som många i tråden föreslår. (Folk är sjukt lata nu för tiden tydligen.) Du älskar ju din fru och din familj. Det kan bli bra igen. Tycker "det kan vända!" gav dig massa bra tips. Kan bara instämma i dessa. Börja med att satsa på att själv bli attraktiv igen. Du har antagligen degat ner dig sedan ni träffades. Men använd inte droger, och kom ihåg att attraktion sitter både på insidan och utsidan. Ta hand om och skulptera din kropp, men glöm inte för dens skull bort ditt inre. Försök bli en mer attraktiv version av dig själv på alla plan. Du känner ju din fru, så du vet vad hon tänder på. Fortsätt sedan med att börja skapa tillfällen för romantik, utan att för dens skull ha något krav på sex. Skicka iväg ungarna och laga en romantisk middag, gå på bio, teater, konsert eller restaurang. Gör sådant du vet att hon gillar. Sätt inget krav på sex, utan satsa på hångel! Krav är sjukt avtändande. Om ni hånglar regelbundet kommer det att leda till sex såsmåningom. Hon är också människa, du behöver bara få igång henne. Satsa på hennes njutning, visa att du är bättre än hennes sexleksaker, gör henne beroende av dig. När hon väl är det igen är det bara en tidsfråga innan hon börjar initiera och vinnlägga sig om din njutning för att få sin egen.

"Det kan vända" : Jag är singel men får nästan lust att ha en gubbe för att testa alla dina råd! Väldigt upplyftande läsning!! Framförallt att det faktiskt verkade funka! Jag tror ofta en tänker att det inte går att vända en sådan här situation. Sedan kanska inte alla par har samma orsaker till att sexlivet funkar dåligt och då kan de behöva andra råd men jag tror dessa råd skulle hjälpa en hel del i alla fall.

Hej!
Jag tror att det handlar om mycket mer än sex. Att känna sig önskad, åtrådd och älskad. Dessutom finns det ju mycket forskning på vad som händer rent kemiskt när man är nära sin partner. Alternativt inte får vara nära.

Själv lever jag som kvinna 55+ i en relation där det senaste 13 åren varit ett mycket sparsamt samliv. Min man som är äldre än jag säger att han vill, säger att han älskar mig. Han visar att han älskar mig men inte att han vill vara nära, alltid för trött. . Vi har inte hånglat på ett halvår och har sex 5-7 gånger per år. Till saken hör att vi har en son med diagnos som forfarande bor hemma vilket tar mycket tid och kraft för min man. 

Jag har lust, tränar och tar hand om mig själv. Tror att jag är rätt lätt att ha runt omkring sig.

Det är så svårt när man inte vill bryta upp. Barn, gemensamt hem historia.

Har inga råd att ge förutom tanken att ALLA är ansvariga för sin del i en relation och att någon form av intimitet ingår i alla relationer som håller över tid. 

 

hur många år klarar man att leva utan sex?

Nu när jag inte fått mig ngt sedan September har jag helt enkelt gett upp. Jag ids inte ens försöka längre. Jag gör givetvis saker i hemmet, men väldigt lite. Jag blir mest irriterad och frustrerad så jag sover inte i samma säng längre utan lägger mig på soffan. på kvällarna efter våra rutiner degar jag ihop framför datorn.

hur många år klarar man att leva utan sex?

Jag är en medelålders man, jag och min fru har så gott som aldrig sex. 2013 hade vi sex 3ggr, året innan kanske 5ggr, året innan det kanske 8-10ggr, så har det vart nu sen senaste barnet föddes för 8 år sedan, och det var inte så mycket mer (även om det var lite oftare, kanske 1 gång i månaden) sedan vår första föddes för 14 år sedan. 

innan det hade vi ofta sex. men det var då.

Nån gång emellanåt får jag tillfredställelse med hjälp av hennes hand efter att ha tiggt mig till det, men oftast inte. Så kanske dubbla samlagsfrekvensen för min del om man vill räkna så. Jag är ej heller otrogen, så inget vid sidan av (förutom med mig själv)

Jag har försökt med det mesta, vara extra snäll och duktig hemma, ge massage, pussas mycket, ge komplimanger etc etc. Även på den negativa sidan tjatat, gnällt, tiggt och försökt diskutera saken med henne. Hon lade över det på mig ett tag, och ansåg att hon inte vill ta ensamt ansvar för vårt sexliv (vilket jag inte höll med om att det vart så, men känner hon så så känner hon så) och att jag skulle ta mer initiativ, men det har inte funkat en enda gång. Jag har försökt bara vänta, utan press och låta henne ta alla initiativ - utan annat resultat än ett nej. jag har köpt sexleksaker till henne, de använder hon flitigt...när hon är ensam hemma. Hon har huvudvärk, magvärk, mensvärk, tandvärk, migrän, ibs, som ursäkter ibland när hon märker att jag är på, som en slags "det kommer inte att hända ikväll" så att jag lägger av innan jag ens försökt.

Jag älskar henne något oerhört, och vill inte bryta upp vårt äktenskap...men jag vet inte om jag pallar det här. Jag känner mig väldigt uppskattad som make, vän och som pappa men som älskare känner jag mig helt värdelös. Jag har tom blivit värdelös när det väl skall till pga bristen på vana, har ingen aning om hur man gör och jag har inte gett henne en enda orgasm sen hon blev gravid med vår första...och kanske några ggr under graviditeten.

Hon underlättar inte direkt när vi väl gör det, ljuset släckt och hon vill inte ens kyssas under akten eller byta ställning...hon vill ha oralt men vill inte ens lägga en kudde under baken för att jag skall komma åt lättare. Så var det inte heller förr då hon var mycket aktiv under själva akten.

Nu när jag inte fått mig ngt sedan September har jag helt enkelt gett upp. Jag ids inte ens försöka längre. Jag gör givetvis saker i hemmet, men väldigt lite. Jag blir mest irriterad och frustrerad så jag sover inte i samma säng längre utan lägger mig på soffan. på kvällarna efter våra rutiner degar jag ihop framför datorn.

Hon tror att jag är deprimerad, och det är jag, men alla "jag älskar dig, förlåt mig och från och med nästa vecka skall vi ha sex varje dag!" som jag hört ett dussin ggr betyder ingenting, för de håller inte ens en enda dag.

Att ha en affär/köpa luder finns inte på kartan, skulle aldrig göra så mot henne då hon hade blivit jätteledsen. i mina bittrare stunder undrar jag om hon gör något bakom min rygg?

trots att jag älskar henne över allt annat så funderar jag ofta på att skilja mig. Delad vårdnad och hela den grejen...och iaf få en liten chans att få träffa någon som vill ha ett sexliv med mig.

Kan inte citera men vill svara på inlägget om livskamrater. En livskamrat behöver inte komma i form av romantisk partner endast. Man kan hitta sådana även i vänskapsrelationer och familj. 

Vad jag syftade på var livskamrat = maka/make eller sambo.

Och jag syftade på att livskamrater inte behöver inkludera nån romantik eller sex och att riktig kärlek är viktigare.