hur många år klarar man att leva utan sex?

För att svara på frågan i rubriken, vissa klarar sig i decennier utan att bry dig eller sakna det.

TS din situation låter väldigt jobbig. Finns kanske inte mkt annat att göra än att försöka prata.

Jag skulle klara mig utan hela livet bara jag fick vara med min partner som jag älskar. Jag skulle aldrig lämna min partner pga brist på sex i förhållandet. Sex är en liten del av ett förhållande, det finns så mycket annat som binder ihop varandra.

Jag har levt hela livet utan sex och jag lever trots det. Så det är klart att man klarar det en längre tid.
Att jag saknar någon att vara nära med är en annan sak.

Alla har inte behovet av sex. Det finns de som lever tillsammans och har det bra nog utan. Googla lite eller så? Din tjej kanske inte har så stort behov och jag tycker inte du ska skuldbelägga henne och komma med snikna kommentarer om att hon går bakom ryggen på dig. 

Jag och mannen har nyligen fått en nystart i sexlivet och gått från 1-2 halvkassa ligg i månaden till flera kvalitetsligg i veckan. Trots att vi är småbarnsföräldrar med allt vad det innebär.

Detta har vi åstadkommit genom följande:

Jag:

* Släppte mina hämningar och behov att behaga och började vara ego i sängen! Detta för att jag trodde att förhållandet var dött och började helt enkelt skita i hans orgasm och njutning som jag tidigare känt sånt ansvar för. Jag slutade ex gå med på långa jucksessioner som ger mig noll njutning och som för mig blir en obekväm transportsträcka till hans utlösning.

* Tvingade mig själv att prata om sex, både under och utanför själva sexakten. Att visa och sätta ord på vad som ger mig njutning. Även detta möjliggjordes i o m att jag tänkte att "denna gång kanske är sista så skit samma om jag gör bort mig".

Han:

* Började träna och ta hand om sin övervikt.

* Började ta halva ansvaret för hushåll och barn. Ett krav från min sida annars separation.

* Började ta initiativ till aktiviteter i och utanför hemmet. Även här kände jag mig som ensam projektledare. Nu planerar han både familjeutflykter samt vuxentid för oss och fixar barnvakt nån gång i månaden. Vi har också som mål att komma iväg på miniresor bara vi två minst två ggr om året. Guld värt!

Vi:

* Börjat prata om våra relationsproblem på ett konstruktivt sätt. Alltså inte bara gnälla utan komma med konkreta förslag och idéer till förbättring. Alltså lösningsorienterat istf samma gamla vanliga gnäll över den andras brister och fel.

Resultatet var är lite överraskande men ack så positivt. Plötsligt njuter jag av sex! Jag får orgasm nästan varje gång och de gånger vi kör snabbisar nu för tiden så känns det helt ok om bara han kommer. Nu känns snabbisar som en kärleksgåva istf nåt jag bara ställde upp på för att lindra dåligt samvete.

Nu mer tar jag för mig, kräver och skiter i att behaga. Det låter ego men faktum är att jag har låtit honom vara ego på min bekostnad i tio års tid och det gjorde oss båda olyckliga.

Han slipper ansvaret för min orgasm! Han vet nu när han ger mig njutning för jag visar detta tydligt. Och gör han nåt jag inte gillar så styr jag honom åt en annan riktning. Han säger att detta är en stor befrielse för honom. Plötsligt slipper han prestationsångesten och skuldkänslorna. Och för honom förhöjs njutningen i o m att jag gör mer, vill mer, testar mer och njuter mer. Mitt nya självförtroende gör honom vild av åtrå och han kan verkligen inte få nog av mig, av oss tillsammans.

Och i o m att han börjat ta ansvar utanför sängkammaren så har jag nu mer ork och vi har mer tid att göka på. Jag har även börjat se på honom som en sexig, självständig och vuxen man istf den lata, bortskämda pojkspolingen han betedde sig som tidigare.

Vår utmaning nu är att inte släppa taget om vårt momentum. Att inte falla tillbaka i gamla invanda spår. Att inte låta vardagströttheten ta över. Jag känner mig hoppfull!

Ledsen för wall of text men jag kände en iver över att få berätta att det finns hopp! Men det kräver att ni båda är med på samma tåg.

Jag kan inte hjälpa dig med ditt problem, har själv alltid haft mycket sex i förhållanden för att jag tycker det är viktigt.

Men jag vill ändå skriva att du skriver väldigt fint om din fru och du låter som en fantastisk man, hoppas verkligen ni lyckas lösa detta så att ni inte skiljs åt och hon först då kommer till insikt.

Tycker absolut inte att du ska ge upp och lämna som många i tråden föreslår. (Folk är sjukt lata nu för tiden tydligen.) Du älskar ju din fru och din familj. Det kan bli bra igen. Tycker "det kan vända!" gav dig massa bra tips. Kan bara instämma i dessa. Börja med att satsa på att själv bli attraktiv igen. Du har antagligen degat ner dig sedan ni träffades. Men använd inte droger, och kom ihåg att attraktion sitter både på insidan och utsidan. Ta hand om och skulptera din kropp, men glöm inte för dens skull bort ditt inre. Försök bli en mer attraktiv version av dig själv på alla plan. Du känner ju din fru, så du vet vad hon tänder på. Fortsätt sedan med att börja skapa tillfällen för romantik, utan att för dens skull ha något krav på sex. Skicka iväg ungarna och laga en romantisk middag, gå på bio, teater, konsert eller restaurang. Gör sådant du vet att hon gillar. Sätt inget krav på sex, utan satsa på hångel! Krav är sjukt avtändande. Om ni hånglar regelbundet kommer det att leda till sex såsmåningom. Hon är också människa, du behöver bara få igång henne. Satsa på hennes njutning, visa att du är bättre än hennes sexleksaker, gör henne beroende av dig. När hon väl är det igen är det bara en tidsfråga innan hon börjar initiera och vinnlägga sig om din njutning för att få sin egen.