• Anonym (sexlös)

    hur många år klarar man att leva utan sex?

    Jag är en medelålders man, jag och min fru har så gott som aldrig sex. 2013 hade vi sex 3ggr, året innan kanske 5ggr, året innan det kanske 8-10ggr, så har det vart nu sen senaste barnet föddes för 8 år sedan, och det var inte så mycket mer (även om det var lite oftare, kanske 1 gång i månaden) sedan vår första föddes för 14 år sedan. 

    innan det hade vi ofta sex. men det var då.

    Nån gång emellanåt får jag tillfredställelse med hjälp av hennes hand efter att ha tiggt mig till det, men oftast inte. Så kanske dubbla samlagsfrekvensen för min del om man vill räkna så. Jag är ej heller otrogen, så inget vid sidan av (förutom med mig själv)

    Jag har försökt med det mesta, vara extra snäll och duktig hemma, ge massage, pussas mycket, ge komplimanger etc etc. Även på den negativa sidan tjatat, gnällt, tiggt och försökt diskutera saken med henne. Hon lade över det på mig ett tag, och ansåg att hon inte vill ta ensamt ansvar för vårt sexliv (vilket jag inte höll med om att det vart så, men känner hon så så känner hon så) och att jag skulle ta mer initiativ, men det har inte funkat en enda gång. Jag har försökt bara vänta, utan press och låta henne ta alla initiativ - utan annat resultat än ett nej. jag har köpt sexleksaker till henne, de använder hon flitigt...när hon är ensam hemma. Hon har huvudvärk, magvärk, mensvärk, tandvärk, migrän, ibs, som ursäkter ibland när hon märker att jag är på, som en slags "det kommer inte att hända ikväll" så att jag lägger av innan jag ens försökt.

    Jag älskar henne något oerhört, och vill inte bryta upp vårt äktenskap...men jag vet inte om jag pallar det här. Jag känner mig väldigt uppskattad som make, vän och som pappa men som älskare känner jag mig helt värdelös. Jag har tom blivit värdelös när det väl skall till pga bristen på vana, har ingen aning om hur man gör och jag har inte gett henne en enda orgasm sen hon blev gravid med vår första...och kanske några ggr under graviditeten.

    Hon underlättar inte direkt när vi väl gör det, ljuset släckt och hon vill inte ens kyssas under akten eller byta ställning...hon vill ha oralt men vill inte ens lägga en kudde under baken för att jag skall komma åt lättare. Så var det inte heller förr då hon var mycket aktiv under själva akten.

    Nu när jag inte fått mig ngt sedan September har jag helt enkelt gett upp. Jag ids inte ens försöka längre. Jag gör givetvis saker i hemmet, men väldigt lite. Jag blir mest irriterad och frustrerad så jag sover inte i samma säng längre utan lägger mig på soffan. på kvällarna efter våra rutiner degar jag ihop framför datorn.

    Hon tror att jag är deprimerad, och det är jag, men alla "jag älskar dig, förlåt mig och från och med nästa vecka skall vi ha sex varje dag!" som jag hört ett dussin ggr betyder ingenting, för de håller inte ens en enda dag.

    Att ha en affär/köpa luder finns inte på kartan, skulle aldrig göra så mot henne då hon hade blivit jätteledsen. i mina bittrare stunder undrar jag om hon gör något bakom min rygg?

    trots att jag älskar henne över allt annat så funderar jag ofta på att skilja mig. Delad vårdnad och hela den grejen...och iaf få en liten chans att få träffa någon som vill ha ett sexliv med mig.

  • Svar på tråden hur många år klarar man att leva utan sex?
  • Anonym (mamma C)
    Anonym (sf) skrev 2014-01-17 10:04:28 följande:
    Jag skulle lugnt klara mig hela livet utan sex, sex är grymt överskattat. Tycker synd om er som blir så deppiga och frustrerade av att inte ha sex, tack o lov för att jag inte är sån.
    Fast man kan ju bli lika deppad om man är den andra, som INTE vill ha sex, om man lever med någon som vill ha det oftare? Det är ju själva det faktum att man är osynkade som är jobbigt. Sin egen sexlust kan man väl leva med...

    Eller menar du att alla du träffar är lika ointresserade av sex som du är? Eller att det är deras problem om de vill ha sex oftare än du?
  • Anonym (Ge inte upp)

    Känner igen mig till viss del. Undrar om din fru spelade ett spel i början där det ingick att ha sex på ett sätt som hon trodde att män förväntade sig. Nu orkar hon inte riktigt det längre och det blir en trötthet av alltihop. Kanske... jag vet förstås inte. Bara som jag tänker när jag läser trådstarten. Tror du gör rätt i att satsa på träning, men skippa definitivt steroiderna. Varken hälsosamt eller attraktivt! Själv tycker jag att det hedrar dig att du vill satsa på familjen och barnen! Fräscha till dig själv så kanske det blir ett wake-up-call för frugan. 

  • Anonym (sf)
    Anonym (mamma C) skrev 2014-01-17 10:10:47 följande:
    Fast man kan ju bli lika deppad om man är den andra, som INTE vill ha sex, om man lever med någon som vill ha det oftare? Det är ju själva det faktum att man är osynkade som är jobbigt. Sin egen sexlust kan man väl leva med...

    Eller menar du att alla du träffar är lika ointresserade av sex som du är? Eller att det är deras problem om de vill ha sex oftare än du?
    Jag undviker relationer eftersom jag tycker alla med normal till hög sexlust är skitjobbiga, blir inte deppig, bara irriterad.

    Jag klarar mig bra med bara vänner :)
  • Waldo

    Men har ni pratat om det?

    På riktigt, inte bara ett "nödvändighetssamtal". Har ni rett ut vilka känslor som ligger bakom hennes avstånd till sex?
    Skulle hon kunna tänka sig att jobba med detta, prata vidare om det?
    Ingen av er kan må bra i nuvarande situation

    Själv hade jag nog inte klarat ett sådan förhållande.
    Ett sunt sexliv och intimitet är en stor del av ett pars liv. Visst kan det gå upp och ner, men inte på det sättet och att man har kommunikation i andra aspekter av sitt förhållande , så är det viktigt att ha det om sitt sexliv också

  • Anonym (mamma C)
    Anonym (sf) skrev 2014-01-17 10:18:16 följande:
    Jag undviker relationer eftersom jag tycker alla med normal till hög sexlust är skitjobbiga, blir inte deppig, bara irriterad.

    Jag klarar mig bra med bara vänner :)
    Okej, då har du funnit ett sätt att leva som passar dig

    De flesta är dock intresserade av att leva i parrelationer.
  • Anonym (sf)
    Anonym (mamma C) skrev 2014-01-17 10:25:21 följande:
    Okej, då har du funnit ett sätt att leva som passar dig

    De flesta är dock intresserade av att leva i parrelationer.
    Ja, det funkar bra, hade varit trevligt att hitta någon med 0 sexlust, men det är ganska svårt.

    Jag svarade bara på frågan i rubriken.
  • Anonym (mamma C)
    Anonym (sf) skrev 2014-01-17 10:36:15 följande:
    Ja, det funkar bra, hade varit trevligt att hitta någon med 0 sexlust, men det är ganska svårt.

    Jag svarade bara på frågan i rubriken.
    Du kan ju få min man, hahahahahaha!!!

    Nä, han är fin på alla andra sätt, så jag behåller honom nog
  • turbansmurfen

    Ledsen TS, jag säger till dig som jag säger i alla liknande trådar:

    Du har gjort ditt här, det kommer ej att bli en förändring från hennes sida, för hon VILL inte det. Så enkelt är det.

    Du har två alternativ: Ge upp det här med sex helt, och acceptera att du får gå runt ensam och bitter, sova på soffan pga frustration och att du helt enkelt inte står ut med att sova i samma säng som henne.

    Alternativ två: Säg att du vill separera, och GÖR det. Inte bara bo i sär i hopp om att hon ska sakna dig och ändra sig. För hon kommer INTE att ändra sig. Inte med dig. Kanske senare i livet, ihop med en annan man. Men inte med dig. Du kan inte bli lycklig ihop med henne, inte på riktigt. Men du kan vara lycklig med en annan kvinna, och umgås med dina barn varannan vecka. Dina barn kommer att må bättre av att se sin pappa må bättre.

  • Waldo
    Anonym (sf) skrev 2014-01-17 10:18:16 följande:
    Jag undviker relationer eftersom jag tycker alla med normal till hög sexlust är skitjobbiga, blir inte deppig, bara irriterad.

    Jag klarar mig bra med bara vänner :)
    Hur menar du?

    Känner du irritation på andra människor med normal sexlust eller känner du en allmän känsla av irritation?
    Eller är du irriterad på dig själv?


  • Anonym (sf)
    Waldo skrev 2014-01-17 12:36:45 följande:
    Hur menar du?

    Känner du irritation på andra människor med normal sexlust eller känner du en allmän känsla av irritation?
    Eller är du irriterad på dig själv?


    Personer med betydligt större sexlust än mig blir så på och sen jättedeppiga när jag inte har lust. Sen vill de "reda ut problemen" med sexlivet, trots att jag, även innan jag ens gick in i relationen i fråga, sagt att jag har närmast obefintlig sexlust, och att jag inte vill ha sex speciellt ofta. Problemet blir då, för dessa människor, att jag inte vill ha sex. Problemet för mig är att de blir jobbiga att ha o göra med.

    Ärlighet hjälper liksom inte i dessa fall, därför undviker jag numera att ingå i relationer med människor som har normal eller hög sexlust, trots att de säger att "det är lugnt".
Svar på tråden hur många år klarar man att leva utan sex?