Plötsligt händer det! Gravid, utan IVF, trots flera års försök. Några fler?

Att inte dom koncentrerar sig på sånt också då under utredning, alltså kosthållningen, då det ändå uppenbarligen kan påverka chanserna något för vissa, skumt.

Jag beställde hem journalerna från IVF-kliniken jag gick hos samt gynmottagningen för att förbereda inför vård utomlands, så att jag också vet vad som skrivits och sånt. På papprena från IVF-kliniken stod det att jag har PCO-utseende på mina äggstockar, framförallt höger, medans gynmottagningen sa att det såg normalt ut. Jag har ju sett på ultraljuden som gjorts att jag har fulltproppat med äggblåsor, men jag vet inte vem jag ska lita på -_- det var ju inget som IVF-kliniken hade berättat till mig heller.

Men jag är glad att jag slutade med socker då iaf, det gav ju resultat

Tinzu: Jag tycker svenska vården överlag är väldigt dålig på att ha en helhetssyn. Kanske är det bara tidsbrist, eller så är det alltid varit så uppdelat.

Under hela vår utredning och behandling på 3 år fick vi aldrig frågan om vår livsstil. De frågade om vi rökte, hur mycket alkohol vi drack på en vecka samt hur mycket jag vägde (vi är båda normalviktiga, det är möjligt att de hade vägt även maken om han varit överviktig, det vet jag inte), men ingenting annat.

Vi har kunnat leva på bara hamburgare, pommes och energidryck, och de skulle aldrig ens ha vetat om det.

Det är ett av de stora skälen till att jag anser att man behöver läsa på mycket själv, för det är så otroligt mycket som de inte talar om för en. Det är ganska givet att en kropp som mår bra också har lättare att producera bra ägg/spermier och att bli gravid, än en kropp som mår jättedåligt. (Sen är det inte alltid rättvist - vissa kan både dricka, röka och käka skitmat och ändå bli gravida utan problem, men så är det ju med allting.)

Kosten påverkar, och framförallt är hela kroppen en enhet. Man kan inte bra isolera livmoder och äggledare och helt ignorera resten av kroppen, men det verkar vara så sjukvården gör, tycker jag.

Hej!
JAg har också precis plussat! Ofrivilligt barnlös sedan 3,5 år, 37 år gammal. Oförklarlig barnlöshet med inslag av ålder, lätt pco och min övervikt. Blev gravid i somras med hjälp av pergotime, men tyvärr slutade det i ett utomkved v 9-10 och en akut operation där min ena äggledare blev bortopererad (så sedan dess även en tubulär faktor). Då jag var överviktig, var jag tvungen att gå ner i vikt inför ivf. Så sedan i somras har jag gått ner 15 kg, och vi skulle precis börja med ivf nu i februari när min mens skulle sätta igång. Förra veckan köpte jag hem alla hormonpreparat.
Men min mens var någon dag sen, vilket den aldrig är. Så jag testade med ett gammal test jag hade hemma sedan i somras, och trot eller ej, det var ett plus!!! Nu har jag testat med digitalt också, gravid v 1-2.
Är lite chockad minst sagt, men om detta går vägen utan missfall eller utomkved i andra äggledare är jag otroligt tacksam för att vi slipper ivf-cirkusen...

Ni som har pco; en del verkar ju ha prövat låg-kolhydratskost (tror starkt på detta, har kört med detta själv). Min läkare på carlanderska satte faktiskt in Metformin till mig. Metformin är diabetes typ II medicin som sänker insulinhalten i blodet, vilket har betydelse vid PCO. Jag har inte diabetes, men detta skulle vara en hjälp för bättre hormonbalans och ägglossningar. När jag blev gravid i somras stod jag på metformin också. Denna gången hade jag gått på nutrilett-diet i typ 2 månader (!) så jag kan tänka mig att man inte hade högt blodsocker direkt...

Om allt går vägen den här gången har vi BF ca 19 okt. Tänker behålla hormonpreparaten i kylskåpet, för går graviditeten åt pipsvängen kommer vi nog inte undan ivf..

Stort grattis Saffron och jag hoppas verkligen att det håller sig för er!

Det verkar ju helt klart finnas ett samband där med socker och kolhydrater, det verkar ju som det. Det är så märkligt bara att ingen tagit tag i saken och faktiskt nämner det till dom som har svårt att få barn, för det KAN ju hjälpa, det vet man ju inte.

Men vad spännande veckor ni kommer att ha nu!

Hej på er och stort grattis till ers graviditeter!! Här är ett till mirakel. Efter 6 ivf, 6 äd (dålig äggstocksreserv) och flera missfall fick vi en äd-dotter 2012. Gjorde ett syskonförsök i december, enda frysägget, som misslyckades men plussade för en vecka sen på naturlig väg. Första gången på 9 år!!! Helt galet Jag är 42 så vi är jättenervösa såklart!! Vul om en vecka!!! Kram

Hej har inte läst igenom tråden Än men blev överlycklig för det verkar som jag äntligen har hittat en grupp som kanske passar mig.

Jag har hängt på fl sen 2005 och genomgick med min fd man 3 ivf och 3 fet vilket inte resulterade i ett enda plus. Mådde riktigt uselt och kroppen tog mycket stryk då jag är överkänslig mot hormoner. till slut utvecklade jag endast cystor på äggstockarna och läkarna fick avbryta kommande behandlingar gång på gång och fick fick ta beslutet att avbryta då ivf inte längre kunde bli vår väg till ett barn. Vi hade manlig orsak, dom hittade aldrig något fel på mig men var övertygad att det måste ha varit något eftersom vi gjorde ICSI så då borde det ju iaf ha tagit sig någon gång. Vi ville senare lite olika vägar då jag ville ha barn till varje pris och han inte ville det och glädjen hade försvunnit med att skaffa barn så han var osäker på vad han ville. Vi skilde oss men är idag goda vänner och har båda träffat andra partners.

Jag och min sambo har pratat om barn men jag har känt hela tiden att jag inte orkar gå den vägen igen efter att ha gått ner i en depression och mycket fysiska problem med kroppen efter all behandling. Orkar liksom inte sitta där månad efter månad och hoppas, gråta, tvivla osv osv.
Sambon har två vuxna barn redan men vet ju om min barnlängtan så han var ju villig att skaffa fler men var ju inget måste så sakta men säkert har vi kört med säker metod. vi vet ju alla här inne hur våra cykler fungerar efter så många år av planeringar så vi körde med avhållsamhet vid ÄL men har väl sakta å säkert börjat strunta i det lite smått..

Första gången jag märkte att vi hade haft sex under ÄL var när vi båda var lediga och hade en sån där riktigt kaninvecka haha satt på helgen efter den veckan och kollade schemat för att se när äl skulle vara och upptäckte då att den skulle vart 4 dagar tidigare.. Då tändes ju hoppet och jag mådde samtidigt jättedåligt över att börja hoppas på något som förmodligen som alltid skulle sluta i mens men det kröp fram mer och mer symtom.
Symtom som jag aldrig haft förut även fast jag vart skengravid säkert hundra gånger innan och 2 dagar innan BIM kunde jag inte hålla mig och snokade fram några gamla stickor som hade gått ut för längesen men 4 stycken visade svaga test så på BIM dagen köpte vi ett CB digital som det stod gravid på...

så från att ha kämpat från 2005 så har jag nu äntligen fått mitt första plus och jag är i dag 8+0. känslan går inte att beskriva!!!

Så roligt att läsa! stort grattis till graviditeten, så fantastiskt! hur känner du dig nu? Har du några symptomer? Har du fått vara och kolla med ultraljud än?

tack det känns väldigt overkligt. har inte mycket symtom faktiskt utan har haft enstaka dagar här å där som jag mått lite illa men inte så mycket mer än så förutom att man måste springa å pinka på nätterna, gasig till tusan och förstoppad.

nej då detta är en naturlig graviditet och inte genom ivf så går jag hos vanlig bvc och får inte VUL utan UL blir väl som för alla andra. har vart på hälsosamtal i v 5 och nu är jag i v 9. inskrivning 15 april.

nej så tråkigt att tråden är död