Plötsligt händer det! Gravid, utan IVF, trots flera års försök. Några fler?

Hej har inte läst igenom tråden Än men blev överlycklig för det verkar som jag äntligen har hittat en grupp som kanske passar mig.

Jag har hängt på fl sen 2005 och genomgick med min fd man 3 ivf och 3 fet vilket inte resulterade i ett enda plus. Mådde riktigt uselt och kroppen tog mycket stryk då jag är överkänslig mot hormoner. till slut utvecklade jag endast cystor på äggstockarna och läkarna fick avbryta kommande behandlingar gång på gång och fick fick ta beslutet att avbryta då ivf inte längre kunde bli vår väg till ett barn. Vi hade manlig orsak, dom hittade aldrig något fel på mig men var övertygad att det måste ha varit något eftersom vi gjorde ICSI så då borde det ju iaf ha tagit sig någon gång. Vi ville senare lite olika vägar då jag ville ha barn till varje pris och han inte ville det och glädjen hade försvunnit med att skaffa barn så han var osäker på vad han ville. Vi skilde oss men är idag goda vänner och har båda träffat andra partners.

Jag och min sambo har pratat om barn men jag har känt hela tiden att jag inte orkar gå den vägen igen efter att ha gått ner i en depression och mycket fysiska problem med kroppen efter all behandling. Orkar liksom inte sitta där månad efter månad och hoppas, gråta, tvivla osv osv.
Sambon har två vuxna barn redan men vet ju om min barnlängtan så han var ju villig att skaffa fler men var ju inget måste så sakta men säkert har vi kört med säker metod. vi vet ju alla här inne hur våra cykler fungerar efter så många år av planeringar så vi körde med avhållsamhet vid ÄL men har väl sakta å säkert börjat strunta i det lite smått..

Första gången jag märkte att vi hade haft sex under ÄL var när vi båda var lediga och hade en sån där riktigt kaninvecka haha satt på helgen efter den veckan och kollade schemat för att se när äl skulle vara och upptäckte då att den skulle vart 4 dagar tidigare.. Då tändes ju hoppet och jag mådde samtidigt jättedåligt över att börja hoppas på något som förmodligen som alltid skulle sluta i mens men det kröp fram mer och mer symtom.
Symtom som jag aldrig haft förut även fast jag vart skengravid säkert hundra gånger innan och 2 dagar innan BIM kunde jag inte hålla mig och snokade fram några gamla stickor som hade gått ut för längesen men 4 stycken visade svaga test så på BIM dagen köpte vi ett CB digital som det stod gravid på...

så från att ha kämpat från 2005 så har jag nu äntligen fått mitt första plus och jag är i dag 8+0. känslan går inte att beskriva!!!

tack det känns väldigt overkligt. har inte mycket symtom faktiskt utan har haft enstaka dagar här å där som jag mått lite illa men inte så mycket mer än så förutom att man måste springa å pinka på nätterna, gasig till tusan och förstoppad.

nej då detta är en naturlig graviditet och inte genom ivf så går jag hos vanlig bvc och får inte VUL utan UL blir väl som för alla andra. har vart på hälsosamtal i v 5 och nu är jag i v 9. inskrivning 15 april.

nej så tråkigt att tråden är död

inte för att låta vrång men har du inte missuppfattat tråden lite?

jo det står ju för de som försökt med ivf i flera år och sen lyckats utan ivf.. förstod det som att du varken var gravid eller gjort ivf?

ok ja lycka till och hoppas du slipper göra ivf för det är riktigt tufft att behöva gå igenom

nej inte kräkts.. mår knappt dåligt ens.. hade en helg i v 6 som jag mådde sjukt dåligt dygnet runt och vågade inte ens röra mig men det gick bort och nu mår jag lite ytterst illa när jag är trött eller hungrig eller för mätt eller för varm men de går över på nån minut så känner mig ganska ogravid.
nej jag känner mig inte lugn då jag inte känner av att jag är gravid så blir man lite tveksam om det avstannat eller inte. går in i v 10 på fredag och sen två veckor kvar till inskrivning så lång tid kvar. tänkte jag skulle be om ett blodprov eller nåt så dom kan se hormonnivån

eller kanske får jag göra kubtest och få göra ul då

usch så otroligt orättvist livet är ibland. vad har man gjort för att fölrtjäna allt? och till vilken jävla nytta?

finns inga svar som tröstar men man går vidare och tar sig vidare trots allt. timme för timme och dag för dag.. tids nog kommer eran tur oxå precis som för mig som hade gett upp tanken på barn efter 9 års försök.

vi fick ju bästa möjliga resultat vid ivf/icsi och borde klarat det för massor av år sedan men icke! sen en dag helt naturligt.. vad är oddsen???

våga tro på mirakel trots att ni nu måste gå igenom detta hemska! glöm inte varandra och att stötta. prata med varandra. förlora er inte som jag och min fd man. störst av allt är kärleken!

Häftigt. Grsttis!!!!