Plötsligt händer det! Gravid, utan IVF, trots flera års försök. Några fler?

Idag var jag in till BM för att ta mina vanliga prover, måste in dit typ var 4:e vecka på blodprov, så idag passade hon på att lyssna på hjärtljuden, 16+3 idag och det låg på 150 fast jag tror stenhårt på att det blir en pojke, hela kroppen skriker "pooooojkeeeeee!"

Att inte dom koncentrerar sig på sånt också då under utredning, alltså kosthållningen, då det ändå uppenbarligen kan påverka chanserna något för vissa, skumt.

Jag beställde hem journalerna från IVF-kliniken jag gick hos samt gynmottagningen för att förbereda inför vård utomlands, så att jag också vet vad som skrivits och sånt. På papprena från IVF-kliniken stod det att jag har PCO-utseende på mina äggstockar, framförallt höger, medans gynmottagningen sa att det såg normalt ut. Jag har ju sett på ultraljuden som gjorts att jag har fulltproppat med äggblåsor, men jag vet inte vem jag ska lita på -_- det var ju inget som IVF-kliniken hade berättat till mig heller.

Men jag är glad att jag slutade med socker då iaf, det gav ju resultat

Stort grattis Saffron och jag hoppas verkligen att det håller sig för er!

Det verkar ju helt klart finnas ett samband där med socker och kolhydrater, det verkar ju som det. Det är så märkligt bara att ingen tagit tag i saken och faktiskt nämner det till dom som har svårt att få barn, för det KAN ju hjälpa, det vet man ju inte.

Men vad spännande veckor ni kommer att ha nu!

Så roligt att läsa! stort grattis till graviditeten, så fantastiskt! hur känner du dig nu? Har du några symptomer? Har du fått vara och kolla med ultraljud än?

Men vafan vilka kriser ni måste gå igenom för att komma fram till en bebis. Det är inte rättvist! Jag beklagar..

Det är bara att spy ut alla sorger och ångest här om du så känner för det, för här så förstår vi ju vad du känner och så lyssnar vi. Jag hoppas att ni fått någon samtalskontakt, om ni nu känner att ni behöver det, dom är ju inte alla så jättelätta att prata med.

Mirakel kan ju ske! Det vet vi ju. Det hände ju för oss när jag slutade att äta socker och skar ner på kolhydrater lite. På så sätt så skedde det ju bara, poff. Jag hoppas att ni, trots sorgen, orkar ta er vidare och ger varandra stöd, och att miraklet sker även för er. Det finns ju en gräns för hur mycket sorg ett hjärta tål, så stöd är ju så viktigt nu. Stora kramar till er båda!

Jag älskar att läsa såna otroligt fantastiska berättelser! att det fortfarande kan lyckas trots att man blivit utdömd och inte fått någon förklaring

Vi har nu 9 dagar kvar till BF, och vi kan inte få in det i huvudena att snart har vi en liten pojk här som kommer att vara helt beroende av oss