jag förstörde deras äktenskap.. läs varför..

Shit happens. Livet går vidare ändå och möjligheten för dig att kontakta hennes man bör hon ha kalkylerat med, inte direkt ditt fel.

Jag förstår inte. Du skriver att du ville skydda henne, på vilket sätt gör du det genom att berätta för hennes man?

Jag fattar inte heller, är du och den här killen som du kallar för sambo fortfarande ihop?

Du gjorde väl inte fel direkt, mannen hade väl rätt at få veta (gud hon försökte flytta ihop med din sambo). Jag utgår ifrån att ni inte längre är ihop?

Du ökade bara chanserna för att hon och din sambo skulle bli tillsammans. Sen tror jag inte ett piss på att du gjorde det för hennes skull. Du gjorde det för din skull, för du vill ha din sambo kvar. Detta trots att han uppenbarligen inte är så säker på att han vill vara med dig. Det är en sak att berätta för hennes man, men ditt motiv är tvivelaktigt.

Om den här andra kvinnan ville skiljas och vara tillsammans med din sambo så är det väl hennes sak. Hon kanske hade tänkt göra det ändå innan/utan att hon hade träffat din sambo.

Bodde ni fortfarande tillsammans då de träffades?  Trist, men det händer att man träffar någon och blir förälskad även om man är sambo/gift och då vill separera och börja om.
Låter som om du vill ha honom kvar trots att han inte verkar vilja stanna kvar och vill hindra honom och henne.

Jag kan delvis förstå att du vill berätta om sambons missbruk så att hon är medveten om det, men om hon väljer att inte tro på dej utan väljer att tro på honom så kan du inte göra mer. Låt henne göra sitt val och lära sej av sitt misstag (?) och ta sina egna beslut.

På vilket sätt skyddar du henne genom att prata med hennes man?
Skulle han neka henne att lämna när hon vill det, för att?

Att leva i ett missbruk eller vara medberoende är i princip same same. Ni som inte har varit i närheten kommer aldrig någonsin förstå hur det är att leva i ett sådant förhållande, ansträng inte er. Döma mig får ni gärna göra.

Tänk er att ni tittar er i spegeln. Men ni ser inget. Det är tomt. Ni glömmer vem du är eller vad du åstadkommit i livet! Samhället fryser ut dig, du kan inte tvångsvårdas, vården skickar hem dig, de kan inte hjälpa dig. Vem du än vänder dig till ger dig en fet örfil. "Klara dig själv" Du kan inte behandlas om du inte själv vill är svaret, jo jag vill säger han men han vet inte ens vem han är och han kan inte ta ett beslut, vården pushar inte honom "du måste själv" men du kan inte själv utan måste ha en annan som beslutar åt dig. Han har tappat identiteten, vem fan är jag är de frågor han ställer sig. Du är hans sambo, som backar upp och hjälper till där det behövs. Du är fast i den onda cirkeln och hoppas morgondagen blir bättre. Varenda jävla dag. Släpper du honom kommer han inte klara sig därute.

Ni som säger, är ni tillsammans fortfarande? Svaret är ja.

Ni som tycker att jag har gjort fel att kontakta hennes man, jag vet inte jag tror jag gjorde rätt men jag kan ha fel oxå. Det är det som tär mig.. Mitt syfte var inte att de skulle skiljas.

Men innerligt så var det enbart för att skydda henne och hennes barn. Han skulle inte kunna flytta in hos henne. Dels för jag är hans enda vägg som han kan luta sig mot, psykolog, vän .. Dels för att han skulle inte hålla masken! Döm mig gärna, men döm mig enbart om du lever i ett liknande liv.

Jag dömer inte, jag undrar bara hur klart du har förmåga att se på situationen med tanke på hur den är.

Du skriver att du är hans enda vägg som han kan luta sig mot. På något sätt kanske detta också har blivit hur du definierar dig själv? Att det, trots att det är fruktansvärt jobbigt, ändå är en slags trygghet för dig att veta att du är behövd, att du är någons allt. 

Jag tror, utan att mena något illa och utan att förringa din viktighet i hans liv, att du överskattar din betydelse. Eller snarare så att det inte är rimligt att du GER dig själv den betydelsen i hans liv, för det innebär att du aldrig, så länge han lever, kommer att kunna ha ett eget liv. Han kommer alltid att komma först, du kommer alltid att göra allt för att hjälpa honom, inte för att hjälpa dig själv. 

Och jag tror säkert att du ville skydda den andra kvinnan. Samtidigt som du nog ville att hon skulle försvinna ur era liv. För tänk om hon trots allt SKULLE kunna klara av honom? Tänk om hon också skulle kunna vara hans stöd? Det innebär ju ett hot för dig, och ingen gillar väl att känna sig hotad...

Men jag undrar igen hur klart du är förmögen att se på situationen i och med att du trodde att du skyddar henne genom att tala om för hennes man att hon är på väg att bryta upp från sitt liv? Vad trodde du skulle hända? 

Eftersom du fortfarande är tillsammans med din man trots att han förälskade sig i en annan och till och med skulle flytta ihop med henne, så antar jag att du nånstans tänkte att den andra kvinnans man kanske tänker likadant som du. Att det ändå är DE som hör ihop, att en liten "utflykt" inte spelar någon roll, att det inte betydde något, att hon ändå skulle komma tillbaka till honom snart.

De flesta resonerar dock inte så. De flesta resonerar precis som han gjorde, att hon hade svikit deras förhållande och att det är svårt om inte omöjligt att fortsätta leva tillsammans.

De flesta med klar syn på tillvaron vet detta, och skulle ha förstått att den rimligaste konsekvensen av att kontakta mannen skulle bli just skilsmässa. Men du såg inte detta. Det var inte ditt syfte.

Vilken hjälp får DU i allt detta? Var är DITT stöd i livet när det gäller att leva med en missbrukare? För ärligt talat låter det som att du behöver lika mycket hjälp som din man, fast på ett annat sätt. Ta den hjälpen innan du helt går vilse i att bara vara hans stöd hela tiden, innan du också tappar bort dig själv.

Som jag ser det förstörde hon för sig själv när hon blev kär och inledde en relation med din sk man. Hon hade ju ändå lämnat honom förr eller senare så vad spelade det för roll? Och varför "städar du upp" med allt din man ställer till med. Medberoende så det visslar? Låt honom ta ansvaret för sig själv. Och låt de människor som kommer i hans väg ta ansvar för sig själva. Och sen börjar du med att ta ansvar för DIG SJÄLV!! 

mycket möjligt att deras äktenskap hade spruckit ändå. Uppenbarligen var väl inte allt bra eftersom hon blev förälska i din sambo

Dömer dig inte. Jag hade såklart gjort detsamma om min man börjat planera ett liv med en annan gift kvinna. Alltså kontaktat kvinnans nuvarande make. hade hoppats att någon gjort detsamma för mig.
Men att det var för hennes skull köper jag inte ett skit.
Det var för din skull, du ville inte förlora din sambo. Kvinnan var inte beredd att låta din sambo komma "undan". Trots att du tjatade och bad.
Din sambo ville ha henne, hon honom. Men du ville inte släppa och såg då din sista utväg att "hämnas" genom att berätta för hennes make.

Det var för din skull. MEN problemet här är ju att du riskerade ännu mer att din sambo och denna kvinna skulle skaffa sig ett liv ihop.
Hon har inget som binder henne, och din sambo verkar ju vara ganska så intresserad. Risken är att det i slutet är du som framstår som den som drev dom tillsammans.

Men såklart gör man allt man kan för att få ha kvar något man vill. Och nej, du ÄR inte medberoende. Du vill bara ha det som är ditt. Enkelt.

Hoppas att ni reder ut denna soppa. Lycka till!

Lever man med en missbrukare blir man förr eller senare medberonde. De som inte är medberoende sticker, eller kräver förändring. Så det så.

Jag hade nog gjort samma sak. 

Du funderar inte på dessa saker:
1. Din " sambo" var påväg att flytta ihop med en annan kvinna, borde du inte konfrontera på han/hon för otroheten och bristen på kärlek för dig istället för försöka skydda han " ragg"?
2. Om du inte kan berätta för  den andra kvinnan om din partners missbruk och kalla de missbruk, hur kunde du de för dennes man?

Tungt att fastna i tablettmissbruk ända sedan tablettmissbruket började, men hade varit värre om han fastnade innan han missbrukade tabletter... 

Nä ursäkta, jag menar inte att förolämpa dig TS, men ärligt talat, grow some balls! Du ska inte behöva skydda folk från din sambo med betoning på DIN, Hade gällt en vänskaplig relation, de är en sak men det uppfattade jag inte de som.. ( visserligen är klockan mycket..:P ) Som man och brukare, om jag hade försökt träffa en annan kvinna och förföra henne med så stort allvar att hon vill flytta ihop med mig hade min tjej slagit mig i pannan med en spade, kört upp mitt knark i ögonen på mig och lagt en skit i pannan på tjejen jag flörtat med.. Det är det som gör att jag aldrig skulle lämna henne, inte för rädslan för spadar och knark i ögonen utan respekten för henne som skulle gjort en direkt handling.

Enl mig har du gjort fel TS, inte som berättade för "ragget" och dennes man, det var ur medmänsklig synpunkt en fin handling. MEN du knullar ju din egen person, du accepterar att du ska " vakta" din man för han är sjuk och farlig.. gör han frisk och snäll, funkar inte logik och vänlighet, ta till våld eller myndigheter eller gör samma sak mot din sambo som han gör mot dig så han själv för uppleva de och han kommer nog inte göra om det och du slipper må dåligt över att du " förstör " för främmande par genom att din sambo vill vara med i leken.

Må väl! ( bli ball som mig och bär säl)

Hon var ju ändå påväg att ruinera sitt förhållande med sin man, så du behöver inte må så dåligt över detta. Men kanske var lite överdrivet att kontakta hennes man, du skulle ha fortsatt försöka prata med kvinnan istället. Men aja, lät som deras förhållande ändå skulle ta slut - kanske är det så att du bara påskyndade processsen.