Anonym (:() skrev 2014-01-05 18:10:34 följande:
Att leva i ett missbruk eller vara medberoende är i princip same same. Ni som inte har varit i närheten kommer aldrig någonsin förstå hur det är att leva i ett sådant förhållande, ansträng inte er. Döma mig får ni gärna göra.
Tänk er att ni tittar er i spegeln. Men ni ser inget. Det är tomt. Ni glömmer vem du är eller vad du åstadkommit i livet! Samhället fryser ut dig, du kan inte tvångsvårdas, vården skickar hem dig, de kan inte hjälpa dig. Vem du än vänder dig till ger dig en fet örfil. "Klara dig själv" Du kan inte behandlas om du inte själv vill är svaret, jo jag vill säger han men han vet inte ens vem han är och han kan inte ta ett beslut, vården pushar inte honom "du måste själv" men du kan inte själv utan måste ha en annan som beslutar åt dig. Han har tappat identiteten, vem fan är jag är de frågor han ställer sig. Du är hans sambo, som backar upp och hjälper till där det behövs. Du är fast i den onda cirkeln och hoppas morgondagen blir bättre. Varenda jävla dag. Släpper du honom kommer han inte klara sig därute.
Ni som säger, är ni tillsammans fortfarande? Svaret är ja.
Ni som tycker att jag har gjort fel att kontakta hennes man, jag vet inte jag tror jag gjorde rätt men jag kan ha fel oxå. Det är det som tär mig.. Mitt syfte var inte att de skulle skiljas.
Men innerligt så var det enbart för att skydda henne och hennes barn. Han skulle inte kunna flytta in hos henne. Dels för jag är hans enda vägg som han kan luta sig mot, psykolog, vän .. Dels för att han skulle inte hålla masken! Döm mig gärna, men döm mig enbart om du lever i ett liknande liv.
Jag dömer inte dig TS men jag tycker inte att du låter helt sund du heller. Både du och din sambo har problem. Dels så överdriver du hur viktig du är, du vet inte hur mycket stöd hon hade kunnat ge. Sen är det inte meningen att du ska vara hans psykolog. Om han vill vara med en annan kvinna, vem är du att stå i vägen? Och har du ingen självrespekt??
