Vad är det "värsta" du gör mot ditt barn i uppfostringssyfte?

Ni som inte ens höjer rösten - hur skulle ni hantera en 2-åring som medvetet kastar en hård kloss i huvudet på sin bror? Eller om 2-åringen springer fram till sin bror och biter honom i armen? Eller som sitter vid matbordet och skriker så fort någon annan vill säga något? Jag vill gärna ha feedback. Det känns inte alltid roligt att höja rösten men jag har inget bättre alternativ faktiskt ibland. Jag känner att man ändå måste visa att vissa beteenden är oacceptabla.

Nu händer det ju att jag höjer rösten ibland, vilket jag nog hade gjort i de situationer du beskriver. Men min sambo är ett under av tålamod och han höjer faktiskt aldrig rösten. Men han inger pondus och respekt ändå. Han tar tag i sonen, tittar honom i ögonen och pratar lugnt och tydligt. Jag tycker faktiskt att det är bättre, och mer effektivt, än mina tonartshöjningar som kommer ibland när jag blir alltför arg/stressad/frustrerad...

Natulcien: men om din man hamnar i en situation där han blir rädd för fara för barnet då, barnet är på väg att göra något riktigt farligt och han är en bit ifrån och behöver få stopp på barnet NU?

Jag känner precis som Blå Giraff, obegripligt hur någon kan ta sig igenom småbarnsåren och aldrig höja rösten... Men jagtar gärna tips!

Höjer rösten är nog det värsta, men jag tycker inte om när jag gör det, och oftast verkar det inte heller som det hjälper. Sonen är drygt 1,5 så det dröjer väl ett tag till innan man kan börja "uppfostra". 

Ibland har det hänt att jag hanterat honom lite hårdhänt också, typ lyft upp honom ur stolen lite "hårt" om han sitter och kastar med maten. Det är ingen medveten uppfostransgrej, utan frustrationer i stundens hetta från min sida. Också en grej som jag lovat mig själv att försöka låta bli. Jag tror på att lugn, pedagogik, respekt och en gnutta humor är en bättre konfliktlösare än utskällningar och hårda tag. 

Det är skillnad på att ropa på och att skälla på.

Jo absolut, men bägge två faller nog ändå in under kategorin "höja rösten", vilket var det alternativ som diskuterades.... 

Höjer man rösten för att påkalla fara så faller det inte under "uppfostran", tycker ju jag då ra.

Men skit samma.

Jag har skrikit åt en mamma på stan en gång som daskade sitt barn upprepade gånger, barnet skrek och grät. Skrek "Sluta, vad gör du! slå inte barnet!" eller nåt i den stilen. Fruktansvärt att se. Tyvärr var detta utomlands, så det gjorde nog ingen skillnad, antar att det anses både moraliskt och juridiskt okej i detta land liksom i många andra.