Vad är det "värsta" du gör mot ditt barn i uppfostringssyfte?

Aldrig slagit, straffat eller nåt sånt, men däremot skriker jag åt honom ganska ofta, så han ibland retar gallfebern på mej. Tagit i honom i armen har jag gjort ett par gånger, och tagit i. Honom på hans rum . Sen är han lugn när han kommer ut

värsta är time out och in på rymmet..MEN vi stänger aldrig dörren utan barnen bli så sura själva att de smäller igen dörren själva..
hotar även med att de inte få lördagsgodis men har bara varit tomma hot .alltså de har aldrig fått bli utan

Höjer rösten, men det är inte så ofta, mest för att jag är rätt tålmodig. Min man gör det betydligt oftare. Jag kan tycka att han har lite väl kort stubin, men samtidigt tror jag att det kan vara bra att ett barn lär sig att en person kan vara arg utan att det är nagot "farligt". 

Sen hotar jag ibland, men bara med saker som ligger nära i tiden (och då menar jag det verkligen). Tex läser jag ingen bok vid läggdags om inte tänderna är borstade. 

Det mest opedagogiska är väl att jag säger att jag går om sonen inte kommer, men det har han genomskådat för länge sen. Han är fem.

Höjer rösten och hotar med utegångsförbud. Fungerar inte det så tar man ifrån deras favvo sak, så som ipod, xbox så det förstår att de har gjort fel.

Höjer rösten. Timeout kör jag inte med. Däremot har han fått nånslags psykos så han har fått för sig att badrumsdörren MÅSTE vara stängd. Vi har kattlådan där så jag öppnar den, varpå han får hysteriskt utbrott och skriker och gapar och ska smälla igen alla dörrar. Då brukar jag lyfta undan honom så han får vara i vardagsrummet tills han chillar ned sig lite. Men då är jag med honom, så det är inte en timeout per se.

Jag höjer rösten - ibland av rädsla (impuls), ibland pga stress (det får jag dåligt samvete över och ber om ursäkt för; det tycker jag är illa och det jobbar jag med) och ibland för att jag är arg på situationen (ok, ilska är inte en farlig känsla utan kan vara befogad), men det är ju viss skillnad på barn i åldrarna 0-5 år. Jag kan hota också men inte om sådant som indragen tv eller liknande. Jo, förresten om de leker med fjärrkontrollen eller slåss/bråkar om vad som ska ses eller liknande, då kan jag säga att TV:n kommer att stängas av tills de kan hantera tv-tittande. Gäller andra saker också. Men stor skillnad på en 2-åring och 5-åring.

Jag valde höjer rösten, men egentligen sänker jag rösten. Har en ganska ljus röst så när jag tillrättavisar mitt barn, sätter jag mig på huk så vi är öga mot öga och säger till med bestämd basröst.

Vet inte om det är det 'rätta', men det fungerar för oss.

Vilka vidriga alternativ.

Lite kombinerat. 2-åringen brukar slåss/skrika/kasta leksaker i huvudet på storebror. Och jag tycker det är jättesvårt för han är så liten. Men då brukar jag höja rösten och titta i ögonen medan jag säger åt honom. Fortsätter han så kan jag bära bort honom och sätta honom t.ex i trappan. Timeout med stängd dörr och alla nedanstående alternativ känns inte OK för 2-åringen. Däremot kan jag kommendera upp 6-åringen på rummet och han får stanna där tills han kan uppföra sig och be om ursäkt. Jag tycker det är stor skillnad mellan dem på grund av åldersskillnaden.