Köra på eller backa?

Hon ska inte få bestämma vem som ska natta. Säg att ni kan gosa lite innan istället! :)

Vår sov var extremt mammig en period någonstans mellan 2-2,5 år. Då sprang han alltid till mig om han gjorde sig illa t.ex., eller blev ledsen av någon annan anledning. Försökte pappa trösta så panikskrek han efter mig. Även nattningarna ville han att jag skulle ta. Försökte pappan natta så tokskrek han också.

Men vi gjorde ingen stor grej av det, utan lät honom få vara mammig. Jag tog alla nattningar en period, och tröstade. Detta för att minska på skriken och paniken. Det finns ju inget självändamål i att ett så litet barn ska behöva panikskrika, tycker jag. Vi såg ingen poäng i att hålla på principer och bråka med honom. Det är inte farligt att låta barnet bestämma ibland.
Och det lugnade sig och gick över efter ett par månader.

Dock funkade det utmärkt med pappa om jag var borta.

Nu är han 3 år och det senaste halvåret har vi återigen nattat honom varannan kväll och det går lysande. Han är fortfarande lite mammig, men inte så till den milda grad att han skriker och väljer bort sin pappa.

Det jag tänker är att barn behöver vara trygga inför natten. Om det är så att hon behöver mamma mest nu så är det ju av en anledning. Vi hade det likadant ett tag fast tvärtom. När vårt andra barn fortfarande låg i magen och en tid därefter var det bara pappa som fick natta äldsta. Visst värkte det i mammahjärtat samtidigt som man kunde bli väldigt irriterad men det vände när pappan blev sjuk och helt enkelt inte kunde natta på nästan en vecka. När han blev frisk sa äldsta"nä, pappa är nog inte frisk än", hehe :) Så då hade hen lärt sig att det gick bra med mig också. Nu är det nästan alltid jag som får natta men det går lika bra med pappan också. Kanske ni kan testa nåt liknande så småningom? Personligen skulle jag inte stå ut med att vara så hård just när det gäller sovandet att jag skulle genomföra något som får barnet att gråta och skrika sig till sömns. Jag skulle inte vilja somna på det sättet själv.

Jag tänker att barn genomgår olika perioder och har olika behov vid dessa tillfällen. Givetvis ska inte barn bestämma allt, men man kan vara hård på andra tider än vid nattning tycker jag.

Ett annat tips är att förbereda på dagen. Så gör vi ofta och det fungerar bra. Prata om det i lugn och ro på dagen. Att i kväll kanske pappa nattar? Det vore väl mysigt? Vi kan gosa lite innan så får du somna med pappa sen? Kanske inte blir mottaget med jubel i början men det kanske sjunker in efter ett tag så det blir lättare och lättare för henne att acceptera det?

När det är jag som nattar och hon skriker efter Pappa har jag sagt att ikväll är det jag som nattar men om hon vill så kan Pappa natta kvällen därpå. Samma sak om hon vill byta gosedjur (hon får välja ett annat nästa kväll) osv. Innan vi började göra så ville hon byta mellan Mamma och Pappa flera gånger, byta gosedjur osv osv. Det tog 1-2 kvällar med protester (när jag nattade) men sen dess funkar läggningarna mycket bättre. Det är alltså möjligt att det bara krävs nån kväll till med att Pappa nattar för att det ska funka även med honom.

Hur han hanterar det vet jag inte eftersom hans röst inte hörs ut men jag vet att han tycker det är jättejobbigt. Jag är ju hemma med båda barnen på dagarna så jag får mer träning på att hantera hennes utbrott (2,5åringar...  ).

Med tre barn så tänker jag så här:
- Köra på av principskäl för att hon inte ska bestämma? Nej.
- Köra på för att det finns fler barn i familjen med önskningar och behov? Ja. Ibland mamma, ibland pappa.

Usch vad ledsen jag blev när jag läste att hon skrek o grät sig till söms.
Vad är det för mening att göra så mot henne? Stackarn.

Jo det tycker jag. Behöver man sin ena förälder mer just då, så tycker jag man ska ge barnet det.
Jag är separerad sen sonen var runt året o när han började sova hos sin pappa då han var straxt över 2 år,så tvekade jag aldrig att åka dit om sonen frågade efter mig.
Hans pappa gjorde likadant.
Om behovet o tillgången finns,,,varför ska man då inte ge barnet det?

Fruktansvärt att överge barnet på det sättet.