Köra på eller backa?

Vår sov var extremt mammig en period någonstans mellan 2-2,5 år. Då sprang han alltid till mig om han gjorde sig illa t.ex., eller blev ledsen av någon annan anledning. Försökte pappa trösta så panikskrek han efter mig. Även nattningarna ville han att jag skulle ta. Försökte pappan natta så tokskrek han också.

Men vi gjorde ingen stor grej av det, utan lät honom få vara mammig. Jag tog alla nattningar en period, och tröstade. Detta för att minska på skriken och paniken. Det finns ju inget självändamål i att ett så litet barn ska behöva panikskrika, tycker jag. Vi såg ingen poäng i att hålla på principer och bråka med honom. Det är inte farligt att låta barnet bestämma ibland.
Och det lugnade sig och gick över efter ett par månader.

Dock funkade det utmärkt med pappa om jag var borta.

Nu är han 3 år och det senaste halvåret har vi återigen nattat honom varannan kväll och det går lysande. Han är fortfarande lite mammig, men inte så till den milda grad att han skriker och väljer bort sin pappa.