Köra på eller backa?

Men det är ju en himmelsvid skillnad när mamma/pappa faktiskt är frånvarande och barnet dessutom har hela separationsbiten att bearbeta. Man kan ha mer än ett barn med behov . Mina barn är aldrig någonsin övergivna med sin pappa. Känns som ett rätt förfärligt sätt att resonera i min värld.

Men ikväll var jag upptagen med bebisen som oxå har behov. Att låta bebisen skrika av hunger för att jag ska lägga storasyster känns inte som ett fungerande alternativ

Man kan amma samtidigt som man sitter med storasyster. Så har vi gjort nästan alltid. Krypit ner i sängen tillsammans med storasyskon och bebis. Oftast somnade vi alla tre.

Det är alldeles förträffligt om/när det fungerar. Med andra barnet gick det mycket sällan. Han var ofta orolig på kvällarna och nöjde sig inte med att sitta/ligga och ammas med mamma och storebror. <slutade bara i kalabalik. Med vår väldigt nöjda lilla trea har det gått jättebra de flesta kvällar.

Sedan kommer det dagar och kvällar med t.ex. sjukt barn. Min yngsta var jättetäppt i näsan för ett tag sedan och hade jättesvårt att både amma och ligga ner, då fick pappa ta nattning med de andra. En 2,5-åring kan ha ett äldre syskon som är sjukt. Vi samsover med alla barnen, men alla har haft perioder som spädisar då de sovit som krattor och jag och bebis flyttat ut ur sovrummet. Att då få "stå ut" med den andre kärldeksfulla föräldern är inget fasansfullt eller hemskt (vet att inte du hävdat detta, bara ett inlägg i diskussionen som sådan) .

Jag har ungefär samma åldersskillnad mellan mina barn och just att räcka till för båda vid läggning var en av knäckfrågorna ganska länge, tyckte jag. (Tills lillasyster blev så stor att hon flyttade in i storebrors rum, vid närmre eftertanke. Då fick vi gemensamma läggrutiner.) Ni får nog pröva er fram och försöka balansera bägge barnens behov så gott det går, helt enkelt. Det är ju ni som bäst läser barnen och vet vem som mest av allt behöver vad (vem) i stunden.

Jag håller helt med i allt du skriver!

O i min värld är det ett förfärligt sätt att tänka o göra på när man överger barnet fast man sitter i rummet bredvid.
Att barnet ska tvingas skrika o gråta efter sin förälder o sen somna ledsen.

Även om det är så att man måste amma det andra barnet samtidigt som det äldre ska nattas så finns det ju lösningar.
Varför inte använda flaska till just det tillfället?

Jag har inte skrivit att det lilla barnet inte ska få mat när det behöver. Varför inte pumpa ut o ge flaskan vid såna tillfällen?
Tycker inte något barn ska bli undanskuffad för att det har syskon.

Eftersom det finns en liten bebis som också behöver mamma hade jag stått på mig mer med att pappa skulle natta, åtminstone om det inte var möjligt för pappa att ta bebisen. Mitt mellanbarn var superdupermammig när han var yngre och var jag hemma tog jag oftast nattningen. Nu hade jag inget annat, yngre barn som behövde mig samtidigt så då var det lättare att låta honom hållas. Det är betydligt svårare om man har flera barn med konkurrerande behov.

Är det inte möjligt att kompromissa, att du t ex läser en saga eller sjunger en sång, för att sedan gå ut till bebisen och så får pappa ta resten?

Bebisen tar inte flaska och när jag försökt ta med bebisen in under storasysters läggning slutade det med att bägge skrek...

Sambon får läsa och sjunga så länge jag kommer in efteråt Det är så vi löst det hitintills för att ge mig mer amningstid men ibland funkar det ju inte.

Igårkväll var det istället pappa som efterfrågades (dock utan gråt). Tidigare har vi bytt när hon frågat efter den andra men det kunde bli 4-5 byten på en kväll och läggningarna tog 2-3h. Inte hållbart. Sen vi bl a införde regeln att den som lägger är den som lägger har genomsnittstiden gått ner till 45 min, hon sover även på morgonen men har istället nästan helt slutat sova middag. Totalt sett skulle jag gissa på att hon sover 1-2h mer än tidigare trots utebliven middagssömn