Vi som börjat/börjar med pergotime i december/januari

Halloj hej!
Jag har kikat runt på detta forum hela hösten men inte varit särskilt aktiv. Nu börjar dock allvaret :)
Jag har misstänkt att jag har pco i många, många år eftersom jag haft biverkningar som acne, behåring, oregelbunden mens osv. Men eftersom jag aldrig tidigare velat bli gravid och eftersom mitt användande av preventivmedel minskade besvären så brydde jag mig inte om att få en diagnos.
Men i våras slutade jag med preventivmedlet och ingenting hände, mensen blev mer och mer oregelbunden, jag fick mer finnar osv. Tidigt i höstas (efter vårt augusti bröllop) började vi på allvar försöka med bebisverkstad. Vi började med ägglossningsstickor och diverse appar. Men det var ju omöjligt för oss eftersom jag aldrig fick utslag på äl stickan och mensen var så oregelbunden.
I december hörde jag av mig till Sophiahemmet och fick otroligt nog en tid bara dagen efter jag ringt då de fått en avbokning. Där fick jag göra ett vaginalt ul och hon konstaterade "svår pcos" på en gång. Tyckte att det var skönt med en diagnos. Med henne var det "ord och inga visor", hon skrev ut pergotime på en gång och gav instruktioner samt att hon ställde oss i ivf-kö på en gång så vi skulle slippa vänta om det inte funkade med pergo :) Så härligt med nån som tar tag i allt på en gång!

Så nu inväntar jag mensen som förhoppningsvis kommer snart (vet ju aldrig när den kommer) och då blir det 5 dagar med pergo och besök hos gyn på 12e dagen för att kika om jag är på g för ägglossning :) Spännande!
Nu känns det som att det faktiskt kan bli ett barn. 

Jag gillar dock inte att äta medicin och jag är livrädd för biverkningarna. Någon som mått dåligt av pergo?

Tråkigt att höra! 
Det jag är riktigt rädd för är biverkningen som gäller synen. Jag tog körkort i fredags och vill såklart underhålla mitt körande så mycket som möjligt, men om jag får synrubbningar känns det ju inte aktuellt!

MEN jag är ändå jätteglad att jag fått möjligheten att testa pergotime och hoppas såklart att det ska resultera i en efterlängtad graviditet. Det är så dystert varje gång stickan visar negativt så nu hoppas jag på ett resultat snart. För ett år sedan hade jag inte en tanke på att det kunde vara så svårt att bli på smällen :) Jag har ju gjort allt för att undvika det mellan jag var 15 och 28 liksom hehe...

Någon som vet statistik på hur stor chansen är att bli graviditet med pcos + pergotime?
Är jag liksom överdrivet positiv till detta eller är det faktiskt stor chans att det går vägen?

Det känns som att jag har ägglossning nu och jag har inte börjat med pergotime än.
Vid "ägglossningstiden" varje månad drar och spänner det i äggstockarna på mig, men det är väl antagligen ägg som inte kommer loss? Eller hur funkar det?
Har ni också mycket känningar och ont vid "ägglossning" (som uppenbarligen inte funkar) och innan mens?

Om det är så att jag får till ägglossning själv så hade jag det igår eller i förrgår helt klart! Jag hade mycket tydliga känningar i äggstockarna de här två dagarna och jag + man fick till det. tänk om man skulle råka bli på tjocken innan jag hinner börja med Pergo? Skulle vara så härligt att lyckas "själva"...
Kan man få såna känningar trots att äggen inte släpper eller hur funkar det? Nån som vet? 

Nej, jag tog inget test. Har gett bort alla mina äl stickor eftersom min gyn sa att det är missvisande för oss med pcos? Jag höll på med dom i flera månader och fick stegring, men mitt streck blev aldrig starkare än teststrecket och det stod i instruktionerna att det var bara då man hade ägglossning. Så min gyn tyckte att jag skulle göra mig av med testen för att slippa kissa/testmissbruka varje dag hehe... 
Och det kanske är lika bra för min del! Men jag hoppas, hoppas det var ägglossning även om det såklart inte är lika med graviditet :)

ALLA är gravida i min närhet. Det är verkligen nu (är 29 år) alla mina kompisar börjar skaffa barn. Och jag vill, jag vill, jag vill. Försöker att inte stressa, men jag vill ju också vara med i gemenskapen... Varför måste jag vara defekt?

Vad tråkigt! Usch, den där mensen är som ett slag i magen varje månad... :(

Men du, har du inte möjlighet att söka dig vidare till ett annat landsting? Verkar ju gå så segt för dig där du bor.
Jag gick till Sophiahemmet i Stockholm, fick tid på en gång och vid första besöket ställde hon oss i kö till ivf om det inte skulle funka med Pergo. Man vill ju att det ska gå undan!

Det finns väl någon vårdgaranti du kan använda dig av?

Tycker inte ni att det är jobbigt att planera för framtiden? Man vet ju inte liksom om det blir ett barn till slut... För vissa blir det ju inte det! Jag har till och med svårt att planera för sommaren för hela tiden tänker jag "orkar jag med det där om jag är gravid?". Dumt att tänka så kanske...

Men till mitt stora problem:
Jag har blivit headhuntad och fått en fantastisk möjlighet till ett ordentligt karriärlyft, men vet inte om jag vågar? Tänk om jag blir gravid och de vill avsluta min provanställning?! Men tänk om jag INTE blir gravid och går miste om denna fantastiska möjlighet? Hjälp! Vad ska jag göra?

Åh men det är så svårt! Jag sitter ju nu med en fast och trygg anställning med ett jobb jag trivs. Är det värt att säga upp en fast anställning för en provanställning samtidigt som jag ska påbörja behandling med Pergotime. Tänk om jag då skulle bli på smällen och de avbryter min provanställning och jag är då arbetslös efter mammaledigheten! Och i min bransch är det svårt att "komma igen" och bli attraktiv på arbetsmarknaden då det verkligen gäller att vara up to date... Buhu... Så svårt.

Jag har inte fått specificerat lön, förmåner och andra villkor än så det kanske skulle kunna vara avgörande... Jag är lättköpt haha.,

Tycker du att jag ska säga till det eventuella jobbet att jag och min man genomgår fertilitetsutredning? Usch, jag tycker det känns så... privat. Man vet ju som sagt inte om det blir något och det är just det där som är så jobbigt att vara kvinna, att jag är RÄDD för att inte få ett jobb om det kommer ut att jag vill ha barn. Sjukt egentligen. 

Jag har varit på konferens med jobbet i två dagar och det var skitjobbigt eftersom mina kollegor hintade om att jag snart skulle bli gravid och gå på ledighet typ... hundra gånger i olika omgångar. Det var JÄTTEjobbigt. Jag vet ju inte ens om jag KAN bli gravid i framtiden och jag har inte berättat för någon om att jag vill ha barn eller att vi försöker. Det är så förnedrande tycker jag, det där. Hur vågar folk? Det är så känsligt och väldigt, väldigt privat tycker jag.

Får ni också mycket sånt?