Anonym (?) skrev 2013-12-08 22:52:09 följande:
En fråga. Blir helt kluven vad jag ska säga till kollegor när de frågar varför jag varit borta. Jobbar som ssk med bara kvinnliga kollegor, samtidigt som snacket snabbt går när det är fruntimmer;).
Känns ju dumt att man ska fundera på sådant. Men gör det
Bra att du har hört av dig till din chef, man ska lyssna på kroppens signaler.
Och vad gäller kollegorna så är det bara ett val som är helt upp till dig, känner du att du vill berätta så gör du det. Och egentligen, ja - ryktet går, men det är ju absolut ingenting att skämmas över att ha fått ett missfall.
Jag har inte berättat om det på mitt jobb, av den enkla anledningen att HK är i ett annat land och vi i Sverige är bara två personer. Jag känner att de inte behöver få veta att vi planerar syskon ännu, då skulle tankarna om framtiden för bolaget börja snurra, och kanske helt i "onödan".
Jag tänkte berätta om min graviditet i Januari om den hade fått fortsätta, alltså efter de mest kritiska veckorna. Men nu blev det ju inte så och jag sa därför ingenting heller iom att missfallet skedde när jag ändå var tvungen att vara hemma med sjukt barn.
Jag tror att blödningen kommer lite till och från. Trodde även jag att min blödning hade börjat ge med sig igår morse då det kommit ytterst lite på natten/morgonen, men sedan drog det igång igen på dagen.
Än sålänge så blöder jag mindre idag, men man vet inte om det kommer dra igång igen här, känner att det drar en del i ljumskarna och äggstockarna till och från.. hittils är det mest blodblandat slem och inga rejäla mörkröda blödningar *peppar peppar*
Dream85: Jag tror absolut att man blöder mer ju längre in i graviditeten man gått. Men det är säkert individuellt också. Har hört folk som fått tidigare missfall v.5-6 och de blöder som en vanlig menstruation.
Jag fick mitt i vecka 9 och har haft rätt mycket blödningar, rikliga, mycket koagler/klumpar och första 3-4 dagarna rann det som vanligt blod.. hua hua =/
Graviditetshormonerna sitter nog i olika länge de med, läkaren sa till mig att de brukar försvinna i samband med första mensen efter MF.
Jag har inte testat själv ännu, vet inte om jag kommer att titta heller faktiskt.. får se hur det blir med det.
Känns kul att se solskenshistorierna med lyckad graviditet efter MF!
Jag är rätt OK psykiskt, men är fortsatt rädd för vad framtiden har att erbjuda, vore ju oerhört tråkigt att genomgå ännu ett missfall alltså.. =(
Min största rädsla per idag är ändå att det skall komma en störtblödning pga rester som eventuellt kan finnas kvar. (Fick en störtblödning för några år sedan som sagt, och det är bland det värsta jag varit med om, speciellt med tanke på att jag dessutom är extremt känslig för just blod..)
Får nog ta och boka ett VUL för att se så allt är borta när blödningen börjat ge med sig, för att lugna psyket. =/