Anonym (Här med.) skrev 2013-12-09 11:54:04 följande:
Vad skönt att det "gick över" fort och att det är sparsamt för dig nu.
Jag hoppas ju på att kroppen skött sitt, men ska faktiskt ta och ringa gyn imorgon för att försöka få en tid som kan lugna mitt psyke.
Det tär verkligen på mig att gå och tänka på att en störtblödning kan ske, så jag hoppas verkligen att de kan ta sig an mig.. Annars så söker jag till en privatklinik. Känns som att jag inte har många alternativ, att gå runt och vara hispig tjänar man inte på.
Precis, jag har hört detsamma.
Och även om det är en liten tröst så kan man ju inte vara säker på att man inte är en av dem som får upprepade.
Bara tiden som kan avvisa.
Men som du säger, alternativet att inte få ett barn är värre.
Nu har jag privilegiet att ha en son på tre år, och det är jag så himla tacksam för!Det är bara det att ett syskon hade varit väldigt härligt, för både oss och för honom.. Vi vill så gärna!:)
Bara att kämpa på och hoppas att det tar sig igen, och att man får behålla det lilla knytet nästa gång.
Och precis som dig så kommer jag inte ta ut någonting alls i förskott, kommer säkert inte vara lugn förens man får se den sprattla på UL i vecka 17-18.
När var det du fick MF?
Om man blöder mycket och det inte vill sluta så står det iaf på 1177 att man ska kontakta en gyn. Man kan behöva göra en skrapning för att få bort allt. Tycker verkligen de borde ta sig an dig, kan ju inte vara bra vare sig för psyket eller kroppen att vara orolig och det finns ju risker med att inte allt kommer ut.
Mitt missfall upptäcktes i vecka tolv men fostret hade dött i vecka nio. Jag har också en son, han är 16 månader och det gör så mycket att man har honom. Vill också gärna få syskon så hoppas verkligen vi blir gravida snart igen.