Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Det kan lika gärna vara nåt annat du känner! Men kroppen är ju vansinnigt lurig på den punkten och när man dessutom är fullproppad av hormoner så blir det ju väldigt förvirrande.

Jag mår lite varierande dessvärre. Är rädd för att vätskan ska komma tillbaka i magen när hormonerna tilltar. Tror det har ökat lite igen eftersom det gjorde ont att vända på mig inatt.

Men det kunde ju komma tillbaka, sa de på sjukhuset. Men förhoppningsvis blir det inte i samma grad.

Jag håller tummarna, Calqyl!

Orka - roligt om ni hinner med försök till!

Hoppas, hoppas!

Svårt det där nån berättar nåt väldigt privat om nån annan. Jag tycker att du har en bra idé där i att ta upp era erfarenheter och sedan se om hon säger nåt. Nej, det är verkligen ingen lätt sak med familjebildning. Jag känner alltför många som förlorat sina bebisar och fått kämpa med flera missfall.

USA-planer? Härligt! Du gör helt rätt i planera sådant! Resa är ju bland det bästa dom finns. Jag hade en ganska intensiv Europaresa färdigplanerad för sommaren men den är lagd på is nu.

Läggdags nu! Ta hand om er.

Trevlig resa!

Jag ska oxå iväg faktiskt.

Hoppas du med får lite ledigt, Calqyl!

Grattis!!! Va roligt!

Heja!

Jag förstår det där med testen. När jag kom från sjukhuset tog jag själv ett samma eftermiddag bara för att själv se hur det såg ut. Och det visade sig att läkarna hade rätt ;).

Jag gjorde två vul samma dag som jag blev inlagd, sen vid återbesöket två veckor efter jag blivit sjuk och då bokade vi in uppföljning nu på torsdag. När jag ringde rmc för att meddela resultatet på testdagen sa kvinnan att jag skulle boka in tid med min läkare om tre veckor. Får väl se vad de säger till dig.

Orka, är du hemma från din resa?

Jag har haft några sköna dagar på annan ort. Hyfsat intensivt förvisso men skönt att komma bort.

Kram på er!

Jag förstår det, Orka! Jag hade också känt mig ensam.

Jag beställde faktiskt den boken förra boken förra veckan så den ligger här och väntar. Jag ser väldigt mkt fram emot att läsa den. Har nu lyssnat på hennes sommarprat? Det är några år gammalt men väldigt, väldigt bra. Blev så berörd att jag var tvungen att sätta mig ner på en bänk när jag var ute och promenerade.

Haha, ok, då hoppar jag Batras sommarprat ;).

Åldern är ju inte den enda faktorn men bidrar ju helt klart till mer stress och ångest. Nu har jag ju inget att jämföra med men hade jag varit exempelvis 28 hade jag förhoppningsvis inte behövt känna att framtiden rinner ur mina händer på samma sätt.

Nu kanske det inte var så Batra menade. Jag har ju inte hört programmet ;).

Har vi sagt nåt om våra åldrar? Spelar iofs inte nån större roll :).

Hoppas jag inte trampade någon på tårna nu!

Ja, jag har faktist funderat på om det är svårare att glädjas (av rädsla) över ett positivt resultat när man kämpat länge och försökt med olika metoder, jämfört med när man lyckas på några månader.

Jag har "roat" mig med att surfa runt och läsa de trådar (väl medveten om "idiotin" att våga tro på att det här lyckas) med titlar som Bf januari 2015.

Alla verkar så ohämmat glada och talar två dagar efter att de fått beskedet, om att ta reda på kön, om det blir den 9 eller 15 januari, osv. Själv vågar jag knappt erkänna att det kanske, kanske skulle kunna bli i januari. Och jag känner att jag inte har så mkt gemensamt med dem heller... Men jag är nog ingen typisk "skriva-i-forum-på -nätet-person", om det nu finns en finns en sådan ;).

Nähä, nu babblar jag bara på och flyr högen med arbete som väntar på mig. Bäst att ta tag i!

Orka: det där med att inte låta åren bara gå kände jag blev alltmer viktigt! Ju tidigare man kommer till den insikten desto bättre! Jag kände att jag inte ville se tillbaka på mitt liv och tänka att det var bortkastade år. Livet är så kort och åren går så väldigt fort.

Min spontana tanke kring dina vänner som rest så mkt var just att de kanske gjort det just för att fylla livet med nåt roligt och meningsfullt. Men det är ju svårt att veta!

Jag och min sambo började räkna de resor vi gjort och vi kom fram till att vi hann med fem utlandsresor inom loppet av ett år, varav en var utanför Europa. Allt för att fylla tiden med något som kändes vettigt.

Alla resor var med flyg. Och jag som röstar på MP ;).

Ja, för vissa verkar allt gå som på räls. Hus, bröllop och vips en bebis. Jag tror dock att man kan påminna sig själv om att många av dessa säkert varit med om andra svårigheter. Det är inte alltid så rosenskimrande som det ser ut.

Orka: du skriver om terapi och bråk... Det lät tungt. Hoppas du/ni har det bättre nu.

Jag är 34 (hur gick det till???) och hinner förhoppningsvis inte ha hunnit fylla 35 när vår Alien kommer ut.

Så...som ni förstår har jag ett litet kryp som fortfarande lever i magen. För första gången kunde både jag och min sambo faktiskt bli glada och känna glädje! Dessutom har jag också en del vätska kvar vilket jag ju verkligen är medveten om eftersom det känns tydligt om eftermiddagar och kvällar.

Ofta skapar man väl en slags livsplan, mer eller mindre omedvetet. Jag började inte känna "skaffa-barn-driften" förrän jag var ca 28. Och då tänkte jag att 30 är en lagom ålder. Sen flyttade jag fram gränsen till 35 ;).

En oro jag haft, men som jag till stor del släppt, är att vi inte kommer hinna få mer än ett barn. Jag saknar själv syskon och har alltid tänkt att mina barn ska minsann ha syskon men jag fick väl nånstans på vägen revidera det. Först och främst skulle vi lyckas med ett barn. Sen får man se. En sak i taget.

Calqyl - jag känner igen det där med irritation över andras förväntningar. Det är som om man inte orkar med andras tankar utan man har fullt upp med sina egna.

Im är det ledig dag! :) Kommer visserligen jobba lite hemifrån men likväl en avlastning. Hoppas ni också får vara lite lediga.

Det är tunga tankar du brottas med, Orka. Kan er fertilitetsklinik hjälpa dig med kurator? Så att du får någon som är mer insatt i vad det innebär att kämpa för att få barn, att kämpa mot destruktiva tankar osv. Jag tycker du ska kolla upp det. Det kan ju vara särskilt bra ifall, ifall FET-försöker inte heller lyckas. Då behöver du gardera dig snarast för att orka först genomföra det men också för att få några strategier som hjälper dig att hantera ett negativt resultat.

Tråkigt att du inte fick det gensvar som du trodde från din far. Kanske blev det för tungt för honom? Om han samtidigt märkte hur det här tyngde dig så kanske vädersnack blev en utväg för honom. Det verkar som din mamma kunde ta det bättre, försök fokusera på det istället. Bättre med en förstående förälder än ingen alls. Kanske en klen tröst men så är det.

Jag tror många börjar ifrågasätta sitt förhållande i såna här lägen. Det tär på så många olika plan.

Men jag tror ändå att du behöver ta hjälp av någon för att kunna ta dig igenom det här. Ta hjälp av ert rmc eller er lokala fert.klinik för att hitta någon som kan hjälpa dig.

Kram

Det är jättebra om du kan göra ditt allra bästa med att göra roliga saker!

Sen är det ju ingen dum idé att ringa vc eller vem man nu ringer och söka kuratorkontakt. Om du får tala med en bm så kanske hon kan hjälpa dig vidare till någon som är insatt i ämnet.

Jag känner väl inte jättemkt av graviditeten just nu. Blir dock akut hungrig ofta så fruktfrekvensen har ökat ganska drastiskt ;). Och en skål med fil under natten är inte fel heller...

I och med att jag fortfarande har vätska i magen så är det svårt att veta vad som är vad. Håller på med mina sprutor med blodförtunnande.

Har börjat orka gå längre promenader :). Deprimerande bara att jag väger 2-3 kg mindre nu än innan allt började...mina muskler...stanna kvar ;)!

Har talat med bm och fått tid för hälsosamtal och inskrivningssamtal. Och im ska jag lämna urinprov för ev urinvägsinfektion samt ta blodprov för att kolla levervärden. Jag ser alltså till att ständigt vara aktuell i vården ;).