Orka skrev 2014-02-04 22:18:34 följande:
Väntandet pågår för fullt för oss alla. Vänta, vänta, vänta...hoppas.
Det lär inte finnas någon som går obemärkt igenom ofrivillig barnlöshet. För mig hade det inte känts så jobbigt att vänta om jag visste att om exakt fem år och två månader skulle jag bli gravid. Det jobbiga är ovissheten.
Något som är minst lika jobbigt är avundsjuka, ilska, tröstlöshet. Och personer med dålig taktkänsla.
Känner ni avundsjuka ibland? Vilka är ni avundsjuka på? Vad gör ni för att dessa känslor inte ska förgöra er inifrån? Jag är avundsjuk på min kusin, som fick barn när jag själv hade fått om våra försök tagit sig som de skulle. Och på min kollega som blev gravid på bröllopsnatten. Och en vän som hunnit få tvillingar och blivit gravid igen under samma period som vi försökt. Det känns inte lika jobbigt nu som det gjorde i början. Men det är fortfarande superjobbigt att gå omkring och vara avundsjuk. Jag vill inte det.........
Så är jag förbannad på taktlösa personer. Mest förbannad är jag på en kurator som jag gick till i höstas när jag var som mest nere. Hon tjatade om att stressen förmodligen var orsaken till att jag inte blev gravid. Jag sa emot henne och påpekade att det inte finns några vetenskapliga bevis för det. Då sa hon att hon struntade i vetenskapliga bevis och att hon tänkte fortsätta tro som hon trodde (!?).
Sen sa hon att jag nog inte borde försöka bli med barn om jag mådde dåligt, för jag skulle inte klara av påfrestningarna med småbarn Öh...men om orsaken till att jag mår dåligt är att jag inte har barn då?
Som grädde på moset tyckte hon att min man och jag bara borde ha det toppenfint eftersom vi så nyligen gift oss (1,5 år sen). Och om det inte kändes så bra just nu så kanske jag skulle fundera på om det är något fel med med mitt äktenskap.
Fy fan för henne säger jag bara! Som om alla äktenskap bara löper på utan problem. Och så fort det blir problem ska man stanna upp och bara....vad känner jag för dig just nu?....vi kanske inte passar för varandra....?
Knepig kurator. Tråkigt att inte få mer hjälp. Hon verkar väldigt okänslig.
Hm, hur hantera avundsjuka... Tja, tror jag kommit dit att jag stänger av ganska bra när omgivningen gör sig påmind. Jag börjar prata om annat, går iväg och/eller undviker vissa sällskap.
Tyvärr tänker man inte alltför vackra tankar om andra ibland. Inget att vara stolt över givetvis. Jag fokuserar mkt på det som är positivt i mitt liv. Jobb, tryggt hem, värme, hälsa - och det tycker jag hjälper att hålla nån slags balans i livet.