• Calqyl

    Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

    Hej!
    Hur är det med er?
    Jag har mått jättebra fram tills igår middag, då jag är rätt säker på att pms:en slog till som den brukar en vecka innan mens :( Försöker vara positiv men är ganska säker på att det inte tagit sig. På lördag är min mens beräknad i vanliga fall så ska ta ett test då så får vi se.
    Just nu ser jag mest fram emot att få sluta med crinone ;)

    Kram på er!

  • Calqyl

    Ja det är ju sant.. Men samtidigt kommer symtomen precis samtidigt som de alltid gör.. Jaja inte många dagar kvar nu tills jag får svar.. Just nu försöker jag tänka på allt jag kan göra om jag inte är gravid, som att festa loss på bröllopet och åka till USA i vinter. Det hjälper iaf liiiiite ;)

    Usch hoppas det inte blir värre Ylle99 :(

    Det är ju jättebra Orka! Jag förstår hur du tänker med midsommar men jag hade gjort det ändå, hade inte kunnat låta bli ;)

    Ja svårt med det där, vet hon som berättade det för dig om er situation? Du kan kanske fråga henne om det är hemligt eller om de pratar öppet om det? I så fall kan du som du föreslog själv berätta om dig så kommer hon säkert berätta om sig.

  • Calqyl

    Hej! Hoppas ni har det bra på era resor :)

    Jag kan knappt fatta att det är sant men jag plussade idag! Helt skakig och med en puls långt över det normala fick jag se ett riktigt tydligt plus :D

  • Calqyl
    Ylle99 skrev 2014-06-02 01:17:52 följande:
    Grattis!!! Va roligt!

    Heja!



    Tack! Känns helt overkligt, jag hade velat ta ett test varje dag bara för att vara säker ;) men ska ta ett på onsdag iaf.

    Har du fått tid för ultraljud?
  • Calqyl

    Tack Orka! Men än är vi inte i hamn, mycket kan fortfarande hända... Men jag förstår hur du känner, jag har skrivit i andra trådar där alla så småningom plussat och försvunnit. Jag vill dock gärna tro att denna är annorlunda och att vi kan fortsätta följas åt och peppa varandra! Hinner ni med en frysåterföring innan sommaruppehållet eller hur blev det?

    Har inte hört så mycket om den boken faktiskt, du får berätta vad du tyckte om du köper den :)

  • Calqyl

    Ja det är nog extra svårt för oss att enbart känna lycka, tror det till viss del är att man inte vågar tro på det. Hoppas det släpper efter UL. Jag är helt förvirrad känner jag, berättade för min syster igår och först grät vi och var helt överlyckliga men sen blev jag irriterad på henne när hon var för positiv eller negativ.. Jag klarar inte av att någon annan tycker till om hur jag ska tänka/känna, då sätter jag mig på tvären direkt. Jag nämnde tex att jag trots att jag blivit gravid kan känna lite sorg över att vi aldrig kommer kunna bli gravida på egen hand (då det verkar som min sambos spermier inte klarar av att befrukta mina ägg utan icsi). Men så får man inte känna för man ska vara överlycklig att det hjälpte med ivf.. Och det är jag ju såklart men jag måste ändå få känna på andra sättet också. Lite flummigt men hoppas ni förstår hur jag menar ;)

    Vi är 28 båda två så är ju unga i detta sammanhanget men jag har alltid velat ha barn innan 25 så jag tycker inte vi är så unga..

    Vi har faktiskt kunnat leva på som vanligt, så jag känner inte att vi gått miste om något pga att vi försökt bli gravida. Snarare tvärtom så har vi hunnit göra mer som vi inte kunnat om det tagit sig direkt. Men jag förstår hur du menar, många gör karriär, reser, gifter sig, skaffar hus och sen när de känner lite för att skaffa barn dimper det bara ner som på beställning. Som en jag känner som bestämde när hon skulle bli gravid för det passade bäst med jobb/dagis. Helt sjukt att det kan fungera så för en del.. 

  • Calqyl

    Hej!
    Ursäkta jag varit så dålig på att skriva, har haft fullt upp..
    Jag känner igen det med dålig respons från föräldrar, jag berättade för min pappa när vi försökt 1,5 år och hans kommentar var typ att jag borde vänta tills jag arbetat 1år först.. Tänk om jag gjort som han tyckt, då hade vi inte ens börjat försöka ännu.. Berättade för min mamma vid ungefär samma tidpunkt och hon blev klart ledsen men sa bara att det löser sig. Sen frågade hon aldrig mer något om det, jag konfronterade henne om det för nån vecka sen och då sa hon att hon inte ville fråga för hon var rädd att göra mig ledsen. Tror hon inte jag är det ändå?! Och är det någon som ska fråga är det väl ens mamma! Sen har vi min sambos föräldrar som vet om det men vi har aldrig pratat om det, väldigt märklig situation.. Min svärmor är helt okänslig och berättar om bekantas gravida barn hit och dit..
    Jag tycker absolut du ska försöka hitta någon att prata med igen, jag träffade en psykolog för några år sedan och han hjälpte mig jättemycket. Men jag har hört om många dåliga, så prova dig fram om det är möjligt!

    Skönt att det är bättre med din man iaf! Jag hade också tankarna på om det var värt att leva barnlös med min sambo men tänkte det mest för hans skull, jag var ju säker på att det var något fel på mig. Men kom fram till att jag förtjänade honom även om jag inte kunde ge han ett barn ;)

    Jag mår bra, lite tröttare än vanligt bara. I huvudet är det mest kaos, tycker inget är kul längre, vill inte jobba, orkar knappt med bröllopsplaneringen, mindre än 4 mån kvar och massor kvar att göra.. Vill bara lägga mig på soffan och se magen växa ;) Väntar på att få kallelse till första UL, hoppas hoppas den kommer snart, förhoppningsvis kan man oroa sig lite mindre när man sett ett liv därinne..

    Kram på er!

  • Calqyl

    Ja riktigt härligt sommarväder har det varit!

    Vi kände det också, så fort vi började umgås med par utan barn så blev dom gravida! Till sist vågade jag inte träffa nytt folk mer..

    STORT lycka till imorgon Orka! Spännande med nya metoder :)

  • Calqyl

    Spännande Orka, håller tummarna för dig!

    Själv har jag väldigt dåliga nyheter, vi var på ultraljud idag och det visade att embryot stannat upp i utvecklingen och det gick inte att se någon hjärtaktivitet så ett missfall är på gång :(

  • Calqyl

    Ja det är helt sjukt, visste ju att risken finns men trodde ändå det skulle gå bra. Men tydligen ska det inte gå smidigt för någon av oss. Det värsta är att jag är ju fortfarande gravid så det är så konstigt att gå och vänta på att missfallet ska komma. Tydligen är det inte säkert det gör det av sig själv och då måste jag ta tabletter. Känns helt absurt. Jag är i v 7+1 idag. Ja vi har två embryon i frysen så det är ju något positivt iaf. Önskar jag fått tid nästa vecka så hade inte midsommar blivit förstört iaf. Men men kanske jag börjar blöda imorgon och då är det ju skönt att jag redan vet.

    Hoppas ni får en bättre midsommar och krya på dig Ylle99!

Svar på tråden Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?