Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Ylle99: Jag förstår dig. Jag har också varit lite nervös för alla mediciner. Jag har drömt mardrömmar om att jag tagit fel doser och att jag har tagit Ovitrelle-sprutan (den där som ska få äggblåsorna att släppa eller vad det är) vid fel tillfälle. Men ta det lugnt. Du kommer inte att göra fel! Du kommer att ha full koll!

Ikväll är det dags för sista sprutan. På måndag bär det av för att plocka ut ägg. Min man är lite nervös för spermaprovet. Jag förstår honom. Han vill ju inte misslyckas. Han är lite orolig för att provröret ska vara jättelitet, precis som det var när han skulle lämna spermaprov. Han vet ju hur mycket jag har kämpat med alla hormonerna och nu hänger plötsligt allt på honom.

Men jag tror det kommer gå finfint. Jag är faktiskt rätt positivt, för en gångs skull.

Hej tjejer!

Vi tillhör Sörmland så vi fick åka till Uppsala, som ligger i ett annat landsting. Nu när vi flyttar kommer vi tillhöra ytterligare ett annat landsting. Krångel krångel... Vi flyttar cirka 30 mil.

Igår gick det både bra och dåligt. Det som var bra var att de lyckades plocka ut hela 31 (!) ägg. Det som var dåligt var att jag inte mådde särskilt bra efteråt. Jag tänker inte skriva om det, för jag tror inte det var representabelt för genomsnittsupplevelsen. Med så många äggblåsor kan nog reaktionen bli lite värre än med färre äggblåsor. Men vi kunde i alla fall åka hem under eftermiddagen och nu är jag på benen igen. 

De var verkligen jättesnälla och proffsiga på kliniken. Det kändes som om de visste vad de höll på med. I eftermiddag ska jag få besked om när det är dags att återvända för insättning. 

Calqyl, det kanske var bra att vänta ytterligare en månad med tanke på allt du har omkring dig. Jag är ganska stressad av allt som händer samtidigt. Men så har jag ju inte tid att tänka för mycket på IVF:en heller, vilket kanske är positivt.

Hej!

Jag har varit helt slut på kvällarna efter jobbet så jag har inte orkat skriva. Men nu mår jag bättre.

Imorgon är det dags att åka och sätta tillbaka ett befruktat ägg . I tisdags var det 17 ägg som var befruktade, så doktorn valde att köra en långtidsodling. Om det endast är ett fåtal ägg så vill man helst sätta tillbaka ett på dag två, men om det är många befruktade så kan man låta det gå några dagar extra. På så sätt sållar man agnarna från vetet så att säga. "Survival of the fittest". Man har råd att riskera att förlora några verklingar på vägen för kunna välja ut ett "superägg". 
Det var ungefär såhär de förklarade för oss på kliniken.
(Men vår läkare i hemstaden hade en helt annan förklaringsmodell....ibland blir man så förvirrad).

I onsdags började jag med vaginaltabletter för att skapa ett bra klimat för ett eventuellt foster. Än så länge känns det ok. Lite kladdigt i trosan, men det fixar sig med trosskydd. Och biverkningarna jag känt hittills är överkompliga (dåsighet och lite sveda).

Hur går det Ylle99? Dags att börja snart?

Hej!
Igår var vi och satte in en fin blastocyst. VI fick titta på den på skärmen innan införandet. Jag tyckte det var svårt att se att den var fin, men jag litar på att den var det.

Det var blandade känslor som vanligt.
Förra gången vi var där så var det stor uppståndelse, men en personlig sjuksköterska, sjuksäng, mediciner....Nu var det lite som ett vanligt gynbesök och vi var klara inom en timme från att vi kom dit. Nu är det bara att vänta och se. Jag känner mig lite utelämnad åt ödet. Och så är det ju också.

Efter införandet tog vi en rundtur på stan och gick och fikade. Jag tyckte det vore kul att ha ett namn på blastocysten, men kom inte på något annat än "Blasto". Det hade känts konstigt att ge den ett mänskligt namn, som Kalle eller Maria, så det blev ändå rätt bra. Jag tänker att Blasto har flyttat in och hoppas att han trivs så att han vill stanna. Det är som att ha en liten tamagotschi som ska matas med vaginaltabletter tre gånger per dag.

Minst fem blastocyster ligger också i frysen, och det kan eventuellt ha blivit några fler, men det vet vi inte än.

Hej!
Ja vi försöker hålla oss sansade här. Energin till att jaga upp sig tar liksom slut när man hållit på i över fem veckor. Just nu känns det ganska lugnt, men ju närmare testdatumet vi kommer, desto mer oro kommer jag att känna.

Hur känns det själv i kroppen och knoppen?

Jag frågade om det där med träning. Det rekommenderades att jag skulle vila veckan efter äggplocket och jag förstår varför. Det ömmar i äggstockarna och jag har varit trött och mått lite illa. Nu har ömheten börjat släppa och jag tror snart jag kan vara igång med träningen igen. Jag har inte suttit alldeles stilla under denna vecka  heller utan har försökt röra på mig efter bästa förmåga.

Det beror ju också på vad man tränar. Simning är nog bra, för då blir det inga stötar så att all "inredning" skakas om där inne. En del verkar tro att träning gör att man får missfall. Det tror inte jag på. OK, jag skulle inte hålla på med träning på elitnivå, men det gör jag ju inte annars heller.

Hej!

Ja påskledigt ska bli fantastiskt skönt. Jag ska vräka i mig ägg samtidigt som jag ruvar på ett.
(ursäkta min makabra humor). Jag har varit sjukt sugen på feta saker den senaste veckan. Det måste ha något med hormonbalanserna att göra. Jag vill äta majonäs, creme fraiche, smör... Jag tror inte det är ett graviditetssymptom, för jag kan omöjligt ha varit gravid när det här började.

Vi flyttar söderut. Jag dade gärna flyttat norrut egentligen för jag gillar snö och skidor. Men vi har inte så mycket släkt uppåt landet.

I morse upptäckte jag att jag har ett blåmärke i naveln. Sms:ade min man som blev jätteorolig. Jag fick lugna honom med att blåmärket redan på väg att bli gult, alltså gammalt, och att det nog kom från äggplockningen förra veckan. Skumt ställe att ha blåmärke på, trodde att naveln var full med smuts, men så var inte fallet.

Förresten har vi blastocyster ägg i frysen. Så vem vet, vi kanske får 10 barn inräknat den som skvalpar omkring i min livmoder just nu :)

Vi ska testa den 25 feb. Tänkte skjuta fram det till dagen efter som är en lördag. Jag vågar för allt i världen inte testa i förväg! 

Ylle99, vad skönt att det ser bra ut och att det är dags för äggplock inom kort. Jag håller tummarna för dig. Det är lite småjobbigt med ingreppet, men samtidigt är det lite kul att vara i centrum för allas uppmärksamhet. Kör med din sambo, låt honom passa upp på dig! Det är du värd!

Jag räknade ihop kostnaden för medicinerna utan högkostnadsskydd och det blev faktiskt bara 6022 kr. Dyrast var Gonal-f. Jag har använt Synarel (nässpray för nedreglering), Gonal-f (stimulering av äggblåsor), Ovitrelle (ägglossningsspruta) och nu håller jag fortfarande på med Lutinus vaginaltabletter (naturligt könshormon som behöver fyllas på pga den tidigare hormonbehandlingen)

Jag har inte använt orgalutran.
Vad är det som gör att du pekar ut den som speciellt jobbig?

Det har varit en skön påskledighet med fint väder och långa promenader. Men nu har glädjen smolkats av att jag har börjat få mens. Det känns inte alls som vår lilla blastocyst har valt att stanna och vi är jätteledsna. Jag ska ta graviditetstestet nästa helg, men är nästan säker på vad det kommer visa ....

Hej!

Det känns spännande att ni ska åka imorgon. Jag kommer sitta på jobbet och tänka på er. Jag hoppas det blir många fina ägg och att de blir befruktade! En del par får ju svar på varför de har svårt att få barn när de genomgår sin första IVF. Det hade jag nästan hoppats på när vi var på kliniken. Men vi fick aldrig någon förklaring. Allt såg bra ut. Allt, förutom den lilla detaljen att det inte blivit några barn då.

Jag tror det är mens. Det var två veckor sen vi var på äggplock. Så det är ju från och med nu ungefär som mensen skulle kunna komma. Några dagar efter ägglossning brukar jag få ömma bröst. Ömheten tilltar i styrka tills den sakta avtar och när mensen börjar försvinner den helt. Så har det varit den här gången också. Min mens brukar inte heller starta med en rivstart, utan jag brukar få småblödningar några dagar innan. Så också denna gång. Det känns väldigt surt, men jag orkar inte försöka lura mig själv. Det känns så uppenbart. Jag vet förvisso inte hur det känns när man (öh kvinna) är gravid, men jag vet hur en mens känns och så känns det nu. Bajs. (Lite mindre mensvärk dock, alltid något)

Just nu försöker jag hålla humöret uppe. Inte bli förbannad på kollegor som klagar över småsaker, eller vara alltför grinig mot min man. Jag har redan börjat tänka på alla nio små eskimåer i frysen och att jag vill stoppa in alla på en gång. Nu får det för tusan hända något! Jag kanske ska smyga dit på natten och stjäla dem. Hoppas jag inte får med mig fel blastosar bara....

Ylle99: Nu sitter jag på nålar för att få höra hur det gick med befruktningen av era ägg.  Har du kanske redan varit på återföring?

Ja det är en egendomlig känsla att vara inne i vårdapparaten fastän att man egentligen är frisk. Jag har aldrig behövt omvårdnad på det viset förut. Så var det skumt med "morfinet" också. Jag minns att jag låg i gynstolen och utbrast till min man "X....jag knarkar!!!"

Efter återföringen hade jag ofta mardrömmar på nätterna om testdagen. Sen fick jag ju mens och det var nog ett bättre sätt att få reda på misslyckandet. Lite katastrof i taget, istället för stor katastrof på testdagen. Nu har jag i alla fall testat, och det blev negativt, som väntat. Ringde till kliniken och pratade lite om frysåterföring. Tyvärr finns risk att det inte hinns med någon sådan innan sommaren. Först ska vi flytta, och sen stänger kliniken på midsommar. Som tur är ligger de små liven i tryggt förvar, nedfrysta.

Nu håller jag tummarna att det har gått bra för dig Ylle99, och att ni får börja IVF snart, Calqyl.

Hej!

Nu är vi mitt uppe i flyttplanering. Jag känner att jag inte hinner bearbeta sorgen över vårt misslyckade försök. Vi har tusen saker som behöver fixas, och som grädde på moset har jag jättemycket att göra på jobbet.

Min man har inte så mycket att göra på jobbet så jag har lagt mycket av det administrativa på honom. Problemet är att han är så sjukt nojig, och måste ha allt skriftligt hela tiden. Och så tror han typ jämnt att saker kommer gå åt helvete, med besiktningar, nycklar, städfirma med mera. Så även om jag skulle göra allt själv så skulle det bli dubbelt jobb att övertala honom om att allt löser sig.

Ilska, sorg, oro, förtvivlan över barnlöshet, blandat med stress och oro över flytt och sorg över att lämna vänner. Ingen bra kombo. Jag skriker och skäller på min man stup i ett. Känner ingen glädje i mitt förhållande just nu. Min man försöker trösta, men han räcker inte till. Dessutom är han också jättestressad och ledsen.

Tidigare gick vi i samtalsterapi men lade ner det inför IVF-försöket eftersom vi helt enkelt inte hade tid att vara borta mer från jobbet. Nu flyttar vi och kan inte längre träffa vår superduktiga terapeut. Dessutom kommer vi inte hinna träffa någon ny, för vi kommer båda pendla åt olika håll.

Gnäll, gnäll är allt som kommer ur mig idag.
Tror jag behöver skriva av mig.

Kram på er!