• Orka

    Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

    Ha ha en banandräkt! Det hade jag velat se! Om några dagar ska jag på en fest som jag först nu insåg är en maskerad. Temat är film och tv-serier. Jag är sämst på sådant. Hjälp! Några förslag? Odjuret i skönheten och odjuret. Skönheten kan man ju glömma ;).

    Jag håller tummarna för att mensen är mycket mycket sen. Men jag förstår att du blir irriterad. Om den bara ska vara några dagar sen kan den ju faktiskt skärpa sig och inte retas så där.

    Fint av dig Calqyl, som du skriver till Ylle att vi får skriva om allt här.

    Jag har också röstat. Tillhör de 87 % som inte röstar SD. Fy f säger jag bara.

    Jaha nu förstår jag äntligen vad VUL betyder. Vaginalt ultraljud. Alla skriver om det i alla trådar men jag har inte fattat vad det innebär. Tack för upplysningen!

  • Orka

    Calcyl, nu har du hållit oss på halster igen. Hur är det med dig? Hur mår du? Kom det någon mens sen?

    Jag kämpar med trötthet illamående och att jag är hungrig stup i kvarten. Och det är hela tiden olika saker jag är sugen på. Detta har det varit hittills: ägg, kaviar, majonäs, glass, äpple, apelsin, clementin, röstat bröd, yoghurt, skinka, oliver, spagetti med köttfärssås, fisk, juice, ost, smör, varmkorv med makaroner. Jag kommer gå upp massvis med kilon känns det som.

    När jag inte var gravid såg jag gravidmagar överallt. Och nu är det ännu värre. Känns som om ALLA är gravida nu.

    Jag blir runtslussad hela tiden för ultraljudet. Har inte fått någon tid än. Sjukvården i sitt esse.

    Jag började mailväxla med en tjej för vi tänkte träffas sen och prata om barnlöshet. Vi hann skriva tre gånger innan jag blev gravid. Jag skrev att jag gärna ville fortsätta skriva men hon bara försvann. Inte ens ett grattis. Förstår henne, men samtidigt har jag själv svårt att se mig som annat än ofrivilligt barnlös än så länge.

  • Orka

    Jo jag förstår att en ofrivilligt barnlös inte orkar stötta någon som blivit gravid. De gravida är liksom "över på andra sidan", oavsett hur mycket de kämpat. Men så kan det bli missfall, och så är man tillbaka på samma sida igen. Det är lite det som är kruxet med att stötta varandra, för vi vill ju verkligen att alla ska bli gravida, men ingen vill ju bli lämnad kvar på "fel sida".

    Calqyl, kan det vara IVF-behandlingen och missfallet som ställer till det för din menscykel? Jobbigt att behöva göra stimulerat FET, men samtidigt jättebra att man kan göra det. Så slipper du vänta tills mensen stabiliserats till 100 %.

    Apropå det här med avundsjuka, som jag pratat mycket om tidigare. Ibland tror jag att jag blir galen på mig själv. Nu måste jag skriva av mig lite, så håll tillgodo.
    Idag fick jag reda på att min kusin är gravid. Hon ligger någon en eller två månader före mig ungefär. Vet inte exakt. Egentligen borde jag bli superglad, för då kan vi ju våra barn leka med varandra. Men just nu är jag bara svartsjuk. Jätteledsen för att honom kommer få berätta för släkten före mig, föda barn före mig, visa upp sin telning före mig...Det var ju MIN tur nu!  Eftersom min kusin är lika gamla har vi alltid blivit jämförda med varandra. Och nu ska våra gravidmagar också bli det. Jag SPYR lite när jag tänker på det.

    Jag har bara en yngre kusin på den sidan som har barn sen tidigare och våra barn skulle vara lika gamla nu om det hade funkat för oss från början. Farmor lade en gång en kommentar om att första barnbarnsbarnet är så SPECIELLT, för sen kommer det en hel drös på en gång och då bryr man sig inte så mycket längre. Hon VET att vi har försökt länge, länge. Det stack i hjärtat när hon sa sådär. Men sen valde jag att strunta i hennes kommentar.

    Jag fattar inte varför jag reagerar så här svartsjukt och själviskt. Jag vill vara glad över att vara gravid och glad för alla andra som är gravida. Istället är jag jätteorolig för att vi ska få missfall, och så är jag avundsjuk på alla som har stora magar. Superknäppt!

    Det ser i alla fall ut som om vi kommer bli först i min familj och i min mans familj. Om det hela går vägen. Jag råkade avslöja att min bror och hans fru vill ha barn. Jag var hemma hos dem och skulle slänga en sak i papperskorgen på toaletten. Då fick jag se ett ägglossningstest som låg överst. Jag sa såklart inget till någon, men jag hajade till lite. Det blev så svart på vitt. Men det var ju just ett ägglossningstest och inget gravidtest. Jag hoppas det går bra för dem snart, men först säger min inre själviska jävul att jag ska vara FÖRST.

    Får jag känna så här? Går det över?

  • Orka

    Hej igen! Nu har känslorna lagt sig lite och jag känner mig inte alls lika avundsjuk längre.


    Jag har fått tid för VUL den 9 oktober. Då är jag i vecka 10+1. Alltså rätt sent känns det som, jämfört med andra IVF-are. Men de sa på kliniken att det var helt OK.

    Calqyl, förstår att du är stressad över bröllopet. Det var jag också. Jag hade bestämt mig för att inte göra något "princessbröllop" eller bli någon "bridezilla". Men det är väldigt tufft att planera en sån stor fest utan att ha någon vana av det. Och det hade i alla fall inte vi eller våra familjer. Våra respektive föräldrar jämförde hela tiden med sina egna bröllop för 30 år sen. Hallå, fick vi säga! Det är nya tider nu! Man kan inte ha Janssons frestelse till vickning! Vi hade varmkorv ;)

    Det jag märkte var att det var väldigt mycket lättare att komma överens med mina egna föräldrar än mina svärföräldrar. Det beror helt enkelt på att jag delar  referensramar med mina föräldrar, men mina svärföräldrar är ju en nyare bekantskap relativt. Egentligen är de jättegulliga, men kunde komma med konstiga idéer. T.ex. att vi inte skulle ha något sånghäfte för att man inte ska sjunga på bröllop (what!!!), eller att korv med bröd inte är fint nog som vickning.
    Eller att vi skulle hyra en massa dyr extrautrustning, som exempelvis saltkar, fast vi kunde lösa det på annat sätt.
    Men vi kom överens tillslut i alla fall.

  • Orka

    Ylle99, vad kul att magen växer som den ska Glad. Känner du några sparkar?

    Calqyl, jag har tappat bort räkningen! Nu kan det inte vara långt kvar tills bröllopet va? Jag har väl inte missat att det varit redan?

    Jo, det är sant att det inte spelar någon roll egentligen, vem som är först ut i släkten. Andras barn är ju andras barn. Men det är väl lite av samma anledning som det är jobbigt när alla kompisar får barn när man själv är ofrivilligt barnlös. Plötsligt börjar alla prata barnvagnar, sömnlösa nätter, ungarnas avföringskonstistens... man känner sig utanför helt enkelt.

    Jag mår inte så bra just nu. Illamående och trött. Jag har svårt att sköta jobbet så det blir inte heltid just nu. Och så blir jag tvärarg ibland. Men bara på min man. Han säger ibland att jag inte ska klaga. Det var ju det här jag ville...Jag tror han försöker sig på att skämta.
    Nja, målet varju  att bli gravid, inte att må illa. Fastän att jag visste att det nog skulle komma på köpet så behöver jag ju inte vara glad över det. Nej, det är ganska tufft just nu. Jag ser fram emot torsdagens ultraljud så att min hjärna verkligen förstår att det är värt besväret.

  • Orka

    Ibland slår illamåendet personligt rekord, ibland mår jag ganska bra. Egentligen har jag det relativt bra för jag har inte spytt och jag kan äta det mesta med god aptit

    Vilken illbatting du har i magen Ylle! Dags att börja uppfostran redan nu kanske?

    Vi var på ultraljudet idag. Läkaren var jättekonstig. Han sa inte mycket, frågade en massa om senaste mens och vred och vände på sin beräkningssnurra. Förstår inte riktigt varför mensen är så viktig, vi vet ju exakt hur gammalt pyret är ändå.

    Sen när vi skulle göra ultraljudet kom det in en till läkare för att assistera. Hon var mycket proffsigare. Det verkade som om vår läkare var nybörjare. Ja skenet kan bedra, en 50-årig man kan också vara ny i gemet. Men han kommer nog aldrig bli bra på sitt jobb tyvärr. Han förstår inte hur man hanterar en patient. Vi är ju ända luttrade.

    Det var spännande att få se blåbäret på bild. Den är tre centimeter nästan och simmade omkring och vinkande till oss. Allt såg bra ut. Min man har gått omkring hela kvällen och härmat rörelserna. Han tyckte det var fantastisk. Jag gillade det med men har fortfarande lite svårt att ta in det hela.

    Ylle, har ni berättat för folk om att ni blivit gravida via IVF? Jag tror inte jag vill berätta för alla, men de flesta. Det känns så självklart för mig nu, det här med allt runt IVF. Det är en del av mig på något vis. Det är ett alldeles speciellt barn, en superunge. Klarat frysen och allt! Inget som hafsats ihop på en charter till Teneriffa precis!

  • Orka

    Nu har jag kommit på en positiv sak med graviditetsillamående ????. Jag blir inte mer illamående av att jobba på tåget. Jag blir åksjuk, men det gör inte så mycket till eller från.

  • Orka

    Grattis grattis till en lyckad fest och resa! :) Jättekul för er att ni tagit det här steget. Livet fortsätter som vanligt sen men det är ändå lite annorlunda att vara gift. Speciellt att presentera sig som fru istället för flickvän. Har du hunnit prova på det?

    Ylle, har du hunnit vänja dig vid tanken på att bli mamma? Själv har jag väldigt svårt att tänka mig att jag ska amma till exempel. Det känns så himla töntigt just nu. Jag vet, jätteknäppt är det att känna så, men jag gör det.

    Ja, nu är det en vecka kvar tills vi passerat vecka 12. Jag börjar bli nervös för att berätta. Ännu mer nervös för att min mamma ska försäga sig till alltför många innan. Hon har redan avslöjat det för farmor. Jag blev jättebesviken. Det känns inte som om hon respekterar vårt val att vi vill berätta själva och att vi vill vänta tills v. 12. Hur kul är det att berätta om alla redan vet?

  • Orka

    Förresten, jag glömde skriva att jag håller med Ylle om att det är er tur nu, Calqyl!

    Det var ju nesligt att bröllopsresan krockade med ett eventuellt återinförande, men jag tror inte du ska vara ledsen. Efter återförandet är det jättesvårt att slappna av och direkt efter ett bröllop kan det vara bra att ha lite tid att landa och återhämta sig.
    Men nästa månad, då får vi hålla tummarna!

  • Orka

    Hej på er! Nej jag har inte skämt bort er med inlägg på sistone. Jag har inte orkat skriva på mobilen och på jobbet har jag haft fullt upp med att försöka jobba så många timmar som möjligt innan jag måste gå hem för att vila. På kvällarna har jag gått och lagt mig tidigt, för sömn är det enda som hjälper mot illamåendet.
    Det börjar lätta lite nu, fast det är inte över än. Jag är i v. 14, så det brukar ju lägga sig för de flesta, men det är ju så individuellt det där med illamåendet. Precis som med allt annat.

    Calqyl, det är stressande det där med att ägglossningen helst ska inträffa någon bra dag. Det går verkligen inte att styra över det, tyvärr. För min del ville jag helst ha det på en helg eller fredag eller måndag så att jag kunde passa på att hälsa på lite folk. Jag var ju tvungen att resa många mil till kliniken, eftersom vi flyttat. Och då var det ju bra att passa på. Hoppas du kan gå både på intervju och återföringen!

    Det är modigt att göra återföring och samtidigt planera en resa till USA. Blir du gravid nu så är du i vecka 10 när ni åker, va? Men det är kanske helt rätt resonerat att inte skjuta på resor utan planera som om man inte blir gravid. Det var ett råd jag hörde från en barnlös på radion. Bra att ha en resa att se fram emot, och skulle det inte gå att resa pga till exempel illamående så är det ju ändå en vinstlott!

    Ylle99, vi har inte gjort KUB-test. Vi blev inte erbjudna det med automatik. Är väl för att jag inte är mer än 30. Jag tyckte dessutom det lät skumt det där med att få en sannolikhet för kromosomavvikelse. Vad ska vi med den informationen till? "Jaha, nu är det 1 på 150 att barnet har Downs syndrom". Inte att vi gör abort för det, tänkte jag. Så då förstod jag inte riktigt vitsen. Dessutom kan man ändå inte se allt. Gjorde ni KUB-test?

    Däremot tänkte jag gå på ultraljudet i v.18. Först var jag skeptisk till det med, för om det är något fel på barnet gör man väl ändå inte abort så sent. Om inte barnet verkligen är helt okapabelt att klara sig. Men det kan man väl inte veta ändå.
    Men sen sa min barnmorska att man kan se andra saker, som att barnet kan ha en förstorad njure. Då får man föda på specialförlossning, och det ä ju bra för barnet i så fall. Så därför vill jag göra det ultraljudet.

    Jag har en massa att skriva om, men det får bli i nästa inlägg.

Svar på tråden Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?