Nu ryter jag till !!!!!

Inte alls konstigt att man sparar på skolan. Inom t.ex. sociala området finns flera tvingande rättighetslagstiftningar som kommunerna tvingas följa; de kan inte neka försörjningsstöd, inte neka någon med LSS-beslut personlig assistent eller anpassat boende eller neka andras behov om de har rätt att söka det av kommunen. Inom utbildningsområdet räcker det i princip med att det finns en skola. Men knappt det behövs, finns kommuner som på allvar försökt lägga ut alla skola på entreprenad. Sen skolan blev kommunal kan man spara på den då andra områden är mer prioriterade. 

Arbeta for att hemskolning ska ses som en likartad god utbildning for våra barn, som det görs i våra grannländer!

Man får hänga med på demonstrationer, ska själv gå på en som anordnas i kommunen i nov.

Jag tror att skolan har problem med många håll varav pengar löser en del.
- Dokuementationskrav. Jag tycker att det är givet att en lärare skall ha tillräckligt med dokumentation för att ´kunna motivera ett betyg/omdöme samt att det finns en övergripande lektionsplannering. Idag verkar det dock ha gått till överdrift.
- Ansvaret över barnet. idag verkar skolan ha fått helhetsasvaret för att barnet lär sig vad de ska även när barnet är frånvarande p.g.a ledighet eller sjukdom. Var finns föräldrarna som ansöker om ledighet och som är hemma med barnet när det är sjukt? Undantaget barn med speciella behov, så borde föräldrarna kunna axla den rollen.
- Resursoptimering. Idag gäller inkludering enligt skollagen. Barn med särskilda behov, såvida det inte handlar om utvecklingsstörning skall gå i normal klass och helst inte på separat extra undervisning. Lösningen blir resurs alt inget stöd alls. För att det ska vara ekonomiskt hållbart är denna resurs outbildad och har ingen kunskap om varken pedagogik eller barnets behov. "På min tid" slog man ihop barn med inlärningsproblem (över utvecklingsstörning) med barn som var allmänt odrägliga.(skolk, kunde inte sitta still, altså sociala problem och/eller dagens ADHD-diagnoser). Det var idiotiskt det med. Vad sägs om att ta fram en landsomfattande lösning som kan tänkas fungera.
-Pengafördelningen: För att kategorisera, Ett fördelningssystem som ger leka mycket pengar till en lydig, väluppfostrad, lättlärd barn som till en barn som har svåra hemförhållande, inlärningsproblem, osv  kommer aldrig bli rättvist. 
- Pengar: I grunden måste det naturligtvis finnas pengar för att betala hyggliga löner och anställa rätt personer, i rätt mängd. Sverige sjunker dock i de internationella jämförelserna, och det beror såvida jag förstått rätt, inte på att vi inte satsar tillräckligt med pengar.      

Jag har inga unika lösningar. Men jag tror inte att enbart pengar är lösningen.   

    

Enbart pengar är inte lösningen nej. Men pengar är en NÖDVÄNDIG  DEL av lösningen.

Den självklara lösningen som jag ser det består av två delar: Mer pengar och mer makt åt de som "kan" skolan.
Dagens system är helt galet, där politiker som inte har lärarkompetens beslutar om undervisningen och där media har större makt än skolverk och skolledare.

För att få fast anställning och rätt att sätta betyg krävs numera legitimation. Men för att bestämma om hur de med legitimation ska sköta sin undervisning krävs inte någon utbildning alls. Oerhört skrämmande tycker jag. I länder som har internationellt erkänt bra skolor, t.ex. Japan, har lärare betydligt större makt i skolan.

Inkluderingsexemplet är strålande. Finns många situationer då lärare och skolledare tvingas fatta beslut som man VET är negativa för en elev - för att politiker utan koll på verkligheten säger att så ska det vara. I en kommun där jag jobbade fick vi inte ha små undervisningsgrupper t.ex. Även om eleverna själva ville komma ifrån fyra lektioner i veckan och ha t.ex. matte i liten grupp med färre intryck, mer vuxenstöd och fyrkantigare inramning så FICK vi inte göra så. För politikerna hade bestämt att det var "kränkande" och att en kompetent lärare minsann kunde undervisa alla elever på samma gång. Att vissa elever hade sådana koncentrationssvårigheter att de tappade bort sig av att en klasskompis nös, det var viss lärarens fel. Att vissa elever själva sa att det är så mycket lättare i liten grupp, det var visst lärarna som hjärntvättat barnen för att dölja sin inkompetens.

Eller hela grejen med vinstdrivande skolor. Varför är det INGEN mediemänniska som kan vara lite objektiv där? Eller har alla så dålig koll att de inte inser att också kommunen gör vinst på skolan? I så fall är det ju vansinnigt obehagligt att mediafolk skriver så mycket om skolan som de gör... Hur många kommuner höjer inte hyran för skolorna, till exempel? En kommun som höjer lokalhyran med 3 miljoner låter ju kommunens fastighetsavdelning göra en 3 miljoner stor "vinst" på skolan.   

Eller arbeta för att alla barn ska få en vettig skola, kanske?

Väldigt, väldigt få barn har möjligheten att bli hemskolade av en utbildad lärare och med flera hemmavarande vänner i grannskapet. Väldigt få. För utbildad lärare och vänner har barn rätt till. Precis som social träning i grupp och undervisning av en OBJEKTIV person. Visst kan man hemskola, men det kräver i princip att man aldrig pratar politik hemma, aldrig uttalar sig nedvärderande om en viss musikgenre, aldrig säger att en viss sport är "jättetråkig", aldrig säger "vi struntar i sopsorteringen". Barn har rätt att utforma sin EGEN personlighet och då behövs vuxna som visar en neutral inställning, som visar på många olika alternativ utan att rangordna eller värdera. Väldigt, väldigt, väldigt få vuxna klarar att vara så neutrala i sitt eget hem. För det går liksom inte att vara neutral just när det är samhällskunskap på schemat, för att sedan under Rapport svära ve och förbannelse över alliansen eller släppa en kommentar om "oljudet" från operan.  

Jag skulle ju säga att barn också har rätt till föräldrar som är människor. Barn har rätt att lära känna sina föräldrar och rätt att lära sig att föräldrar och alla andra är människor med åsikter och värderingar som kan skilja sig åt. Just därför behövs skolan, som en neutral arena för barn att utforska och pröva både egna och andras tankar.  

Hemskolning i samband med mycket speciella omständigheter, t.ex. i glappet vid en flytt, vid svår sjukdom och liknande kan man oftast lösa ändå. 

Det jag inte förstår är.. Vad satsar vi pengar på?? Eftersom det är besparingar inom vården, polis, skola, försvar osv. Det måste finnas andra områden som får mer. Vilka är det?

Bra rutet!

Intressant att en trådstart som går ut på att skolan gör fel eller skolan är kass får massvis med svar. Den här trådstarten har bara några få svar.

Kanske är det jobbigt att ta till sig att en bra skola kostar pengar och att de där hopplösa lärarna med hela kalendern full med lov behöver en dräglig arbetsmiljö och rimlig lön. För det innebär ju att man själv måste ta ansvar, måste dra ner på annat (via skatten) och att man inte längre kan skyffla undan sitt föräldraansvar med "det där ska skolan och alla lata lärare fixa".   

Intressant jämförelse det där med att du har 4 barn, och det är ju ändå ganska många i Sverige. HUR många skriver inte "sådant ska inte få förekomma!" när barn blir osams i skolan. Eller när ett bokstavsbarn slår någon annan. Och då undrar jag alltid: är deras två-tre egna barn alltid sams hemma? Tappar bokstavsbarnet aldrig besinningen när h*n är med sin familj? OM det nu spårar ur hemma ibland, är det då verkligen SKOLANS fel om det händer i skolan? Eller är det en ofrånkomlig del av problemtiken eller bara av att vara barn? Självklart ska man försöka hjälpa barnen att hantera sina känslor och relationer, men kan man verkligen förvänta sig att det ska fungera prickfritt alltid?

Bull, utbildning är inte neutral, nånstans! Och många foräldrar kan undervisa sina egna barn minst lika bra som en lärare, den senare har ju 20-30 barn medan en forälder har typ 1-4. Att inte många kanske har mojlighet har du rätt i, men det borde vara ett tillgängligt alternativ bland andra alternativ for dem som både vill och kan! Vänner kan barn ha utanfor skolan, inget krav att ha dem i ett klassrum.

Ar man så inrutad i att undervisning och utbildning skall ske på ett enda sätt, for alla barn, har man knappast ens forutsättningar att kunna se visioner av hur en bra skola kan utformas for att fungera bra.

Jag håller nog med om det mesta du skriver.

Inkluderingsformen verkar ha tagit risken med exkluderingsproblematiken (Kalle får inte följa med på skogsutflykten för att han är vild ) på sin spets. Jag tror att det är mest vi vuxna som ser pinsamheter i att gå ifrån klassen för extraundervisning i XXY eller gå i någon form av specialklass. Skulle vara intressant att läsa någon utredning ifall isoleringen av barn med särskilda behov har ökat eller minskat med nya skollagen. 
Och hur det påverkar kunskaperna. Minns att vi var några i klassen som fick gå iväg och träna stavning på "e och ä-ljud" i åk3 ett antal gånger.  Måste vara 100 gånger lättare att göra sådant i liten grupp.

När det gäller hemundervisningen har det väl visats sig fungera bra i flera länder. Jag minns inte en enda politiskt kontroversiell åsikt som diskuterades på samhällslektionen. Det handlade mest om att samanfatta årsikter/löften, och vilka grupper som brukar rösta på vad. 
Personligen vill jag dock hålla mig långt från hemundervisning. Har en 5-åring som får läxa från logopeden. Det räcker mer än väl för att sätta dotterns konsentrationförmåga och min pedagogik och tålamod på spel.  Men jag kan mycket väl tänka mig att en engagerad förälder till ett motiverat barn mycket väl kan konkurrera ut en lärare som har 30 andra barn att ta hänsyn på.  

       

Det behöver inte nödvändigtvis gå till något annat område, kommunerna har ofta ett överskottsmål som de vill hålla och underbudgeterar sina verksamheter. 

Oj! Jag känner inte alls igen mig i det du skriver. Jag trivdes jättebra i min skola och min dotter gör det hon med nu. Dottern går i tvåan och de är två elever på en dator. Samma lärare följer med hela lågstadiet. Uppfostra gör väl vi föräldrar, lärarna undervisar på vår skola i alla fall. Vi är otroligt nöjda med vår dotters skola!

Vad bra att höra att det funkar i er skola.Önskar att fler hade samma känsla av sin och dotterns skola som du har. 
 

Du har rätt i att pengar inte är den enda lösningen. Det är många fler delar som behöver fungera för att det ska bli optimalt och några av dem skriver du om. Bra med nya tankar och infallsvinklar. Pengarna ÄR grunden för skolan. Dåligt med pengar blir brist på resurser  = att det kompromissas med barnens utbildning, förutsättningar och deras miljö i skolan.  Jag vill tro att det blir en förbättring i skolan och att det som bestämmer tar sig en titt och ser vad som håller på att hända med den svenska skolan. Som jag sa tidigare, Kom igen Sverige , vi måste investera i vår framtid, våra barn!! 

Jag vet inte hur det ser ut i andra kommuner och skolor, men den skolan mina barn går på har alldeles för stora klasser. Jag vet inte om det råder så stor pengabrist i skolan, jag tror att resurserna används på felaktigt sätt. Jag håller med om att man måste satsa pengar på bättre lärarutbildning och att man måste utbilda fler lärare, men det kanske behövs även mer pengar i skolan. Ett problem med vår skola är för stora klasser och då blir jag inte lugnad av allt snack om att "vi jobbar i mindre grupper" och att "det är tre personal i klassrummet". Trots grupparbeten är barnen väldigt mycket tillsammans och då är de 29 stycken 8åringar i ett litet klassrum. Det förvånar mig inte alls att det blir stökigt. Även 29 vuxna i samma rum är stökigt när alla börjar prata samtidigt. Jag tycker att det är resursslöseri med 3 personal på 29 elever. Det vore bättre att dela upp klassen i två permanenta klasser i stället och ha 1 lärare i varje klassrum. Ibland fungerar inte ens mindre grupper och då kanske man behöver också en resursperson. Man pratar om individanpassad utbildning men är det verkligen möjligt i stora klasser?

Ett annat stort problem är attityden som många barn har. En del barn har från tidig ålder uppmuntrats till att ta för sig och våga synas, eftersom det är typ den viktigaste egenskapen i dagens samhälle (bu för blyghet). Men det de inte har fått lära sig är att man inte får synas och höras på andras bekostnad, att man inte får bete sig hur som helst bland folk, att man inte får säga vad som helst till folk som man knappt känner. Ett annat problem i samma kategori är att dessa barn inte får bemötas hur som helst som i sin tur leder till att många lärare inte längre vet vad de får och inte får göra för att tillrättavisa dessa barn. Nu förespråkar jag inte aga eller andra liknande metoder, men jag tycker att det finns en uppenbarlig osäkerhet hos många lärare (och även föräldrar), de känner sig maktlösa eftersom deras metoder inte fungerar. 

Ett annat problem (som inte är så avgörande men intressant enligt mig) gäller diagnoser. Jag har full förståelse för att en del barn har stor nytta av diagnoser, men diagnoser skapar en skola där barn ses som antingen "normala" (behöver inga extra pengar) eller "med diagnos" (bekymmer eftersom man borde hitta en resurs, då anställer man första bästa fritidspedagog utan utbildning). Lärare måste få bättre utbildning i människans och speciellt barns psykologi. Även om man inte har någon diagnos kan man ha svårigheter och behöva mer stöd än andra elever. Även duktiga elever kan behöva extra stöd etc. Det problemet leder återigen tillbaka till klasstorlekar. Det är inte möjligt att ha någon individanpassad undervisning i stora klasser, inte i den svenska skolan i alla fall. I Asien är det möjligt, eftersom där har barnen lärt sig att stilla still. Därmed inte sagt att det sistnämnda är bättre. 

Det var bara lite funderingar. Jag tycker att diskussionen om skolan är väldigt intressant och även otroligt komplext. 

Vad förvånansvärt tyst det är i den tråden?!

kanske för att de flesta inte ser problemet som ts utmålar? Om nu inte ts och chobokid är samma person ;)

Ja det kanske är så. Jag är en annan person än TS