Nu ryter jag till !!!!!

Jag tror att skolan har problem med många håll varav pengar löser en del.
- Dokuementationskrav. Jag tycker att det är givet att en lärare skall ha tillräckligt med dokumentation för att ´kunna motivera ett betyg/omdöme samt att det finns en övergripande lektionsplannering. Idag verkar det dock ha gått till överdrift.
- Ansvaret över barnet. idag verkar skolan ha fått helhetsasvaret för att barnet lär sig vad de ska även när barnet är frånvarande p.g.a ledighet eller sjukdom. Var finns föräldrarna som ansöker om ledighet och som är hemma med barnet när det är sjukt? Undantaget barn med speciella behov, så borde föräldrarna kunna axla den rollen.
- Resursoptimering. Idag gäller inkludering enligt skollagen. Barn med särskilda behov, såvida det inte handlar om utvecklingsstörning skall gå i normal klass och helst inte på separat extra undervisning. Lösningen blir resurs alt inget stöd alls. För att det ska vara ekonomiskt hållbart är denna resurs outbildad och har ingen kunskap om varken pedagogik eller barnets behov. "På min tid" slog man ihop barn med inlärningsproblem (över utvecklingsstörning) med barn som var allmänt odrägliga.(skolk, kunde inte sitta still, altså sociala problem och/eller dagens ADHD-diagnoser). Det var idiotiskt det med. Vad sägs om att ta fram en landsomfattande lösning som kan tänkas fungera.
-Pengafördelningen: För att kategorisera, Ett fördelningssystem som ger leka mycket pengar till en lydig, väluppfostrad, lättlärd barn som till en barn som har svåra hemförhållande, inlärningsproblem, osv kommer aldrig bli rättvist.
- Pengar: I grunden måste det naturligtvis finnas pengar för att betala hyggliga löner och anställa rätt personer, i rätt mängd. Sverige sjunker dock i de internationella jämförelserna, och det beror såvida jag förstått rätt, inte på att vi inte satsar tillräckligt med pengar.

Jag har inga unika lösningar. Men jag tror inte att enbart pengar är lösningen.

hammarhajen skrev 2013-11-02 07:02:37 följande:

Enbart pengar är inte lösningen nej. Men pengar är en NÖDVÄNDIG DEL av lösningen.

Den självklara lösningen som jag ser det består av två delar: Mer pengar och mer makt åt de som "kan" skolan.
Dagens system är helt galet, där politiker som inte har lärarkompetens beslutar om undervisningen och där media har större makt än skolverk och skolledare.

För att få fast anställning och rätt att sätta betyg krävs numera legitimation. Men för att bestämma om hur de med legitimation ska sköta sin undervisning krävs inte någon utbildning alls. Oerhört skrämmande tycker jag. I länder som har internationellt erkänt bra skolor, t.ex. Japan, har lärare betydligt större makt i skolan.

Inkluderingsexemplet är strålande. Finns många situationer då lärare och skolledare tvingas fatta beslut som man VET är negativa för en elev - för att politiker utan koll på verkligheten säger att så ska det vara. I en kommun där jag jobbade fick vi inte ha små undervisningsgrupper t.ex. Även om eleverna själva ville komma ifrån fyra lektioner i veckan och ha t.ex. matte i liten grupp med färre intryck, mer vuxenstöd och fyrkantigare inramning så FICK vi inte göra så. För politikerna hade bestämt att det var "kränkande" och att en kompetent lärare minsann kunde undervisa alla elever på samma gång. Att vissa elever hade sådana koncentrationssvårigheter att de tappade bort sig av att en klasskompis nös, det var viss lärarens fel. Att vissa elever själva sa att det är så mycket lättare i liten grupp, det var visst lärarna som hjärntvättat barnen för att dölja sin inkompetens.

Eller hela grejen med vinstdrivande skolor. Varför är det INGEN mediemänniska som kan vara lite objektiv där? Eller har alla så dålig koll att de inte inser att också kommunen gör vinst på skolan? I så fall är det ju vansinnigt obehagligt att mediafolk skriver så mycket om skolan som de gör... Hur många kommuner höjer inte hyran för skolorna, till exempel? En kommun som höjer lokalhyran med 3 miljoner låter ju kommunens fastighetsavdelning göra en 3 miljoner stor "vinst" på skolan.

Jag håller nog med om det mesta du skriver.

Inkluderingsformen verkar ha tagit risken med exkluderingsproblematiken (Kalle får inte följa med på skogsutflykten för att han är vild ) på sin spets. Jag tror att det är mest vi vuxna som ser pinsamheter i att gå ifrån klassen för extraundervisning i XXY eller gå i någon form av specialklass. Skulle vara intressant att läsa någon utredning ifall isoleringen av barn med särskilda behov har ökat eller minskat med nya skollagen.
Och hur det påverkar kunskaperna. Minns att vi var några i klassen som fick gå iväg och träna stavning på "e och ä-ljud" i åk3 ett antal gånger. Måste vara 100 gånger lättare att göra sådant i liten grupp.

När det gäller hemundervisningen har det väl visats sig fungera bra i flera länder. Jag minns inte en enda politiskt kontroversiell åsikt som diskuterades på samhällslektionen. Det handlade mest om att samanfatta årsikter/löften, och vilka grupper som brukar rösta på vad.
Personligen vill jag dock hålla mig långt från hemundervisning. Har en 5-åring som får läxa från logopeden. Det räcker mer än väl för att sätta dotterns konsentrationförmåga och min pedagogik och tålamod på spel. Men jag kan mycket väl tänka mig att en engagerad förälder till ett motiverat barn mycket väl kan konkurrera ut en lärare som har 30 andra barn att ta hänsyn på.

Nu ryter jag till !!!!!

INNEHÅLL