Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

Faktum är ju att ingen kan vara säker. Man kan så klart inte bombsäkert säga att det inte finns spöken för vi vet helt enkelt inte som händer efter att vi dör.

Under vistelsen på ön då vår 4 åring sa att han följt med en annan pappa (vi var ensamma på ön) så försvann även vår 2 åring ut ifrån stugan vi sov i helt ensam på natten. Jag vaknade kl 3 av ett avlägset barnskrik och det var han som villat bort sig långt bort. Gått genom två stängda tröga dörrar, ut i mörkret bort ifrån oss föräldrar och hans bror. Kusligt tycker jag.

För 17 års sen så förlorade jag min son när jag var i vecka 32 . Ett år efter så föddes hans lille bror . När lillebrorsan var 3 år så var Han på sitt rum och jag hörde hur han prata med någon och svara på frågor . - ja mår bra och mamma mår bra . Hur mår du? Ja det var kul på dagis . Ja jag vill leka med dig. När jag kom på till hans så frågade jag vem han pratade med så varade han arg att han gick nu för du kom in mamma . Jag frågade vem gick. min bror Samir . Jag kände hur det en kall kår. Jag och hans pappa har inte pratat om Samir för Honom och vi hade inga kort framme då. För vi ville vänta med att han blev några år äldre .

Min son som är ett år nu har sovit i samma sovrum som oss föräldrar dock i egen säng fram tills nyligen. Hela tiden har han vaknat flera gånger per nätt och ställt sig upp och gallskrikit och gråtit samtidigt som han pekat i ett hörn i sovrummet, vi bytte sovrum nyligen för att se om det skulle hjälpas, och ja, han vaknar inte en endaste gång längre och är ledsen.. sen för ca ett halvår sedan började min sambo vakna av att "någon" kröp upp i vår säng om nätterna, jag trodde att han inbillade sig för att vara ärlig, men för ett par månader sedan vaknade jag av att det kändes som att någon kröp upp i sängen, tänkte yrvaket att det var barnet som tagit sig ur spjälsängen eller att det var någon utav katterna, men nej, då såg jag hur täcket rörde sig precis som om någon kröp, som ett barn som kröp. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag blev så sjukt rädd att jag inte vågade röra mig, sen väckte jag min sambo och vi sov ï bäddsoffan i vardagsrummet resten av natten.. sen efter det har det hänt vid tre tillfällen till, och det finns ingen annan förklaring till detta än att det är något som kryper upp i vår säng om nätterna. Detta har skrämt oss så pass mycket att vi nu ska flytta härifrån nästa månad efter att ha bott här knappt ett år, vi sover inte längre i sovrummet utan i bäddsoffan. Jag vågar inte vara ensam hemma om kvällarna heller. Har alltid varit skeptiskt till övernaturliga grejer osv men tji fick jag.

Favoritar

Jobbade på ett dagis för något år sedan, satt och lekte med trolldeg med 4-5 barn då barnet på höger sida av mig gav mig deg och hon på vänster sida tog min deg så tillslut så hade hon på vänster sida nästan all deg så tog hon en kniv tittade på mig och pekade på högen med deg och sa det här är sin pappa, jag dödar din pappa och börjar hugga med kniven i degen..... Hon var 3 år...Det... Var väldigt obehagligt

Min dotter va 3 år och hennes kompis sov över.
Hennes kompis mamma oh jag är bästa vänner så dom brukade sova över ibland.

Jag gick och la mig efter att ha nattat flickorna i dotterns rum. Har alltid min dörr öppen.
Vaknar av att jag hör fotsteg kl 3.
Sätter mig upp och tittar in till köket.
Där står flickorna. Håller varandra i handen och har en varsin nalle på andra handen.
Och säger samtidigt. Mamma, vi vill leka!

Jag blev livrädd då just den synen va så obehaglig. Som tagen ifrån en skräckfilm.
Jag vågade inte gå upp ur sängen så väckte min sambo. Han gick upp och nattade dom.
Morgonen kom och jag frågade flickorna vad dom gjorde uppe inatt.
Dom svarade att dom har sovit.