Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

Märta Louise, prinsessa av Norge har väl skrivit en bok (eller flera) om just skyddsänglar.

Supersurasunksara: Jag är också intresserad av sånt och tror att hela vår familj har levt tillsammans, fast i en annan konstellation, i tidigare liv :) Jag och mannen delar många övernaturliga händelser och kopplingar, och blir alltid sammanförda av något el. någon igen om vi har motgångar eller börjar tvivla på vårt förhållande. Det är som vi är meant to be :)

Kan diskussionerna nu återgå till berättelser om vad barn sagt? Om ni vill prata om var man kan gå på kurs i England så kan ni ju skicka till varandra på privata meddelanden. Tråkigt att få upp notifications om att det kommit 9 nya svar, men det är bara ni som börjat snacka om något som inte har med barnens uttalanden att göra...

Som liten kom jag ofta in rädd till mina föräldrar om nätterna och pekade mot taket i rummet utanför och frågade om mamma såg alla änglar som tittade på oss. Jag vet inte vad hon tänkte men hade ett barn sagt så till mig idag hade jag tyckt de va lite obehagligt

Inte mina barn men en dam berättade att när hennes barn var små så satt barnen och badade tillsammans i badkaret. Hon själv gick dit med jämna mellanrum för att kolla så att allt var okej. När hon kom in en av gångerna hade ett av barnen sagt att du behöver inte komma och kolla till oss moffa/momma (Minns inte vilken de var)
är här och passar oss.
Enda var att den personen hade dött innan nått av barnen fanns.
Så hon hade frågat lite om hur personen såg ut osv. barnen hade beskrivit en kopia på den personen.

Mamman vart dock inte brydd då hon själv är väldigt medial och har kontakt med andar osv. Men för en annan lät det väldigt.. speciellt..

Vi bodde i en lägenhet i ett gammalt hus då min äldsta son var drygt ett år. Han hade nyss lärt sig säga några ord. Han brukade peka rakt ut i tomma intet i den lägenheten och säga "bubbe!!" Det hade bott en gammal man i vår lägenhet tidigare och vi kände också en närvaro där. Han kunde också ibland bli oförklarligt skrämd och börja skrika utan att vi visste varför. Så jag tror han såg något som vi inte såg.

Vi bodde tidigare i ett litet radhus som vi flyttade ifrån för 15 månader sedan, då sonen var 2 (en 2.a om 64kvm) Jag hade under de 4år vi bodde där ofta känt en närvaro, hade svårt att sova vänd mot hall/kök. De ggr jag kände att något var där så vände jag mig alltid åt andra hållet, mot min sambo och varje gång frågade han var det var. Jag har i hela mitt liv känt saker, som är svåra för andra människor att ta till sig. Sambon tyckte det var lite obehagligt när jag vände mig om, även om han absolut inte tror på sådana saker.. Men sen, när sonen kom till världen, så började det gå upp för sambon att det kan ha varit mer än vi där. Jag skriver ned några av de saker som skedde. - En kväll så står vi i köket, sambon håller sonen och jag står och fixar med någonting.. Så vänder jag mig för att prata med sambon och det tar några minuter, sedan rycker sonen till, får ögon stora som jordglobar och gåshud över hela kroppen. (Detta hände ca 4ggr vid olika tillfällen) - En natt, när sonen var några månader, så sitter vi i vardagsrummet efter en vaken period. Sambon ligger och sover sen ngr timmar tillbaka i sovrummet. Just denna kvällen känner kag en riktig obehaglig känsla i huset.. Går in i badrummet för att byta blöja på den lille för att efter det gå och lägga oss i sovrummet. När jag står och byter på den lille, så fäster han blicken ut mot dörren(mot köket,återigen) jag försöker prata sådär fjantigt som man gör med bebisar, men han slutar inte titta bortom mig. Jag känner en kall kår längst ryggen och försöker snabba på så vi fort kan lägga oss i sängen med sambon. Då kommer sambon upp och går in på toaletten, med gåshud över hela armarna, håret står rakt upp på honom och ögonen är blodsprängda. Han sätter sig på toaletten och säger "fyfan vad rädd jag är!" Han drömde att sonen ställt sig brevid honom vid sängen, i tonårsåldern, och säger "pappa! Pappa! Du måste vakna nu!" Kalla det vad ni vill, men att sonens fästa blick, min känsla och sambons dröm, sker samtidigt är lite för kusligt i min mening. - Sonen sitter vid matbordet och äter, när han återigen "rycker till" och säger "pappa! Titta! Trollen igen!" (Detta var straxt innan vi flyttade, för ca 15 mån sen) I lägenheten vi bor i nu, har ännu inga liknande fenomen skett. Jag hoppas på att vi slipper det också.

Lite som att titta på medium att läsa det här..😃min äldsta son har många ggr vaknat på natten när han var mindre och sagt att "tanten står och tittar på mig"när man frågar var så pekar han på en vägg..leksakerna på barnens rum lever oxå ett eget liv..kan vakna mitt i natten av musikmelodier..det vanligaste är "rorry" bilen helt plötsligt från ingenstans säger-jag är stjärna nr 1!... När man sen går in i rummet så står leksaken på t ex golvet,alltså finns det ingen tyngd på den så att den kan starta själv..