Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

När min idag 15-åring var liten sa han ganska ofta "När jag VAR stor..." alltså inte "när jag BLIR stor..." Inte speciellt läskigt iofs utan mer fascinerande då jag tror på reinkarnation.

Där emot har mina två yngre barn sagt en hel del som fått kalla kårar att krypa längst ryggen ibland.
Vi bodde tidigare i ett äldre hus där det hände en del märkliga saker då och då. är vi bott där ett tag började plötsligt ena sonen att vägra sova i sitt rum. när vi frågade varför han inte ville vara i rummet svarade han utan att tveka "För att mina möbler börjar dansa när jag ska sova..."

Vid ett annat tillfälle kommer den andra sonen in i vårt sovrum väldigt tidigt på morgonen och säger att "det står en vit dam i trappen" Min första tanke är att han drömt det och frågar " är det någon du kände?" Han tittar då ut mot hallen och svarar " Nä jag vet inte för hon är bara vit och genomskinlig..."

När yngsta sonen var 6 år dog morfar tillika min pappa. Jag och sonen tillbringade en hel del tid på sjukhuset  hos honom innan han dog. Strax efter vi begravt honom kom sonen, som hade sitt rum vägg i vägg med vårt in till mig  vid 6 tiden på morgonen och kröp upp brevdid mig i sängen och såg både lite sorgsen och glad ut och viskade till mig. "Morfar var i mitt rum" Var han? svarade jag lite försiktigt. "Ja. Han var full av ljus, som han hade en lampa i sig. Han ville säga hej då. han sa att jag är en fin och duktig pojke. såg du inte när han gick genom väggen?"

Noname00, det där är nog en vandringssägen. Har hört den från många och läst den på nätet flera gånger...

Min son som är ett år nu har sovit i samma sovrum som oss föräldrar dock i egen säng fram tills nyligen. Hela tiden har han vaknat flera gånger per nätt och ställt sig upp och gallskrikit och gråtit samtidigt som han pekat i ett hörn i sovrummet, vi bytte sovrum nyligen för att se om det skulle hjälpas, och ja, han vaknar inte en endaste gång längre och är ledsen.. sen för ca ett halvår sedan började min sambo vakna av att "någon" kröp upp i vår säng om nätterna, jag trodde att han inbillade sig för att vara ärlig, men för ett par månader sedan vaknade jag av att det kändes som att någon kröp upp i sängen, tänkte yrvaket att det var barnet som tagit sig ur spjälsängen eller att det var någon utav katterna, men nej, då såg jag hur täcket rörde sig precis som om någon kröp, som ett barn som kröp. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag blev så sjukt rädd att jag inte vågade röra mig, sen väckte jag min sambo och vi sov ï bäddsoffan i vardagsrummet resten av natten.. sen efter det har det hänt vid tre tillfällen till, och det finns ingen annan förklaring till detta än att det är något som kryper upp i vår säng om nätterna. Detta har skrämt oss så pass mycket att vi nu ska flytta härifrån nästa månad efter att ha bott här knappt ett år, vi sover inte längre i sovrummet utan i bäddsoffan. Jag vågar inte vara ensam hemma om kvällarna heller. Har alltid varit skeptiskt till övernaturliga grejer osv men tji fick jag.

Det var fint ja :) men personligen skulle jag tycka det var läskigt om jag själv skulle se någon som har dött pussa mig på pannan :(

Men öppna dörren bara.. är du rädd för spöken eller? Mäter energier...? Va?

Följer

Jag behöver inte veta att du stör dig.

Det går inte att följa trådar på nåt annat sätt från en iPhone!

Vad bra då vet jag.

Nu kan vi återgå till syftet med tråden! ????