En vecka i första klass, och redan...

Hon kan få byta bok efter ett tag när fröken inser att hon bara var ringrostig, så var det för min dotter.

+1

När jag började första klass kunde jag redan läsa flytande. Inte ens den svåraste boken de hade räckte. Så istället för att ge mig en riktig bok (såna jag läste hela tiden på fritiden) så fick jag vara extralärare och hjälpa mina klasskamrater att lära sig läsa... *suck*

Självklart ska alla få en bok som är anpassad efter förmåga och kunskap.Alla ska utmanas oavsett om man kan läsa bra eller lite sämre.

Gå med din dotter till biblioteket och låna några böcker som intresserar henne så kan hon läsa på fritiden också. Det är roligt att läsa!!

Hellokiller,
Bara en enkel fråga.

Förskoleklassen är lite mer skolinriktad än vad "lekis" var på vår tid. Det finns inga kunskapsmål i läroplanen för förskoleklassen utan de jobbar mot 1:ans mål. Men det finns absolut inget krav att barn ska lära sig läsa i förskoleklassen men i och med att de jobbar mycket med bokstäver på olika sätt så kommer ju läsningen för rätt många under den tiden.
 

I mina barns skola har de 3 nivåer att välja mellan (Olas, Elsas och Leos läseböcker). Ola är enklast och där började min dotter i ettan medan hennes kompisar i många fall började på antingen Elsas eller t o m Leos.

Men vi kämpade på hemma och läste massor. Lånade hem den svårare nivån av bok och körde dubbelt hemma i några veckor och så fick dottern bestämma vilken hon ville läsa upp i skolan och till slut bytte hon upp en nivå så innan ettan var slut så hade hon den svåraste boken. Så bara för att man börjar på en enklare nivå betyder det inte att man är ohjälpligt efter.

Sonen börjar ettan nu och jag gissar att han kommer att få mittenboken, kanske att han skulle klara den svåraste men han är lat och lär välja den med minst text. Men jag tänker absolut träna med honom också så han fixar den med mest text innan han går ut ettan.

Det är väl bra att alla barn får något på lagom nivå att jobba med. Det är ju enorm skillnad i första klass, vissa barn läser obehindrat tjocka kapitelböcker och andra kan inte läsa alls. Hur skulle man då kunna stimulera alla på ett bra sätt med att läsa ur en och samma bok?

På mina barns skola har de läsläxa från och med första klass. Då får de hem en tunn bok som de ska läsa hela eller ett antal sidor och de har en vecka på sig. Dessa böcker finns i elva nivåer där lägsta nivån är helt utan text med bara bilder och så blir det mer och svårare text för varje nivå. 
De får läsa någon sida för fröken den första dagen som de får boken och sedan fylls ett läsprotokoll i hemma som tas med och så läser de en sida för fröken efter veckan hemma. De läser alltså individuellt för fröken.
På lektionerna har alla samma svenskabok och jobbar i med bokstäver och ord och små texter. När de ska läsa i skolan får de välja böcker i skolans bibliotek och sitter och läser tyst själva. Det är ytterst få gånger eleverna läser högt inför klassen redan i ettan.

Har de fortfarande Olas, Elsas och Leos böcker? Jag är 31 år och det var de vi hade när jag gick i ettan.

Ja på barnens skola används de och jag tycker egentligen själva lästräningen är bra. Men vissa saker är väl lite *harkel* otidsenliga och inte så PK längre.

Minns en text där någon funderar på om man kan vara kompis med en tjej som inte är söt (eller nåt sånt).

Nej absolut inte. Min son kan inte läsa alls, och det är det flera i hans klass som inte kan.

Veckans läxa för de barn som har A-boken lyder "*Mille! sa Jack. Ja, sa Mille. Hej, sa Moa. Hej Moa sa Mille. Jag är fin, sa Moa.

Barnen med B-boken får följande: Mille byggde lego när telefonen ringde. Hans storebror Jack svarade. Mille, skrek Jack. Ja, sa Mille. Det är till dig! Mille tog telefonen. Hålla? Hej , det är Moa. Hej sa Mille och log. Han blev alltid glad av Moa.
+ en hel sida till med 11 rader, orkar inte skriva ut allt.

Nu har jag bett att få även B-boken så vi övar även i den, och det går jättebra. Eftersom skillnaden är så stor så kan A-boksbarnen aldrig komma ikapp, tror jag. Vad tror ni andra? Det känns som det är bestämt från början vilka som ska få bli duktiga på att läsa. Det känns fruktansvärt att inte alla ska få samma förutsättningar.

Det är ju jättebra att det är individuellt redan från början. När jag gick i ettan så var vi tre som kunde läsa, vi fick sitta för oss själva i ett halvår och vänta på att de andra skulle komma ikapp.

Men man kan ju öva hemma själv, med eget material. Man är inte enbart hänvisad till läraren. 

Men det är väl bra om du kan få så ni kan öva hemma också.

Att dela upp då är ju efter hur barnen är, vad dom kan. Om man inte kan läsa så kan det kännas övermäktig med så mycket text. Precis som det är tvärtom fall man kan läsa.

Det är väl bra om man dela upp dom. Som jag skrivit innan så gör man så på vår skola också. Vår förskoleklass är nu uppdelad. Vissa läser med förskoleklassen andra med ettorna, några med tvåorna. Alla efter sina förutsättningar.

Jo så var det här med, jag läste flytande vid 5,5 år, höll på att dö av tristess när fröken skulle lära oss alfabetet i ettan. Det är bättre nu när man hjälper de som ligger "efter" OCH uppmuntrar de som ligger "före".

Det är helt tvärt om, ger man dem fel texter så stagnerar utvecklingen. En för svår text blir bara övermäktig och hopplösheten sprider sig och en för lätt text leder till uttråkning. Får de rätt utmaning i texterna kan läskoden knäckas fort. Det är ju inte meningen att de ska ha samma nivå på böckerna hela tiden, utan så fort som de är läskunniga nog får de byta bok.

För att det ska kallas för läsning så krävs det att de kan koda av bokstäverna rätt och utläsa ord. Fast detta är bara avkodning och det krävs läsförståelse med. Först då avkodningen och förståelsen finns är det läsning. kolla därför så att din dotter verkligen förstår vad hon läser och inte bara säger en massa ord.

Nu har jag inget emot nivåbaserade läseböcker men du kan ju alltid höra vad läraren har för tankar samt ifrågasätta och få veta mer om modellen. Det ska ju alltid finnas en tanke bakom

Det finns även modeller såsom Läsdax där alla har samma bok men får olika texter i läxa. Då utgår man dock från storbok vilket inte alla vill jobba med.

Att få en lärare eller skola att byta metod är dock svårt, dels har många en medveten valt modell samt att det kostar en del att byta läromedel (därför finns många gamla böcker kvar).

Inte min heller och typ inga andra i hans klass heller. Det är nog mer vanligt att det är så än tvärtom skulle jag tro.

Har du själv fler barn än ett?

I så fall:
Sitter det äldsta tålmodigt och tyst och väntar när du försöker lära det yngsta något som det äldsta redan kan?
Sitter det yngsta tålmodigt och tyst och när du förklarar något för den äldsta som den yngsta inte kan ta till sig?

Läraren har kanske 20-25 barn och ska på något vis och vänster få alla att sitta lugnt och koncentrerat i samma rum, samtidigt. Ger man barn för lätt material blir de uttråkade och börjar busa. Ger man dem för svårt material blir de frustrerade och börjar busa.

Din dotter kommer lära sig MER om de duktiga stimuleras och utmanas på rätt nivå. För då håller de sig sysselsatta när läraren förklarar och hjälper ditt barn. Får alla barn A-boken kommer läraren få lägga hälften av all tid på att jaga uttråkade barn och på konfliktlösning. Får alla barn B-boken kommer ett antal gråta hemma för att skolan är för svår och de kommer jaga läraren som en svans på lektionerna och kräva ständig hjälp. Och i inget av fallen kommer din dotter få vettig hjälp att knäcka läskoden, för några lugna pedagogiska förklaringar finns det inte tid och lugn och ro för.