Censurera Astrid Lindgren?

Nej nej nej, aldrig att jag skulle förbjuda eller censurera Astrid Lindgren i mitt hem. Mina barn älskar Astrid Lindgren, jag har läst Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Karlsson på Taket, Lotta på Bråkmakaregatan, Vi på Saltkråkan, Mio Min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Röverdotter för dem hur många gånger som helst och det tänker jag fortsätta med, för de älskar det varje gång. Men det är viktigt att också ha en dialog om innehållet så att de förstår skillnaden mellan förr och nu.

Fast väljer du bara den typen av litteratur så visar du ju samtidigt att du inte gillar normen och till största sannolikhet kommer din dotter vara hetro...alltså höra till normen som du valt bort. Visst att hon får det på andra ställen, men inte av dig som är hennes mamma och i värsta fall så går hon på en förskola som gör samma misstag.

Det är inte ungarna du bryr dig om, det är din egoism som gör sig gällande..

Visa upp de barn som tagit skada av Emil eller Pippi?
Har du nånsn prövat med att låta ungar välja själva å vara ifred utan att du lägger din näsa i blöt?
 
Å kom nu inte å påstå att jag inte vet nåt om ungar, för efter massvis med år med ungar/ungdomar från 5 till 18 år inom olika områden, är trenden tydlig.., föräldrar blir allt mer hispiga, nojiga, å har alltmer underliga idéer, å det präglar tydligt ungarna till det sämre., dom är helt enkelt mer rädda å ängsliga idag än förr.
  
Jag tycker synd om dagens ungar som inte ens får leka fritt, läsa fritt, lära sig fritt, upptäcka världen utan att nån vuxen ska lägga sig i. 
Det är REGLER Å LAGAR FÖR ALLT, inget får dom göra utan att vuxna ska lägga sig i, inte konstigt att dagens unga/ungar inte kan klara nånting själva å är rädda för precis allt från damm till terrorister..

Precis. Man väljer väl bort det man inte gillar, oavsett om det är Astrid Lindgren, Disney eller Bratz. Helt naturligt. Det finns ju trots allt ingen lag på att man måste älska Astrid Lindgren. Och visa saker blir ju daterade. En gång i tiden var Pippi en fantastisk förebild för flickor, men idag finns det i ärlighetens namn en massa andra som är bättre. 

Utbudet är enormt. Kanske har Astrid gått ge plats för andra på marknaden?

Att man läser annat måste ju inte bero på att man aktivt väljer bort Astrid.

Det är ju helt omöjligt att bara välja "den typen av litteratur". Att jag väljer bort böcker som handlar om att flickor inte kan leka med pojkar innebär ju inte att hon kommer tro att flickor bara får leka med pojkar, om du fattar vad jag menar. Att jag väljer bort disneyprinsessorna innebär ju inte att hon kommer tvingas välja cars. Osv osv.

Precis. Att välja annat betyder inte med nödvändighet censur.

Påminner en del om hysterin under 70-talet då alla Kitty-böcker togs bort från bibliotekets hyllor och ersattes med politisk korrekt litteratur.

Trösten är att vi överlevde den tiden också utan allt för stora men i vår mentala hälsa .

    

Jättebra tänkt.

Och Emil, varför ska man inte läsa den? Visst är det fel att låsa in barn, men det kan ju också bli en intressant sak att prata om. Varför gör han så? Blir Emil ledsen? Får man låsa in barn? Man får ju lära sig att böcker och filmer inte är på riktigt. Precis som Katla inte finns på riktigt, så finns inte Anton Svensson på riktigt...

Jag kommer läsa det mesta av Astrid Lindgren för mina barn.

Eller?

Tycker det är perfekt tillfälle att prata om dåtid-nutid, tex detta med "negerkung" att man sa så förr och att man på den tiden knappt såg några svarta människor och att svarta människor inte vill bli kallade negrer och att det idag används som skällsord osv.

Emils pappa tycker sonen bara är rolig, däremot var det tufft att förklara detta med Körsbären =) 

Fast böcker om att flickor inte KAN leka med pojkar är väl ändå få? Det är väl snarare så att flickor har flickor som kompisar och pojkar har pojkar. Det är lika okej att flickor leker med pojkar som att flickor leker med pojkar. Lika väl är det lika okej med en tuff pojke som en tuff flicka och det är lika okej med en försiktig pojke som en försiktig flicka...ett bra urval har allt detta plus olika typer av familjer från olika tidsåldrar. Genuspedagogen tyckte bland annat inte att man skulle välja bort t ex Hattstugan.

Ja, jag är helt på riktigt. Jag väljer andra böcker att läsa för mitt barn, ser inte varför det skulle vara ett problem, det är väl inget måste att läsa vissa böcker?

Jag tror att det är vuxna personer som överanalyserar barnböcker på detta sätt. Jag gillade Emil när jag var liten och har sett om filmerna för p ga mitt historieintresse, gillar att se dåtida miljöer. I det avsnitt där Alfred får blodförgiftning säger Krösa.Maja när han ligger i drängstugan, här finns det inte plats för en likkista eller något liknande. Emil blir rädd/arg, och säger att Alfred inte ska dö. Varpå gumman svarar i något i stil med; Jaja, självklart ska han inte det, med ett ironiskt uttal. Detta tänkte jag aldrig på som  barn men som vuxen fann jag denna kommentar rolig. På samma fann jag aldrig "Bröderna lejonhjärta" som hemsk, min favoritkaraktär där var Katla. Jag gillade scenen i Mio min Mio där skurken, glömt vad han heter får tag på Mio. Nu kan givetvis barn reagera på andra sätt men jag tror att man som barn utvecklar sin egen syn på sådant.

Och om det uppstår frågor om AL:s sagor, varför inte som förälder förklara att det var annorlunda då. Jag tycker det är en viktig lärdom för barn, att få en förståelse för att saker och ting har förändrat sig i samhället. Jag tror heller inte begrepp som "Negerkung" fastnar hos barn om det inte står något negativt om negerkungen.     

Jag tycker du har en viktig poäng här. Böcker skrivna för barn är anpassade till barns sätt att tänka. Det är ungefär som vuxna som inte vill läsa Bamse för sina barn eftersom Bamse är anarkist och slåss ("knäpper" folk på näsan), och knarkar honung, och allt vad jag hört. Men i ett barns värld upplevs Bamse som god, och vargarna som onda. Så när Bamse kastar upp vargen i en gran så upplevs inte detta av de flesta barn som elakt, utan att det goda segrar över det onda. Vidare analys behövs inte, för barn har ofta ett ganska svar-vitt tänk vad gäller gott och ont...

Det är väl lite samma sak med Astrid Lindgrens berättelse. Ofta är det tydligt vem som är god och vem som är ond. Vuxna kan överanalysera och fundera över om det verkligen är snällt att döda Tengil, han är ju trots allt människa och har säkert haft en taskig barndom, och det är ju fel att döda... Men BARN upplever Tengil som ondskan, så när han dödas upplever barnen att det goda har segrat och sagan börjar närma sig ett lyckligt slut...

Det är bara fånigt att som vuxen sitta och analysera sönder sagor som är skrivna FÖR BARN, och inte allt uppfattas på samma sätt av dem som av oss vuxna.

Jag håller med. Jag tror också vuxna kan uppfatta AL:s sagor som mer skrämmande än barn, just för att de analyserar dem på ett visst sätt. Som vuxen kan man t ex se "Bröderna lejonhjärta" som en historia som handlar om hur en diktator styr över sitt land genom skräck, där finns t ex en scen där en person tas ut ur en folkmassa för att bli att bli föda åt Katla. Medans barn snarare ser detta som att även om Tengil är ond så kan de inte tänka på samma sätt som vuxna på hur han styr sitt land.

Samtidigt som våra barn inte mår bra av att lindas in i bomull. De måste få möta rädslor och läskiga saker som barn, så de lär sig hantera det. Fast precis som ni skriver så gör de det på barns vis.

Tja, än så länge känns det som att jag har min mentala hälsa intakt i varje fall