Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Hej. Tänkte hoppa in här.... Va på ul i tis för att se om där va mer än ett foster då min syster fick trillingar o vi har tvillingar i släkten. Jag skulle även gå in i v 10 (9+0) i tisdags. När vi väl gjorde ul så visa det sig att fostret bara va i v 6-7 o inget hjärt ljud. Allså har jag gått ca 3 v med ett foster som inte lever... Valde då att ta tabletter så kroppen skulle sätta igång o avsluta gravet. Idag tog jag tabletter som "föser" ut det. Så nu sitter jag här med värsta blödningen o vill bara att det ska ta slut.... O sen tiden efter som jag måste vänta!! Jobbigt!

Själva mf kan jag ta fast det är jobbigt... men att kroppen är så dum o inte bara stöter bort det när det inte finns något liv tycker jag är jobbigt. Varför kunde man inte få ett "vanligt" missfall?! Imed jag trodde att jag vabi v 10 så börja jag ju se mig själv med mage i sommar o tyckte det var en perfekt tid att va gravid i.... Nu ska man behöva riva ner alla drömmar o bilder man har haft framför sig.... O alla v man har framför sig för att läka, få äl, mens o sen äl igen innan man kan försöka.... Nu är detta min första grav o mitt första mf. Dessutom blev vi gravida på första försöket efter p-piller så förhoppningsvis så går det fort igen. Men det är ändå jobbigt att behöva ställa om sig igen på att man inte är grv när man precis hade kommit in i det lite o börja hoppas på att magen skulle börja synas.... Man känner sig faktiskt lite misslyckad som någon skrev här tidigare... dock vet jag att det inte är mitt fel men tankarna börjar ju ändå snurra! Jag är väldigt glad över att jag fick det extra ul för annars hade jag nog gått någon v till o trott att allt va frid o fröjd.... Usch.... det är så hemskt! O jag lider med er som gått igenom detta flera gånger...

Tack så mycke allihopa! Jag tycker även att det är jobbigt när folk sen säger att mf händer jätte många o ni kan ju bli gravida.... ja visst är det så men det är inte mf utan drömmarna som solros78 skrev. Så det måste man förklara var gång man pratar med någon ny som viste. Nu är det bara dom närmsta som vet men det är tillräckligt nog! Det kvittar om jag blir grav snabbt igen (eller ja vad andra anser som snabbt) jag kommer alldrig få tillbaka denna grviditeten o kommer inte att gå med mag på 50 års festen som vi är bjudna på i sommar! Fan.... jag som skulle gå där stolt som en tupp!

Usch ja.... jag vill hellre ha grav på sommaren än vintern.. då måste man bunta på sig en massa o man visar ju inte sig lika mycke så lika många ser ju inte att man är gravid... men men det tåget har gått. O min sambo sa att vi kunde vänta till slutet av detta året men nääää tack! Räcker att jag ska vänta dessa veckor som kroppen behöver för att läka! Vad har ni förresten fått för direktiv av bm ang o vänta att försöka igen efter mf? Jag ska låta detta blöda klart o sen ha ytterligare en vanlig mens innan vi försöker... låter ju vettigt men jag såg att vissa blev gravida väldigt fort efter?

Jag tycker att det är konstigt att man får olika svar av olika läkare... Är det någon av er som tagit tabletter för att avsluta gravet o sen så det kommer ut? (Samma som medicinskt abort) Jag blöder inte lika mycke idag så tänkte att jag kör upp en liten runda till blommsterbutiken.... men nu har jag lite små ont i tjejmagen. Prata med min chef o han tyckte att jag skulle va hemma mån med o tänka på min hälsa. Så skönt med en chef som förstår... Känner mig inte jätte ledsen längre utan mer längtan till plus... men när jag va i affären o såg en gravid kvinna så fick jag en klump i magen. O sen i nästa affär ställer sig en mamma med sin lilla bebis bakom mig i kön.... Jobbigt! Har även 2 föredetta bästa komisar som ska ha bebis... den ena är i v 35 o den andra lite över 20. Dagen innan ul satt jag tänkte på att vi kommer få samma år.... hmmm.... inte nu längre!!

Har en tråd med 8 st andra tjejer som bor i närheten av mig i en chatapp. Den ena där har BIM samtidigt som mig och de har inte ens försökt nästan. De skulle börja först i maj så det blev en bebis 2015. Nu har hon massor av symptom och jag har i princip inga nästan. Kan inte låta bli att tänka vad orättvist det är om hon blir gravid som knappt försökte pricka in äl och vi som hade supermycket sex och verkligen försöker. Är man knäpp om man tänker så???!!!

Jag har samma som ni andra. Skulle gå på bröllop 7 juni och jag tänkte att det skulle bli så mysigt att göra det med min mage. Nu har jag från dec fram till juli 9 vänner som har fått och ska ha barn. Bla vår granne som vi umgås massor med. Det känns så hemskt! Man vill vara glad för deras skull och man försöker mysa med bebisen men det hugger så i hjärtat samtidigt att det var ju nu man skulle sitta med en liten fin kula och det var ung nu som jag skulle börja känna sparkar osv. 

Är det någon av er som passerat ert BF? Hur hanterade ni det?

Jag fick mf 14 februari och är gravid igen (fick aldrig någon mens i mellan) När en vecka passerat så kommer jag känna mig lite lugnare. Med tanke på att jag fick mf 4+3, idag är jag i 3+6. Sen kan allt hända, men att känna sig lugnare är bara ett plus:)