Hej tjejer!
Det är dessvärre tid för mig att lämna gruppen BF augusti och joina er istället. Har läst igenom en del av tråden och jag känner verkligen med er alla!
Mitt missfall började i fredags, samma dag som vi var på VUL för att få ett datum. Jag skulle varit i vecka 9 men VUL visade vecka 6 och inget hjärtljud. Jag fick inget beräknat datum med mig hem, jag fick bara beskedet att de "inte såg vad de ville se" och att jag skulle komma tillbaka om två veckor.
På kvällen fick jag spottings och kramper, på natten fruktansvärda smärtor. För att göra en lång historia kort, var vi under hela helgen osäkra på om det var VUL som orsakat irritation eller om det var ett missfall, men i måndags blev det bekräftat när det kom ut mer än blod.
Jag var inte chockad, mina symptom försvann helt redan innan och jag kände på mig att något var fel när de på VUL sa att jag nog inte var så långt gången som jag trodde. Men pga en resa var jag och mannen ifrån varandra två veckor så jag var säker på att jag inte kunnat bli gravid senare.
Inte chockad, men väldigt ledsen. Det var naturens gång men det känns ändå fruktansvärt jobbigt.
Försöker att se det positivt. Vi blev gravida på första månaden, jag fick missfall relativt snabbt och jag har inte blött så mycket, även om det kan komma tillbaka.
Min största oro är att åldern har och ska ställa till det för mig, jag är 35 år.
Nu går jag här och bara längtar efter att hcg ska gå ner och mensen ska komma igång. Tänk att man helt plötsligt längtar efter att få mens och hormonnivån som jag i lördags förtvivlat ville ha höga siffror på, vill jag nu ska vara så låga som möjligt! Ska ta blodprov och göra nytt ultraljud nästa vecka.
Nu blev den långa historien inte så kort ändå, anyways, hoppas att jag får hänga med er, tjejer!?
Hej Känner med er. Helt förtivlad är jag cytotec andra gången i mig då det fanns rester kvar. Haft en ofostrig graviditet. Inget händer trots att de var 4 h sedan jag svalde tabletterna :(( Gråter och bråkar med min man som inte orkar med mig. Jag är verkligen en häxa nu och han har varit helt underbar dessa 2 v...denna väntan på att de sista resterna ska kpmma är hemsk :((
Nä fy nu är jag inställd på mens på lördag iallafall.
Efter vad jag hoppades vara en nidblödning 7 dagar efter ÄL och 6 dagar innan bim har jag fått en liten ljus rosa flytning varje dag efter det, förutom idag. Så antar att det är kört denna månad , har testat neg senast idag dessutom och man tycker det borde visat sig på bim-3
Nu ställer jag in mig på minst 5 försök till ( eftersom statistiken då så fint säger 7, och två månader har vi försökt efter MA) så slipper jag bli besviken varje gång mensen kommer. Har redan grov PMS så det räcker...
Visst känns det bra att ställa in sig på att det ska ta tid, man slipper bli så besviken...eller iaf inte lika besviken. Dock tycker jag nog att du inte helt kan anse det kört, inte förrän bim! Jag håller tummarna för dig iallafall. 
Fast då kommer det nog gå fort även nu. Och om det inte blir denna månad så kanske nästa.
Jag har oxå ett barn så jag kämpar oxå med syskonförsök. Önskar att vi satt igång tidigare med tanke på tiden som bara går på ma och få igång kroppen efter. Men eftersom det är något som inte går att ändra så är det bara att acceptera och se framåt.