Idag fick jag det "goda" rådet av en kollega (en av få som vet om vårt MA) att liksom försöka ändra inställning och tänk. Personen menar att det ju MÅSTE vara så att det är huvudet som ställer till det när man inte blir/inte behåller en graviditet - detta eftersom det finns SÅ många exempel på folk som påbörjat IVF, adoption etc och sedan HUX FLUX blivit gravid.
Det känns som att jag har fått en jävla örfil.
Jag tror också att huvudet kan ställa till det för kroppen på många olika vis och i många olika situationer men jag tycker snarare att problemet i det här fallet handlar om att jag tycker man får ha lite jävla hyfs!
Jag menar, jag själv känner att de senaste månaderna så har fertilitet och allt kring det tagit upp för stor plats i mitt och mitt sambos liv - jag har fastnat. Jag känner då att jag för MITT måendes skull och för vår relation skulle må bra av att försöka byta fokus lite (t.ex. genom att träna). Men det är mina känslor, upplevelser och mitt ansvar.
Jag tycker att det oförskämda i det här fallet är att vi kommer in på ämnet och jag berättar att jag är glad för att nu känns det som att kroppen är OK och att vi faktiskt har en chans - att då komma med denna sortens råd förstår jag inte riktigt. Ska jag sluta tänka på att jag vill bli gravid?
Men det är ju underbart!
Så längtan efter lilla kotten i magen skulle göra att kroppen stöter ut den? Resonemangsvurpa så det står härliga till enligt mig! Jag har hört detta resonemang när det gäller att inte bli gravid, då man är stressad (fast stämmer detta verkligen? Hur ser det ut i krigstider, när människorna verkligen är stressade - blir färre med barn då om man jämför med hur mycket sex man lyckas ha i äl-tider), men jag har aldrig hört detta när det gäller MF.
Jag säger som jag brukar: "Mycket ska man höra innan öronen trillar av".
Stor kram till dig!
Åh fy så arg jag blir när jag läste detta..den skulden vill man verkligen inte ha när man gått igenom nåt sånt här :( vet personen hur vanligt det är med mf?
I övrigt så hade jag visst inte äl på julafton utan nu! Så bim om två veckor ist..
Hej tjejer!
Det är dessvärre tid för mig att lämna gruppen BF augusti och joina er istället. Har läst igenom en del av tråden och jag känner verkligen med er alla!
Mitt missfall började i fredags, samma dag som vi var på VUL för att få ett datum. Jag skulle varit i vecka 9 men VUL visade vecka 6 och inget hjärtljud. Jag fick inget beräknat datum med mig hem, jag fick bara beskedet att de "inte såg vad de ville se" och att jag skulle komma tillbaka om två veckor.
På kvällen fick jag spottings och kramper, på natten fruktansvärda smärtor. För att göra en lång historia kort, var vi under hela helgen osäkra på om det var VUL som orsakat irritation eller om det var ett missfall, men i måndags blev det bekräftat när det kom ut mer än blod.
Jag var inte chockad, mina symptom försvann helt redan innan och jag kände på mig att något var fel när de på VUL sa att jag nog inte var så långt gången som jag trodde. Men pga en resa var jag och mannen ifrån varandra två veckor så jag var säker på att jag inte kunnat bli gravid senare.
Inte chockad, men väldigt ledsen. Det var naturens gång men det känns ändå fruktansvärt jobbigt.
Försöker att se det positivt. Vi blev gravida på första månaden, jag fick missfall relativt snabbt och jag har inte blött så mycket, även om det kan komma tillbaka.
Min största oro är att åldern har och ska ställa till det för mig, jag är 35 år.
Nu går jag här och bara längtar efter att hcg ska gå ner och mensen ska komma igång. Tänk att man helt plötsligt längtar efter att få mens och hormonnivån som jag i lördags förtvivlat ville ha höga siffror på, vill jag nu ska vara så låga som möjligt! Ska ta blodprov och göra nytt ultraljud nästa vecka.
Nu blev den långa historien inte så kort ändå, anyways, hoppas att jag får hänga med er, tjejer!?
Jag har bim imorgon men känner att mensen är på g nu!:( Att det ska va så svårt att bli gravid med regelbunden cykel, ägglossningstester, superspermier och ingen övervikt, kaffe eller rökning!;) Borde inte allt bara klaffa då?;)
Välkomnar er nya och beklagar era missfall, lider med er o vet vad ni går igenom.
Jag har bim nån gång i helgen, inte helt säker dådet k te riktigt är tillbaka på normalt ännu. Testade imorse men inget syntes inom testtiden dock ett svagt streck när det torkat. Ska ta ett nytt imorgon. Om det inte visar nåt väntar jag till efter helgen.
Har inga direkta symtom, lite svag mensverk, men det kan ju också vara att mensen är på g. Några stickningar i ena bröstet några dagar... Bara vänta o se...