Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Hej alla, är ny här. Fick missfall den 15e nov i v 7-8 fast fostret dött i vecka 4-5. Fick mens nån månad efter och ägglossning den 23 dec. Hoppas nu på ägglossning på en vardag under januari efter som insemination endast görs vardagar.

Fick missfall den 15 nov och väntar nu på min andra ägglossning. Den första kom 23 dec när repruduktionskliniken var stängd och enligt beräkningar ska ägglossningen komma nästa måndag. Gäller att hålla tummarna för att den inte kommer på söndag för då är det kört igen

Vi skulle göra tidigt VUL vilket är rutin när man gjort insemination. Läkaren sa bara att hon inte såg nåt hjärta men att jag skulle vara glad för att jag bevisligen kunde bli med barn.

Helt galet opedagogiskt, det var ingen tröst alls i just den stunden.

Till mon stora glädje kom inte ägglossningen idag som jag befarat! Nu håller vi tummarna för att den ska komma imorgon så vi kan åka och inseminera på måndag :)

Idag har vi varit på sjukhuset och gjort första inseminationen efter missfallet i november. Nu är det bara att vänta i två nervösa sega veckor innan man vet om man har något att hoppas på.

Vi är två kvinnor, så vi har donerade spermier. Vi har en son på 1.5 år som sambon bar. Då lyckades vi på tredje försöket. Vi lyckades på mitt tredje också, men tyvärr fick jag missfall i v 7-8. Nu har vi precis gjort 4:e försöket på mig.

Det är väldigt likt er behandling :) när vi gjorde första barnet var det på högkostnadsskyddet. Då får man 3-4 inseminationer och en ivf.. Nu är vi egenbetalande kunder vilket svider i plånboken. Särskilt nu när dom höjt från 7500 till 10 tusen per insemination. Hoppas ni klarat det på inseminationerna, det är ju minst krävande för kroppen :)

Jag skulle ta ett lån och betala 100000 om jag GARANTERAT fick ett barn. När man väl har bebis i sin famn kommer det nog vara värt varje krona. Jag önskar också att det fått vägen denna gång och att jag då ska månlite bättre. Vet inte riktigt varför, men jag har blivit så extremt gråtmild efter missfallet och ibland kan jag få en känsla av att inget betyder nåt. Och sen i mår jag plötsligt jätte bra ett tag.

Gud vad skönt att höra att jag inte är ensam. Börjar bli orolig för att det är nåt fel på mig. Vad som helst får mig att börja gråta och jag blir oresonligt ledsen. Vi har skolat in vår son på förskolan denna vecka och jag sörjer som någon har dött. Sen är jag plötsligt jätte peppad.

Jag får hela tiden nu och tänker att jag inte är gravid för att förbereda mig, men jag vet att jag kommer bli helt förstörd om vi misslyckas denna gång med. Vi fick reda på missfallet när vi var på fertilitetskliniken och nu nör vi skulle dit igen för att inseminera så hade jag panik. Hemskt att vara tillbaka på det stället.