Jag vet att amning eller ersättning är en ganska infekterad debatt, så därför har jag inte riktigt vågat ställa den här frågan innan. Det är ju så svårt att fråga utan att folk känner sig attackerade. Men jag är bara så himla nyfiken!
Så, ni som helflaskat med ersättning från början - varför valde ni det eller varför blev det så? De jag är särskilt nyfiken på är de som redan innan barnet föddes valde att inte amma.
Fick veta tidigt i graviditeten av min läkare på spec mvc att jag inte skulle få amma pga mediciner som jag tar och inte kan vara utan. Jag blev ganska ledsen av det beskedet, hade sett fram emot att amma.
Men måste säga att förutom en relativt kort besvikelse så har jag enbart en positiv erfarenhet av flaskmatningen. Min dotter har ätit från flaskan med god aptit enda sedan födseln.
Positivt:
- Min man har kunnat ge henne mat lika gärna som jag och därmed har han och dottern fått en närhet som kanske inte kommer lika naturligt när mamman står för matningen (amningen).
- Jag och min man har kunnat dela på nätterna vilket har avbelastat mig så vi både har kunnat få en okej sömn.
- Vårt föräldraskap har haft bra förutsättningar för att bli jämlikt.
- Vi har lättare kunnat planera dagarna eftersom man vet hur mycket barnet äter när det får flaskan. För vår del har vi vetat att hon blir hungrig i princip EXAKT var tredje timme. Sånt underlättar när man har planer för dagen.
- Efter att ha hört hur mycket problem mina vänner haft med sin amning (mjölkstockning, problem med att få barnet att äta, mjölk som sinar, barn som inte vill sluta äta, barn som blir tuttiga) så känns det rätt skönt att ha fått slippa allt det där.
Enda negativa jag kan komma på är att nej, ersättning ger inte samma immunskydd som bröstmjölk och ersättning är dyrt. När man är ute och barnet blir hungrigt kanske man behöver en micro och man måste förbereda flaskan istället för att bara "slänga fram" tutten, men för vår del har det aldrig varit jobbigt då vår dotter tycker om den kalla ersättningen på tetra. Har snarare tyckt det varit skönt att slippa amningskläder och försöker hitta skyddade ställen att amma på (jag är inte typen som skulle trivas att sitta och amma öppet så alla ser).
Så vill alltså tillägga; ni som inte kan/får/vill amma, lugn! Det är rätt skönt att slippa. ;)
Jag får inte amma.
Dom två första dagarna på BB försökte jag, men sen fick jag veta att pga en medicin jag äter så får jag inte amma. Och de gick jättebra med ersättningen.
För att hon inte kunde suga rätt. Hon gav mig onda sår och fick inte i sig tillräckligt och kunde inte gå upp i vikt. Trots ihärdiga försök från vården och mig och amningsmottagningen så gick det inte. Hennes storebror ammade jag utan problem.
Jag hade förlorat närmare 2L blod efter förlossningen och mådde verkligen pissdåligt! Började amma men när sonen krånglade med feltag och med blödande bröstvårtor som resultat så stod jag inte ut längre! Försökte pumpa som avlastning istället men mjölken blev blodblandad och att ge sonen blodblandad bröstmjölk kändes inte OK.
Jag fick sån jävla ångest av att amma pga skit som hänt i mitt liv innan tanken på barn fanns.. Så när dottern var 2 dagar gav jag upp amningen å började med ersättning.. Och jag ångrar mig verkligen inte!
Jag å min dotter som nu är två månader är hel nöjda med att flaskmata :)