Varför välja ersättning?

Får man fråga vilka?

Oj, jag visste inte ens att det var möjligt. Vad var det han inte tålde, vet du det? Eller var det din bröstmjölk i allmänhet? Och hur kom du/ni fram till att så var fallet?

Det verkar som om det är ganska vanligt att man efter en jobbig amning med första bestämmer sig för att ge ersättning till andra (Vinterankan, Tesselainen och nozpa till exempel). Det alternativet hade inte slagit mig - intressant! Tack för att ni delar med er av era upplevelser!

Usch, vad synd att det gick så med förlossningen. Jag hoppas att du mår bättre nu. Och att pumpa i 7 veckor efter det är förresten starkt jobbat!

Det där med att bo i BH:n kan jag relatera till. Att inte kunna vara utan BH i flera månader har nog varit det jag tyckt varit jobbigast med amningen (så då märks det kanske att jag varit en av dem som inte haft särskilt stora problem ).

Grattis till tvillingarna! Spännande!

Nu vet jag ju inte hur stora dina förlossningsskador var, men det tog ett rejält bra tag för mig att känna mig normal igen. Kanske pga minskad lubrikation? Märkte du någon skillnad när du slutade amma?

Fem månader! Verkligen imponerande!

Vaddå, "hjälpte" de dig mot din vilja? Det kan ju inte vara särskilt positivt för amningsupplevelsen... 

Och vad tråkigt att din första tid med de första barnen blev så jobbig. Skönt att du vågade stå på dig med nummer tre i alla fall.

Aj! Det kanske handlade om "clampdown bite reflex"? Du kan läsa lite om det här om du vill:
www.lalecheleague.org/llleaderweb/lv/lvjulaug94p53.html

Om du vill amma med nästa så skulle jag gissa att han/hon inte kommer att ha samma problem. Det håller vi tummarna för i alla fall! 

Usch, vad läskigt. Får man fråga vad det var för medicin?

Alla de anledningarna Flickan och kråkan angav gäller för mig också. Jag trivs väldigt bra med att amma och har gjort det från början.

Jag hade inga större problem under råmjölksdagarna. Visst sved det en del när hon ammade och det berodde väl både på att råmjölken är trögflytande, att mina bröstvårtor var ovana vid amning och att både jag och dottern var nybörjare. Hon lyckades till och med suga till en blodblåsa, men jag hade aldrig öppna sår. Det var ganska tydligt för mig att hon inte hade ett bra tag så jag experimenterade tills det kändes bättre och fokuserade på det någon hade sagt att det värsta onda är runt dag fyra och sedan blir det bättre. Jag bad också om hjälp men den hjälpen jag fick var inte särskilt bra så jag fick klura ut det hela själv tillsammans med min lilla tös.

Nu i efterhand så kan jag identifiera flera saker som gjorde det troligt att mitt ammande skulle gå bra:
- Jag ville gärna amma och hade förtroende för min egen kropps förmåga (kanske för att allting under graviditeten hade gått precis som det skulle)
- Min dotter föddes när hon skulle
- Jag använde bara lustgas som smärtstillande under födseln och slapp (med nöd och näppe) undan medicinska ingrepp
- Jag fick flera timmars egentid, hudkontakt och närhet med henne så snart som möjligt efter födseln (när de var nöjda med hennes syreintag) och hon sov intill mig den enda natten jag stannade på sjukhuset
- Jag hade inga fysiologiska problem
- Dottern hade inga problem med viktuppgången och nådde sin födelsevikt redan innan första vägningen efter fem dagar
- Ingen i min närhet nämnde (troligtvis tack vare viktuppgången) någonsin ersättning som ett alternativ

Så jag har haft det oförskämt lätt. Men eftersom jag vet att alla inte har det lika lätt och att det finns många som vill amma men som av någon anledning inte kan så har jag börjat utbilda mig till La Leche League-ledare (typ hjälpmamma) så att jag kan hjälpa dem som faller i den kategorin. En sådan utbildning gör dock lätt att man blir lite "lactivist" och tappar förståelsen för de som gör andra val än en själv. Det var därför jag ställde den här frågan, för att se hur andra tänker.

Och svaren jag har fått har verkligen gett mig mer insikt, så tack för det alla!

Det är inte lätt att pumpa, särskilt om man fortfarande måste få igång mjölkproduktionen. Sen är du långt ifrån den enda som redan från början antagit att det inte skulle funka och det hjälper ju så klart inte.

Min personliga åsikt är att det fokuseras alldeles för mycket på att det ska finnas hjälp för ammande mammor och på de problem som kan uppstå, och att detta ger nya mammor dåligt självförtroende. Sen ska det naturligtvis finnas hjälp för de som faktiskt får problem, men det är synd att så många börjar sina amningsförsök övertygade om att de kommer att få jobba hårt för att övervinna alla svårigheter associerade med amning.

Jag ber om ursäkt att jag var otydlig; jag menade inte att det var därför just du trodde att du inte kunde amma (jag har naturligtvis ingen aning om dina anledningar). Det var en allmän kommentar.

Men vad är det mer du syftar på som du tycker är skitsnack?

Det är ju just precis därför som jag försöker få förståelse genom att prata om det, men det blir alldeles för lätt så att flaskmatande mammor intar försvarsställning, och ammande mammor försöker "lösa" de flaskmatandes "problem". Det är synd för resultatet blir ju att ammande mammor håller sig i sin hörna och ersättningsmatande mammor i sin. 

Sen är det ju, som Flickan och kråkan säger, inte så konstigt att de som ger ersättning har mer erfarenhet av det och därför kan komma med mycket mer och bättre råd och tips. 

Jag kan förstå om andra mammor frågar det, för det är väl ungefär som att prata om vädret för många - något man ofta har gemensamt. Men varför annat folk skulle fråga, det vet jag inte. Har själv aldrig fått frågan annat än från sjukvården eller andra mammor.

Förresten, vad bra att det funkade för trean trots att det inte gick med de första två. Det visar ju att det är olika med varje barn och att hoppet inte är ute även om det inte funkat innan.