Jag vet att amning eller ersättning är en ganska infekterad debatt, så därför har jag inte riktigt vågat ställa den här frågan innan. Det är ju så svårt att fråga utan att folk känner sig attackerade. Men jag är bara så himla nyfiken!
Så, ni som helflaskat med ersättning från början - varför valde ni det eller varför blev det så? De jag är särskilt nyfiken på är de som redan innan barnet föddes valde att inte amma.
Första barnet helammades och åt väldigt ofta (vägrade flaska) och hon blev väldigt låst till mig. Med andra barnet bestämde vi att börja med flaska tidigt för att kunna mata båda två. Sedan eftersom att det var sambon som tog det största ansvaret när barnet var nyfött (vi var hemma båda två i 3 månader och han är bättre med spädbarn än vad jag är) och jag ofta var borta hela dagar på utflykter med storasyskonet så blev det så att mjölken sinade vid 2-3 månader och efter det blev det bara ersättning.
Flera av ovanstående alternativ.....
För att det kom så lite mjölk, hon föddes lite tidigt och var trött och somnade hela tiden så det var svårt att få igång mjölkproduktionen (kanske även extra svårt för att jag blev snittad). Hon låg även i von Rosen-skena och jag lyckades aldrig hitta en någorlunda bekväm amningsställning med den. Också försökte jag pumpa men det kom bara ca 1/2 dl efter ett par timmars pumpning, så jag hann knappt mysa med mitt barn utan satt bara fast i den jäkla pumpen hela dagarna :-/ Så efter 5 veckor gav jag upp amningsförsöken helt (men man kan ju i princip säga att hon fick ersättning på heltid från början för det var det hon levde på, de få droppar bröstmjölk hon fick var bara bonus).
Annat. Min äldsta tålde inte min mjölk. Han fick Nutramigen istället.
Blandade skäl, första barnet gick inte upp som han skulle i vikt, det gjorde förjävligt ont att amma och vi fick stödmata med ersättning redan på BB. Efter två månader med hungrig bebis och trött/ledsen/sur/grinig/less mamma så gav vi upp och gav 100% ersättning och alla mådde med ens så mycket bättre.
Med barn två sa jag direkt att det inte finns en chans att jag går igenom samma sak igen. Så där var det ersättning från första stunden, mycket mer harmonisk start tillsammans än första barnen. Hade jag vetat att det kunde vara på det sättet redan med första hade jag aldrig gått igenom den "skiten" från början. Men det "är ju SÅ bra att amma"!
:)
Hum. Har flaskmatat bägge 2. Med första funkade inte amningen. Hennes tungband var för kort så hon fick aldrig rätt grepp så hon fick inte i sig något. Pumpade ett tag och gav i flaska. Blev endast ersättning sedan.
2:a barnet så kollade dom tungbandet samt klippte det "direkt". Det hade säkerligen fungerat. Men jag ville inte inte. Så pumpade, sedan gick vi över helt till ersättning för henne också.
För att vi var så jävla trötta på sonden som hon hade tills hon hade lärt sig äta. Det var viktigare för oss att slippa läkarvård och sond och bröstpump än att bebisen skulle få bröstmjölk och bara bröstmjölk.
Vi testade med flaska och barnet åt och njöt, och allas liv blev genast lättare.
Jag blev förlamad i samband med förlossningen och fick morfin efteråt, så jag fick inte amma. När jag väl fick göra det hade han vant sig vid kopp/flaska så han förstod aldrig. Han blev bekväm med att få maten serverad. Jag pumpade sedan i 7veckor.