Jag vet att amning eller ersättning är en ganska infekterad debatt, så därför har jag inte riktigt vågat ställa den här frågan innan. Det är ju så svårt att fråga utan att folk känner sig attackerade. Men jag är bara så himla nyfiken!
Så, ni som helflaskat med ersättning från början - varför valde ni det eller varför blev det så? De jag är särskilt nyfiken på är de som redan innan barnet föddes valde att inte amma.
Jag har aldrig velat amma, men jag bestämde mig för att prova med första barnet. Efter att ha försökt i tre dygn på sjukhuset med massor av hjälp från barnmorskorna struntade jag i det. Bebisen var helt ointresserad och fattade inte hur han skulle göra. Han körde upp tungan i gommen, vilket gjorde att det inte kom något. Det hade kanske gått att rätta till, men jag tyckte i ärlighetens namn att det var skönt att ha en legitim orsak att ge flaska istället.
Med andra barnet gav jag ersättning direkt eftersom jag skulle börja jobba halvtid efter åtta veckor.
Med tredje barnet gjorde jag mitt mest seriösa försök att amma. Jag besökte sjukhusets amningsmottagning, pumpade och hade mig. Jag stod ut i tre veckor. Bebisen somnade direkt jag lade honom till bröstet och hade svårt att hålla igång produktionen. Så fort jag inte pumpade varannan timme sjönk mjölkmängden markant och det kom bara droppar. I kombination med en bebis som tjöt som en siren när jag lade ner honom, två äldre barn och en man på tjänsteresa var flaskan ett lätt val.
Sammanfattningsvis har mina barn och jag varit kassa på det här med amning. Ingen av oss har riktigt fattat grejen. För mig har amning aldrig varit en hjärtefråga utan mat rätt och slätt. Jag har aldrig sörjt en sekund att jag inte har ammat mina barn.
Flera av alternativen:
Orkade inte med ömma bröstvårtor/mjölkstockningar. Tyckte inte att det var ett dugg mysigt att amma. Jobbigt att bo i bh:n i flera månader, då man läcker jämt. Det är mycket enklare att flaskmata. Jag pumpade ur ett tag med andra barnet och gav på flaska. Skulle jag i framtiden skaffa ännu ett barn, så kommer jag inte amma. Det var bara jobbigt och jag såg inga fördelar alls. Min amning fungerade, men jag trivdes inte med det.
* trivs inte med tanken på att amma. * trivs inte med tanken på att amma offentligt. * jag kommer att jobba 2 dagar i vecken när jag känner att jag vill. * vi väntar tvillingar och då kan pappan avlasta mig i den biten också.
Amningen försvårade mina förlossningsskador, eller ökade smärtan, på grund av utebliven lubrikation vilket kan bli en effekt och till slut gav jag fan i det.
Annat.
Det var kanske inte tydligt från allra första början att det inte skulle funka. Eller ja, det gick ju inget vidare redan då, men jag trodde ju det skulle bli bättre. Men när det sen bara var smärtsamt att amma efter ca 1,5 månad så provade vi att varva med ersättning. Gick bra i någon vecka, sen vart Egon trött på amning och ville bara ha flaska. Jag, som redan var fysiskt och psykiskt utmattad på amningen, drog en lättnads suck och tyckte det var en bra idé.
Annat
Ungen öppnade inte munnen och diade. Efter fem månaders pumpande slutade jag med det och det blev ersättning.
Första gången:
För tidigt fött barn som inte orkade suga + knappt någon mjölkproduktion. Jag blev fullkomligt misshandlad i flera dagar av amningsmaffian på BB. Brösten var allmän egendom som alla skulle mjölka, klämma på och koppla till elektriska maskiner i storlek Audi som under plågsam användning tvingade fram ca 2 ml. När jag inte hade någon hud kvar på bröstvårtorna och grät varenda gång barnet gav ifrån sig ett pip eftersom jag visste vad som väntade satte vi ner foten och valde flaskmatning.
Andra gången:
På grund av det som hände vid första barnets födelse ville jag välja bort amningen. Läkaren på BB vägrade dock skriva ut tabletter som stoppade mjölkproduktionen. Jag fick mjölkstockning (försökte amma, men barnet fick inte ut något) och hade fruktansvärt ont. Annan läkare skrev ut Pravidel, som gav mig en allergisk reaktion där ansiktet svullnade upp och jag fick svårt att andas.
Tredje gången:
Jag accepterade inte ett nej när det gällde medicinen som stoppar mjölkproduktionen (den som skall tas inom 24 timmar) och vägrade dessutom acceptera förslaget att ta den i bilen på vägen hem. Vi hade med oss ersättning och flaskor till BB och skötte vårt utan att någon lade sig i.
Jag provade amma men det gick inte alls med en son som tuggade på bröstvårtan istället för att suga. Varje matningstillfälle tog en timme och han fick ändå inte i sig tillräckligt med mat. Dessutom gjorde det så inåthelvetes ont när han gnagde på såren flera timmar varje dag och natt! Vi blev rådda att ge flaska istället och det kändes bra då vi direkt såg att han blev mycket piggare och nöjdare av det.
Efter det här känner jag mig inte ett dugg sugen på att ens prova amma igen, men det är inget jag bestämt än. Det kan ju såklart bli annorlunda med nästa barn men om jag väljer att försöka igen kommer jag ge upp betydligt tidigare om jag ser att det går åt samma håll.
