Anonym (Orolig)

Äldre 11 Jun 01:05

84 svar

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

Hej alla på familjeliv!

Det är såhär. Jag har haft kontakt med en kille under ca 2 års tid (lite fram och tillbaka). Vi har aldrig haft en relation eller vänskap, utan bara träffats på efterfester eller träffats för sex. Han är en jättetrevlig kille och har det ordnat för sig med jobb och bostad. Men vi har aldrig haft någon riktigt bra personkemi eller funkat ihop så mer än sex har det inte blivit, vi har tjaffsat/bråkat och sagt upp kontakten ett x antal gånger under dessa två år. Bråken har varit onödiga men vi har missförstått varandra och gräl har uppstått.
Senast vi hade sex, så misstänkte jag att han kom i mig (han har gjort det förut och ljugit om det nämligen), och eftersom han vet om att jag inte går på preventivmedel så har han inte vågat erkänna innan utan jag har fått "tvinga det" ur honom.. Så sist misstänkte jag samma sak men han sa att han verkligen inte kom i mig. Så jag tog inget dagen-efter-piller.. Dumt av mig, för jag misstänkte innerst inne att han ljög.
Nu är jag iallafall gravid och jag är jätteglad även om det har vart väldigt tufft med tanke på att jag och pappan inte känner varandra så bra. Men jag är väldigt glad att han vill finnas i barnets liv, så barnet kommer aldrig vara utan pappa! Vi har tjaffsat om saker med det kommande barnet redan och det har inte alls vart kul, men saker kanske faller naturligt när bebisen kommer hoppas jag.
Jag har fått tips från anhöriga och nära och en familjeadvokat att inte ta delad vårdnad, för att vi inte kan ta beslut tillsammans och konflikter kan uppstå som barnet kommer lida av. Alltså - barnet ska fortfarande umgås med både mamma och pappa, men vi ska inte besluta juridiska saker som vårdcentral och skola tillsammans för vi har så svårt att kommunicera. Men han blev så upprörd när jag sa detta, och jag mår superdåligt över detta nu. Vad ska jag göra? Tänkte ringa familjerätten imorgon. Jag föreslog till pappan att vi går dit och pratar med dem så slipper vi tjaffsa om det. Men det känns så tungt, alltihop! Är redan sjukskriven pga stress och detta är så himla jobbigt att oroa sig för hela tiden. Vill inte att vi ska diskutera om allt hela tiden, men nu är det som det är och jag kan inte ta mig från denna situationen. Behöver hjälp!
Har någon av er erfarenhet? Blivit gravid med någon ni inte känner osv?
Snälla hjälp! <3

Anonym (...)

Äldre 14 Jun 08:26

#61

SupersurasunkSara skrev 2013-06-13 21:44:03 följande:

Problemet är att det finns alldeles för många som vill jävlas.
Tänk detta: Man och kvinna vill ligga, mannen har inte kondom, kvinnan blir gravid, behåller. Mannen blir rasande. Mannen väljer att ansöka om gemensam vårdnad och får det = han får hälften av dagarna. Men han vill inte ta ut dem och han vill inte ge dem till mamman = mamman får söka försörjningsstöd eftersom barnet är för litet för dagis när hennes dagar är slut.
Detta ger upphov till onödiga bryderier för mamman. ,Att gå upp i tingsrätten är ingen enkel sak, det är mycket som ska avhandlas för att utreda vem som är bäst lämpad till enskild vårdnad.

Barnet blir större, mamman väljer en skola som inte är närmast där hon bor. Pappan vägrar skriva under. Barnet blir placerat närmast sin bostad. Mamman vill flytta, kanske bara en gata bort, pappan vägrar skriva på, återigen, mamman får onödiga bryderier och dessutom orsakar allt detta merkostnader för administration och liknande.

Bättre är att det är som nu, mamman får enskild automatiskt, eftersom mamman är den enda man med säkerhet kan säga faktiskt är förälder från början. Pappans dagar hålls inne tills man ser om pappan verkligen anstränger sig för att knyta an till sitt barn och att mamman inte hindrar detta. Missköter sig pappan går dagarna till mamman, om inte så får han dem.
Iom detta blir det ju också lättare för pappan att få till ett bra umgängesschema även för sitt lilla barn. Mamman får svårare att protestera, skjuta upp osv för att få försprång.

Om alla vet detta redan innan graviditeten kanske inte så många försöker lura till sig barn med en random snubbe på krogen etc, om de vet att de MÅSTE dela föräldraskapet med pappan om han vill det.

Absolut kommer det förekomma fall där mannen jävlas som du beskriver. Men ingen kommer stötta det beteendet utom möjligen mannens närmaste vänner och anhöriga som blir islagna en massa lögner. Men gör man det lättare att få enskild vårdnad rent generellt så är det ett mindre problem.

Om alla vet om att jävlas man så blir det enskild vårdnad så kanske färre jävlas.

Idag jävlas istället kvinnan kring vårdnad, umgänge, skolval, dagisval, flyttar osv med den skillnaden att hon generellt har stöttning från både FR, socialen och samhället i stort. Hon är ju mamma och henne ska man förstå och stötta. Ingen stöttar ju att hon jävlas men det är ganska lätt att dra valser om varför man agerar som man gör och placera sig själv i offerrollen i dessa situationer.

Mannens enda alternativ många gånger är att driva det i tingsrätten där han måste bevisa hur duktig och fantastisk han är, kvinnan har inte behövt göra eller bevisa någonting för att ha den position hon har.

Norm borde vara gemensam vårdnad och gör det lättare att tilldela enskild vårdnad istället.

Jag förstår inte vad det är får dagar du talar om som ska hållas inne för pappan. har man inte vårdnad får man inga dagar och en mamma som inte går med på gemensam vårdnad kommer knappast ge bort några dagar. Eller menar du att dagarna ska delas mellan föräldrar baserat på föräldraskap och inte vårdnad?

Jag är i denna situation själv så visst kan man tycka att jag talar i egen sak. Men efter fyra månader har farfar träffat sitt barnbarn 1 gång och hållit honom 0 gånger. Det var på dopet där jag inte fick hålla mitt eget barn en gång förrän min mamma blev förbannad. Jag får inte umgås enskilt med mitt barn varken i hemmet eller eller på promenad. Mitt umgänge i fyra månader har bestått i att jag sitter i mitt ex föräldrahems soffa omringad av hennes släkt i 1 timme två gånger i veckan. Det är inte jag som inte samarbetar men det spelar ingen roll för samhället har gett henne makten att köra med mig till tusen och mitt enda alternativ om jag vill ha en chans längre fram är att låta mig bli hunsad tills hon känner för att roa sig med något annat.

SupersurasunkSara

Äldre 14 Jun 08:50

#62

FlamingRed skrev 2013-06-13 23:18:35 följande:

Män och kvinnor kan båda jävlas. Och om ditt resonemang baseras på fastställt föräldraskap så kommer faderskapstest röja alla tvivel där det är aktuellt. Då fungerar ditt resonemang lika bra till pappans fördel, men vilket låter absurt, att ge pappan enskild vårdnad utan direkt anledning.

Nej du, ingen skall bli dömd på förhand, och lagar skall inte göra skillnad på kön.

Jävlas man hanterar med det då, och tills dess skall alla inblandade ha samma rättigheter.

Som lagen gällande vårdnad och barnbidrag är konstruerad idag, så cementerar man bara myten om män som olämpliga föräldrar. Lagarna ska gå i fronten för det synsätt vi vill ska råda i samhället.

Jag vet inte vilket du tolkade som att pappan ska få enskild vårdnad utan anledning, men jag vet hur sårbar jag var som nybliven mamma. Hade jag då haft en pappa som jävlats så hade jag inte mått bra alls och alltså inte kunnat vara den mamma mina barn förtjänar.
Hade jag tvingats oroa mig för min försörjning efter 6 månader hade jag inte kunnat njuta på det sätt som jag nu kunde (var förvisso gift med pappan men ändå). För mig hade det alltså varit bra att veta att pappan får dagarna, om han följer ett fastställd umgänge så att han kan knyta an till barnet så att barnet kan vara hos honom efter 6 månader, alt att jag själv får dem om pappan inte visar intresse, hur man sen löser det vet jag inte, jag tror inte att barnet bör byta boende helt efter 6 månader men det är en annan diskussion.

Mitt fokus ligger på vad som är bäst för barnet inte vad som är bäst för föräldrarna, en orolig mamma är inte bäst för barnet. Men att helt ta ifrån pappan chansen är inte heller ok.

FlamingRed

Äldre 14 Jun 10:57

#63

SupersurasunkSara skrev 2013-06-14 08:50:17 följande:

Jag vet inte vilket du tolkade som att pappan ska få enskild vårdnad utan anledning, men jag vet hur sårbar jag var som nybliven mamma. Hade jag då haft en pappa som jävlats så hade jag inte mått bra alls och alltså inte kunnat vara den mamma mina barn förtjänar.
Hade jag tvingats oroa mig för min försörjning efter 6 månader hade jag inte kunnat njuta på det sätt som jag nu kunde (var förvisso gift med pappan men ändå). För mig hade det alltså varit bra att veta att pappan får dagarna, om han följer ett fastställd umgänge så att han kan knyta an till barnet så att barnet kan vara hos honom efter 6 månader, alt att jag själv får dem om pappan inte visar intresse, hur man sen löser det vet jag inte, jag tror inte att barnet bör byta boende helt efter 6 månader men det är en annan diskussion.

Mitt fokus ligger på vad som är bäst för barnet inte vad som är bäst för föräldrarna, en orolig mamma är inte bäst för barnet. Men att helt ta ifrån pappan chansen är inte heller ok.

Så att du ska slippa oroa dig som förälder är ett argument för att du ska ha vårdnaden...

I rimlighetens namn borde det gälla för pappan också, varför ska han behöva oroa sig om att tillfredställa en moder han antagligen inte är överens med samtidigt som han ska vara en bra pappa?

Anonym (...)

Äldre 14 Jun 12:43

#64

FlamingRed skrev 2013-06-14 10:57:25 följande:

Så att du ska slippa oroa dig som förälder är ett argument för att du ska ha vårdnaden...

I rimlighetens namn borde det gälla för pappan också, varför ska han behöva oroa sig om att tillfredställa en moder han antagligen inte är överens med samtidigt som han ska vara en bra pappa?

Jag tror att man kommer från olika världar. Jag har tidigare läst Saras inlägg och tolkat de som att hon hade problem med en karl som inte brydde sig och hon fick kämpa för att han skulle bry sig alls. Då är det lätt att dra slutsatsen att gemensam vårdnad som norm är dåligt med tanke på den stress man utsätts för och de problem som uppstår om den andra parten helt enkelt inte finns där.

Jag kommer från andra hållet där jag har ett ex som gör sitt bästa för att förhala, försvåra, ställa till det och förminska mig så mycket som möjligt. Då är det lätt för mig att dra slutsatsen att gemensam vårdnad från start är att föredra då det åtminstone skulle ge mig en viss ro och jag skulle slippa känna att jag var komplett i hennes klor.

I slutänden kommer det väl an på vad som är den enklaste vägen för flest människor och för samhället och där menar jag att gemensam vårdnad som norm skulle skapa färre konflikter än vad egen vårdnad gör idag. Jag tror alltså att min situation är vanligare än Supersurasunksaras.

SupersurasunkSara

Äldre 14 Jun 18:25

#65

Anonym (...) skrev 2013-06-14 08:26:45 följande:

Absolut kommer det förekomma fall där mannen jävlas som du beskriver. Men ingen kommer stötta det beteendet utom möjligen mannens närmaste vänner och anhöriga som blir islagna en massa lögner. Men gör man det lättare att få enskild vårdnad rent generellt så är det ett mindre problem.

Om alla vet om att jävlas man så blir det enskild vårdnad så kanske färre jävlas.

Idag jävlas istället kvinnan kring vårdnad, umgänge, skolval, dagisval, flyttar osv med den skillnaden att hon generellt har stöttning från både FR, socialen och samhället i stort. Hon är ju mamma och henne ska man förstå och stötta. Ingen stöttar ju att hon jävlas men det är ganska lätt att dra valser om varför man agerar som man gör och placera sig själv i offerrollen i dessa situationer.

Mannens enda alternativ många gånger är att driva det i tingsrätten där han måste bevisa hur duktig och fantastisk han är, kvinnan har inte behövt göra eller bevisa någonting för att ha den position hon har.

Norm borde vara gemensam vårdnad och gör det lättare att tilldela enskild vårdnad istället.

Jag förstår inte vad det är får dagar du talar om som ska hållas inne för pappan. har man inte vårdnad får man inga dagar och en mamma som inte går med på gemensam vårdnad kommer knappast ge bort några dagar. Eller menar du att dagarna ska delas mellan föräldrar baserat på föräldraskap och inte vårdnad?

Jag är i denna situation själv så visst kan man tycka att jag talar i egen sak. Men efter fyra månader har farfar träffat sitt barnbarn 1 gång och hållit honom 0 gånger. Det var på dopet där jag inte fick hålla mitt eget barn en gång förrän min mamma blev förbannad. Jag får inte umgås enskilt med mitt barn varken i hemmet eller eller på promenad. Mitt umgänge i fyra månader har bestått i att jag sitter i mitt ex föräldrahems soffa omringad av hennes släkt i 1 timme två gånger i veckan. Det är inte jag som inte samarbetar men det spelar ingen roll för samhället har gett henne makten att köra med mig till tusen och mitt enda alternativ om jag vill ha en chans längre fram är att låta mig bli hunsad tills hon känner för att roa sig med något annat.

Ja, jag menar att föräldradagarna ska delas på föräldraskap, inte vårdnad, men att om pappan inte visat sitt intresse, alltså haft regelbundet umgänge med barnet så går dagarna till mamman. Detta medför att pappan får lättare att få till umgänge redan från start och mamman får svårare att jävlas.
Pappan kan inte heller jävlas, eftersom han kommer att antingen ha umgänge och få sina dagar, eller så får mamman dem.

Det är just män i din sits jag vill 'komma åt'. Så snart faderskapet är fastställt ska det finnas en typ av norm att följa för de föräldrar som inte kan komma överens. Att som du, sitta ett par timmar två ggr i veckan utan möjlighet att V E R K L I G E N knyta an gör ingen lycklig, mer än möjligen puckomamman.

Om det då är så att mamman inte får dagarna automatiskt så har hon inget att vinna på att jävlas. Om det dessutom finns en norm att följa, som inte är valfri (om man inte själva kommer överens) så finns ingen möjlighet att jävlas.
Självklart ska inte barnet utsättas för en dålig pappa, men en mamma som försöker jävlas är ingen bra mamma. Om mamman av någon anledning inte orkar träffa pappan när pappan har sitt umgänge så får man ordna det på annat vis.

SupersurasunkSara

Äldre 14 Jun 18:30

#66

FlamingRed skrev 2013-06-14 10:57:25 följande:

Så att du ska slippa oroa dig som förälder är ett argument för att du ska ha vårdnaden...

I rimlighetens namn borde det gälla för pappan också, varför ska han behöva oroa sig om att tillfredställa en moder han antagligen inte är överens med samtidigt som han ska vara en bra pappa?

Mitt förslag innebär inte att pappan måste tillfredsställa modern, men han måste anstränga sig för att barnet ska knyta an till honom, inte komma när han behagar och sen tro att han kan vara föräldraledig hur som helst. Det innebär också att möjligheten för mamman att jävlas försvinner. Förvisso kan hon verbalt jävlas, mend et kan även mannen.

Anonym ((?))

Äldre 9 Aug 21:08

#67

Om vi nu säger att pappan vill ha gemensam vårdnad och de inte bor ihop och han dessutom absolut vill ha halva föräldraledigheten hur ska det rent praktiskt gå till under hans ledighet? Ska 6-månaders baby flytta till honom då, för att stanna där tills hans ledighet går ut och då flytta tillbaka till mamman?
Eller ska han komma hem till mamman och hennes nuvarande sambo och alla tre vistas under samma tak i 6 månader? Eller ska han komma dit under dagarna och åka hem på kvällen??

Ska han få sin vilja igenom och ha vv boende efter att barnet är 6 månader??
Eller ska baby flytta till pappan helt och hållet efter 6 månader när mamman slutat amma för att mamman inte kan tänka sig att hennes barn ska behöva stå ut med vv boende redan som 6.manaders baby?

Eller ska hon välja ensam vårdnad och vänta tills hon och pappan kan diskutera detta med barnets bästa för ögonen? När de dessutom har vant sig vid att vara föräldrar lite och vet hur ömtåligt och trygghetstörstande ett litet barn faktiskt är...

Eftersom jag känner till detta fallet så vet jag att det här är några av anledningarna till att mamman tycker det är jobbigt att diskutera delad vårdnad med pappan...
Och att spä på en redan orolig ung blivande mamma ännu mer oro är inte bra under en graviditet. Det är mycket som är skrämmande och nytt första gången man är oplanerat gravid!

?

Cecilialia

Äldre 10 Aug 00:39

#68

Anonym ((?)) skrev 2013-08-09 21:08:51 följande:

Om vi nu säger att pappan vill ha gemensam vårdnad och de inte bor ihop och han dessutom absolut vill ha halva föräldraledigheten hur ska det rent praktiskt gå till under hans ledighet? Ska 6-månaders baby flytta till honom då, för att stanna där tills hans ledighet går ut och då flytta tillbaka till mamman?
Eller ska han komma hem till mamman och hennes nuvarande sambo och alla tre vistas under samma tak i 6 månader? Eller ska han komma dit under dagarna och åka hem på kvällen??

Ska han få sin vilja igenom och ha vv boende efter att barnet är 6 månader??
Eller ska baby flytta till pappan helt och hållet efter 6 månader när mamman slutat amma för att mamman inte kan tänka sig att hennes barn ska behöva stå ut med vv boende redan som 6.manaders baby?

Eller ska hon välja ensam vårdnad och vänta tills hon och pappan kan diskutera detta med barnets bästa för ögonen? När de dessutom har vant sig vid att vara föräldrar lite och vet hur ömtåligt och trygghetstörstande ett litet barn faktiskt är...

Eftersom jag känner till detta fallet så vet jag att det här är några av anledningarna till att mamman tycker det är jobbigt att diskutera delad vårdnad med pappan...
Och att spä på en redan orolig ung blivande mamma ännu mer oro är inte bra under en graviditet. Det är mycket som är skrämmande och nytt första gången man är oplanerat gravid!

?

Håller med dig helt och hållet.

elmadumle

Äldre 10 Aug 00:46

#69

SupersurasunkSara skrev 2013-06-13 20:28:45 följande:

Jag läste bara TS nu. G inte med på delad vårdnad från början, vänta med det, ni kan anmäla det framöver om det visar sig att ni faktiskt KAN besluta saker gemensamt. Han behöver inte bli utesluten för det, du kan fortfarande diskutera med honom, du kan ge honom hälften av föräldradagarna etc, men två som inte kan komma överens SKA inte ha gemensam vårdnad. Det tar bara onödig energi och kraft.

Och om två föräldrar inte kan komma överrens kan pappan ha ensam vårdnad likaväl som mamman, det måste komma nya lagar som ger föräldrar gemensam vårdnad från start vare sig man är gift eller inte. Den förälder som har problem med gemensam vårdnad-oftast mamman- får väl då söka enskild vårdnad och ha jäkligt bra skäl till att pappan ska uteslutas.

elmadumle

Äldre 10 Aug 00:51

#70

Anonym ((?)) skrev 2013-08-09 21:08:51 följande:

Om vi nu säger att pappan vill ha gemensam vårdnad och de inte bor ihop och han dessutom absolut vill ha halva föräldraledigheten hur ska det rent praktiskt gå till under hans ledighet? Ska 6-månaders baby flytta till honom då, för att stanna där tills hans ledighet går ut och då flytta tillbaka till mamman?
Eller ska han komma hem till mamman och hennes nuvarande sambo och alla tre vistas under samma tak i 6 månader? Eller ska han komma dit under dagarna och åka hem på kvällen??

Ska han få sin vilja igenom och ha vv boende efter att barnet är 6 månader??
Eller ska baby flytta till pappan helt och hållet efter 6 månader när mamman slutat amma för att mamman inte kan tänka sig att hennes barn ska behöva stå ut med vv boende redan som 6.manaders baby?

Eller ska hon välja ensam vårdnad och vänta tills hon och pappan kan diskutera detta med barnets bästa för ögonen? När de dessutom har vant sig vid att vara föräldrar lite och vet hur ömtåligt och trygghetstörstande ett litet barn faktiskt är...

Eftersom jag känner till detta fallet så vet jag att det här är några av anledningarna till att mamman tycker det är jobbigt att diskutera delad vårdnad med pappan...
Och att spä på en redan orolig ung blivande mamma ännu mer oro är inte bra under en graviditet. Det är mycket som är skrämmande och nytt första gången man är oplanerat gravid!

?

Eftersom mamman inte vill ha gemensam vårdnad borde hon anses olämplig och vårdnaden ges till pappan istället, inget problem alls. Det är heller inte rimligt att hennes nya sambo får mer kontakt med hennes barn än pappan.

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

INNEHÅLL