Anonym (Orolig)

Äldre 11 Jun 01:05

84 svar

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

Hej alla på familjeliv!

Det är såhär. Jag har haft kontakt med en kille under ca 2 års tid (lite fram och tillbaka). Vi har aldrig haft en relation eller vänskap, utan bara träffats på efterfester eller träffats för sex. Han är en jättetrevlig kille och har det ordnat för sig med jobb och bostad. Men vi har aldrig haft någon riktigt bra personkemi eller funkat ihop så mer än sex har det inte blivit, vi har tjaffsat/bråkat och sagt upp kontakten ett x antal gånger under dessa två år. Bråken har varit onödiga men vi har missförstått varandra och gräl har uppstått.
Senast vi hade sex, så misstänkte jag att han kom i mig (han har gjort det förut och ljugit om det nämligen), och eftersom han vet om att jag inte går på preventivmedel så har han inte vågat erkänna innan utan jag har fått "tvinga det" ur honom.. Så sist misstänkte jag samma sak men han sa att han verkligen inte kom i mig. Så jag tog inget dagen-efter-piller.. Dumt av mig, för jag misstänkte innerst inne att han ljög.
Nu är jag iallafall gravid och jag är jätteglad även om det har vart väldigt tufft med tanke på att jag och pappan inte känner varandra så bra. Men jag är väldigt glad att han vill finnas i barnets liv, så barnet kommer aldrig vara utan pappa! Vi har tjaffsat om saker med det kommande barnet redan och det har inte alls vart kul, men saker kanske faller naturligt när bebisen kommer hoppas jag.
Jag har fått tips från anhöriga och nära och en familjeadvokat att inte ta delad vårdnad, för att vi inte kan ta beslut tillsammans och konflikter kan uppstå som barnet kommer lida av. Alltså - barnet ska fortfarande umgås med både mamma och pappa, men vi ska inte besluta juridiska saker som vårdcentral och skola tillsammans för vi har så svårt att kommunicera. Men han blev så upprörd när jag sa detta, och jag mår superdåligt över detta nu. Vad ska jag göra? Tänkte ringa familjerätten imorgon. Jag föreslog till pappan att vi går dit och pratar med dem så slipper vi tjaffsa om det. Men det känns så tungt, alltihop! Är redan sjukskriven pga stress och detta är så himla jobbigt att oroa sig för hela tiden. Vill inte att vi ska diskutera om allt hela tiden, men nu är det som det är och jag kan inte ta mig från denna situationen. Behöver hjälp!
Har någon av er erfarenhet? Blivit gravid med någon ni inte känner osv?
Snälla hjälp! <3

Anonym (...)

Äldre 13 Jun 15:47

#41

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 15:41:40 följande:

I mitt exempel ovan har jag inte ens nämnt kön. Var och en som förälder (oavsett kön) ansvarar gör sig själv och sitt föräldraskap. Ett barn har alltid två föräldrar och de två föräldrarna är separata individer. Det finns inget rätt eller fel i en relation när två träter. Det finns bara två olika sätt att tänka, känna och agera. Ibland är de två olika sätten bara väldigt inkopatibla så att den ena eller båda lider och far illa utav relationen. Det bästa för individer som far illa av någon relation är att avsluta den. Relationen till det egna barnets andra förälder är lite speciell eftersom ens egna barn har ett behov av sina båda föräldrar. Men även då kan jag tycka att om en förälder mår tillräckligt dåligt av den relationen så kan det vara bättre att avsluta den även om det kommer att ha negativa konsekvenser för barnet. Av denna anledning kan alla barn inte ha två närvarande föräldrar. Vem av föräldrarna som barnet förlorar i sådana fall varierar.

Fast det är implicit i ditt resonemang eftersom mamman får egen vårdnad från början.

Och nej det är inte rätt av en förälder att avsluta en relation till den andra föräldern för att man upplever att man far illa eller inte orkar med relationen om det går ut över barnet vilket det gör. Man har valt att skaffa barn tillsammans och då får man stå sitt kast oavsett kön och se till att det fungerar.

Ja det varierar med en enorm övervikt för kvinnan som får vårdnaden i 90% av fallen där enskild vårdnad utdöms. Om man som kvinna inte vill att ens barn ska ha en pappa varför inseminerar man inte istället?

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 15:49

#42

Anonym (...) skrev 2013-06-13 15:34:44 följande:

Ah så du förespråkar enskild vårdnad för mamman även i fallet med gifta par? Varför skulle det vara negativt med gemensam vårdnad från början och fungerar inte samarbetet så får man gå på samarbetssamtal angående det istället och i värsta fall tilldela ena föräldern egen vårdnad. Istället för att som idag sitta där och höra mamman helt utan sakliga argument vägra gemensam vårdnad. Oftast för att mamman vill ha föräldraledigheten själv och är tryggt förvissad om att hon kan förhala processen i över ett år och då är ändå föräldradagarna slut.

Gifta föräldrar tilldelas automatiskt gemensam vårdnad eftersom föräldrar förutsätts kunna samarbeta i egenskap av att vara just gifta äkta makar (de känner i alla fall varann). Det är skillnad på ogifta föräldrar eftersom det är mer oklart vad hur deras relation ser ut. Jag antar att lagstiftaren tänkt sig att sannolikheten för ett lyckat samarbete är lägre där.

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 15:53

#43

Anonym (...) skrev 2013-06-13 15:47:14 följande:

Fast det är implicit i ditt resonemang eftersom mamman får egen vårdnad från början. Och nej det är inte rätt av en förälder att avsluta en relation till den andra föräldern för att man upplever att man far illa eller inte orkar med relationen om det går ut över barnet vilket det gör. Man har valt att skaffa barn tillsammans och då får man stå sitt kast oavsett kön och se till att det fungerar. Ja det varierar med en enorm övervikt för kvinnan som får vårdnaden i 90% av fallen där enskild vårdnad utdöms. Om man som kvinna inte vill att ens barn ska ha en pappa varför inseminerar man inte istället?

Vad som är rätt och fel för en särskild individ kan varken du eller jag tala om utan det är upp till individen själv att ta ansvar. Och också leva med konsekvenserna av det.

Anonym (...)

Äldre 13 Jun 15:58

#44

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 15:53:28 följande:

Vad som är rätt och fel för en särskild individ kan varken du eller jag tala om utan det är upp till individen själv att ta ansvar. Och också leva med konsekvenserna av det.

Som du själv säger så är rätt och fel upp till individen själv. Problemet ligger i att det finns ett barn i bilden som inte kan förväntas ta ett ansvar för såna beslut men som är den som drabbas hårdast av en förälder eller två föräldrar som inte klarar av att sätta barnet främst.

Den förälder som då bråkar, träter, inte kan samarbeta eller försöker bryta kontakten bör då omgående förlora vårdnaden till den andre föräldern i förhoppning om att den personen klarar av att tillgodose barnets behov av två föräldrar på ett bättre sätt.

Som förälder är det helt enkelt bara att gilla läget och sätta barnet främst. Mitt resonemang utgår hela tiden från att det är två, var för sig, goda föräldrar som av olika anledningar har svårt att samarbeta. Folk med missbruk, sjukdomar och annat av den arten är något helt annat.

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 15:59

#45

Anonym (...) skrev 2013-06-13 15:47:14 följande:

Fast det är implicit i ditt resonemang eftersom mamman får egen vårdnad från början. Och nej det är inte rätt av en förälder att avsluta en relation till den andra föräldern för att man upplever att man far illa eller inte orkar med relationen om det går ut över barnet vilket det gör. Man har valt att skaffa barn tillsammans och då får man stå sitt kast oavsett kön och se till att det fungerar. Ja det varierar med en enorm övervikt för kvinnan som får vårdnaden i 90% av fallen där enskild vårdnad utdöms. Om man som kvinna inte vill att ens barn ska ha en pappa varför inseminerar man inte istället?

Som förälder kan man ge sig fan på att FÖRSÖKA sitt yttersta för att få relationen till den andra föräldern att fungera men det är ingen garanti för att det kommer att fungera. Här i livet kan man inte göra mer än göra sitt bästa. Och inse när inte ens det räcker.

Anonym (...)

Äldre 13 Jun 16:02

#46

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 15:59:38 följande:

Som förälder kan man ge sig fan på att FÖRSÖKA sitt yttersta för att få relationen till den andra föräldern att fungera men det är ingen garanti för att det kommer att fungera. Här i livet kan man inte göra mer än göra sitt bästa. Och inse när inte ens det räcker.

Absolut och det är det jag försöker få fram och jag håller med dig i detta. En bra start är gemensam vårdnad. Sen får man ta det vidare om det verkligen inte fungerar.

Idag har man dock gett den ena föräldern alla verktyg för att förhala, försvåra, komplicera och obstruera. Belöningen för det blir ensam vårdnad, minst 60 föräldradagar extra och en stor kostnad för att driva processen för den andra föräldern. Det kallar inte jag att samarbeta.

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 16:04

#47

Anonym (...) skrev 2013-06-13 15:58:37 följande:

Som du själv säger så är rätt och fel upp till individen själv. Problemet ligger i att det finns ett barn i bilden som inte kan förväntas ta ett ansvar för såna beslut men som är den som drabbas hårdast av en förälder eller två föräldrar som inte klarar av att sätta barnet främst. Den förälder som då bråkar, träter, inte kan samarbeta eller försöker bryta kontakten bör då omgående förlora vårdnaden till den andre föräldern i förhoppning om att den personen klarar av att tillgodose barnets behov av två föräldrar på ett bättre sätt. Som förälder är det helt enkelt bara att gilla läget och sätta barnet främst. Mitt resonemang utgår hela tiden från att det är två, var för sig, goda föräldrar som av olika anledningar har svårt att samarbeta. Folk med missbruk, sjukdomar och annat av den arten är något helt annat.

Ja, givetvis är det barnet som lider mest om föräldrarna inte klarar av att samarbeta. Och problemet för barnet är att de individer som ska ta tillvara barnets bästa är just samma individer som inte kommer överens. Som tur är har vi domstolar som kan göra en bedömning om barnets bästa när föräldrarna inte kan komma överens. Som tur är tar domstolarna hänsyn till mer saker än samarbetsförmågan när de bedömmer föräldrarnas lämplighet. Med tanke på att avsluta relationen till den andra föräldern kan vara det enda vettiga alternativet vid misshandel, hot och kränkningar.

Anonym (...)

Äldre 13 Jun 16:13

#48

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 16:04:52 följande:

Ja, givetvis är det barnet som lider mest om föräldrarna inte klarar av att samarbeta. Och problemet för barnet är att de individer som ska ta tillvara barnets bästa är just samma individer som inte kommer överens. Som tur är har vi domstolar som kan göra en bedömning om barnets bästa när föräldrarna inte kan komma överens. Som tur är tar domstolarna hänsyn till mer saker än samarbetsförmågan när de bedömmer föräldrarnas lämplighet. Med tanke på att avsluta relationen till den andra föräldern kan vara det enda vettiga alternativet vid misshandel, hot och kränkningar.

Absolut, jag håller återigen med dig i stort.

men hävdar fortsatt att gemensam vårdnad som utgångspunkt är det bästa för att det minskar konflikten kring vårdnaden för de föräldrar som trots allt inte har överdrivet stora problem utan bara är bittra gentemot varandra och vill försvåra för den andra.

Är det värre än så, tex misshandel hot och kränkningar är det bara att flytta vårdnaden till den bäst lämpade föräldern.

Dessutom kan ju hot, misshandel och kränkningar förekomma i precis lika stor utsträckning för gifta par så då borde det återigen med din logik vara ensam vårdnad för kvinnan även när man är gift.

Idag så får kvinnan ensam vårdnad och så diskuterar man om det ska vara gemensam mellan varandra, i familjerätten, på samarbetssamtal och ytterst i tingsrätten.

Det kan ju lika gärna vara så att man sätter gemensam vårdnad och så diskuterar man om det ska vara ensam vårdnad för ena parten mellan varandra, i familjerätten, på samarbetssamtal och ytterst i tingsrätten.

På så sätt skulle man minska tvisterna då de flesta föräldrar trots allt är vettiga. så istället för att man har tusental vårdnadstvister om gemensam vårdnad där utfallet oftast blir gemensam vårdnad så skulle man ha några hundra tvister om enskild vårdnad. Jag ser det som att alla vinner på en sån process i längden framförallt vinner barnen på det. Processerna som man tvingas genomgå idag späder oftast bara på konflikten.

Anonym (a)

Äldre 13 Jun 18:04

#49

Ja du ts, vill pappan ha barnet och kämpa för att det ordnar sig? Om inte, då tycker jag att du inte skall ha gemensam vårdnad. Umgänge kommer pappan att ha i vilket fall som helst. För att dundvika strul och tjafs så skulle jag vänta in i det sista för att se om gemensam vårdnad. Han kan bli lika bra pappa för det. Det är mycket svårt att få egen vårdnad om du senare märker att ni bråkar om barnet. Pappan måste vara förälder i tonåren ändå och sätta gränser och så.

För att lära känna varandra kan det väl vara bra att träffas hos familjerätten eller rådgivare. Disskutera hur ni skall ha det i framtiden. Det blir en knivig tid under den första tiden då du ammar. Visst du kan pumpa ur och det finns ersättning att köpa. Många bitar att fundera och prata om.

FlamingRed

Äldre 13 Jun 20:24

#50

Anonym (a) skrev 2013-06-13 18:04:47 följande:

För att dundvika strul och tjafs så skulle jag vänta in i det sista för att se om gemensam vårdnad. Han kan bli lika bra pappa för det. Det är mycket svårt att få egen vårdnad om du senare märker att ni bråkar om barnet.

Och om denna väntan är själva orsaken till strul och tjafs?

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

INNEHÅLL