Anonym (Orolig)

Äldre 11 Jun 01:05

84 svar

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

Hej alla på familjeliv!

Det är såhär. Jag har haft kontakt med en kille under ca 2 års tid (lite fram och tillbaka). Vi har aldrig haft en relation eller vänskap, utan bara träffats på efterfester eller träffats för sex. Han är en jättetrevlig kille och har det ordnat för sig med jobb och bostad. Men vi har aldrig haft någon riktigt bra personkemi eller funkat ihop så mer än sex har det inte blivit, vi har tjaffsat/bråkat och sagt upp kontakten ett x antal gånger under dessa två år. Bråken har varit onödiga men vi har missförstått varandra och gräl har uppstått.
Senast vi hade sex, så misstänkte jag att han kom i mig (han har gjort det förut och ljugit om det nämligen), och eftersom han vet om att jag inte går på preventivmedel så har han inte vågat erkänna innan utan jag har fått "tvinga det" ur honom.. Så sist misstänkte jag samma sak men han sa att han verkligen inte kom i mig. Så jag tog inget dagen-efter-piller.. Dumt av mig, för jag misstänkte innerst inne att han ljög.
Nu är jag iallafall gravid och jag är jätteglad även om det har vart väldigt tufft med tanke på att jag och pappan inte känner varandra så bra. Men jag är väldigt glad att han vill finnas i barnets liv, så barnet kommer aldrig vara utan pappa! Vi har tjaffsat om saker med det kommande barnet redan och det har inte alls vart kul, men saker kanske faller naturligt när bebisen kommer hoppas jag.
Jag har fått tips från anhöriga och nära och en familjeadvokat att inte ta delad vårdnad, för att vi inte kan ta beslut tillsammans och konflikter kan uppstå som barnet kommer lida av. Alltså - barnet ska fortfarande umgås med både mamma och pappa, men vi ska inte besluta juridiska saker som vårdcentral och skola tillsammans för vi har så svårt att kommunicera. Men han blev så upprörd när jag sa detta, och jag mår superdåligt över detta nu. Vad ska jag göra? Tänkte ringa familjerätten imorgon. Jag föreslog till pappan att vi går dit och pratar med dem så slipper vi tjaffsa om det. Men det känns så tungt, alltihop! Är redan sjukskriven pga stress och detta är så himla jobbigt att oroa sig för hela tiden. Vill inte att vi ska diskutera om allt hela tiden, men nu är det som det är och jag kan inte ta mig från denna situationen. Behöver hjälp!
Har någon av er erfarenhet? Blivit gravid med någon ni inte känner osv?
Snälla hjälp! <3

SupersurasunkSara

Äldre 13 Jun 20:28

#51

Jag läste bara TS nu. G inte med på delad vårdnad från början, vänta med det, ni kan anmäla det framöver om det visar sig att ni faktiskt KAN besluta saker gemensamt. Han behöver inte bli utesluten för det, du kan fortfarande diskutera med honom, du kan ge honom hälften av föräldradagarna etc, men två som inte kan komma överens SKA inte ha gemensam vårdnad. Det tar bara onödig energi och kraft.

FlamingRed

Äldre 13 Jun 20:33

#52

Lagen är helt enkelt fel. Sjukt med tanke på hur jämställdhet har kommit långt i det här landet.

En biologisk förälder borde helt utan snack kunna ansöka om, och få, del av vårdnaden om sitt barn.

Om något inte fungerar finns möjlighet att ansöka om egen vårdnad, och då får rätten döma ut det.

Hur svårt ska det vara.

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 20:58

#53

FlamingRed skrev 2013-06-13 20:33:54 följande:

Lagen är helt enkelt fel. Sjukt med tanke på hur jämställdhet har kommit långt i det här landet. En biologisk förälder borde helt utan snack kunna ansöka om, och få, del av vårdnaden om sitt barn. Om något inte fungerar finns möjlighet att ansöka om egen vårdnad, och då får rätten döma ut det. Hur svårt ska det vara.

Jag håller med dig om att automatisk gemensam vårdnad borde vara normen. Om vi levde i ett idealsamhälle det vill säga. Vilket vi inte gör. Och då känns det nuvarande systemet som det mest lämpliga.

FlamingRed

Äldre 13 Jun 21:01

#54

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 20:58:39 följande:

Jag håller med dig om att automatisk gemensam vårdnad borde vara normen. Om vi levde i ett idealsamhälle det vill säga. Vilket vi inte gör. Och då känns det nuvarande systemet som det mest lämpliga.

Jag skrev inte automatisk gemensam vårdnad. Jag skrev att den biologiska förälder som vill ha vårdnad ska få det. Men men, detaljer.

Du tar upp flytande och otydliga argument som idealsamhälle... Vad i hela fridens namn kan tala för att modern skall ha ensamrätt att bestämma om delad vårdnad? Var gärna specifik.

Du kanske tycker det är rimligt att modern även bestämmer om delat barnbidrag som det är idag?

SupersurasunkSara

Äldre 13 Jun 21:28

#55

FlamingRed skrev 2013-06-13 21:01:20 följande:

Jag skrev inte automatisk gemensam vårdnad. Jag skrev att den biologiska förälder som vill ha vårdnad ska få det. Men men, detaljer.

Du tar upp flytande och otydliga argument som idealsamhälle... Vad i hela fridens namn kan tala för att modern skall ha ensamrätt att bestämma om delad vårdnad? Var gärna specifik.

Du kanske tycker det är rimligt att modern även bestämmer om delat barnbidrag som det är idag?

Jag tycker att det borde vara enklare att få gemensam ja, men eftersom barnets bästa ska stå främst så går det ju inte. Om föräldrarna inte kan komma överens får barnet lida, och det är inte ok. Någon gång.

FlamingRed

Äldre 13 Jun 21:30

#56

SupersurasunkSara skrev 2013-06-13 21:28:53 följande:

Jag tycker att det borde vara enklare att få gemensam ja, men eftersom barnets bästa ska stå främst så går det ju inte. Om föräldrarna inte kan komma överens får barnet lida, och det är inte ok. Någon gång.

Varför går det inte menar du? Om barnet far illa kan ju rätten enkelt döma om enskild vårdnad. Vad är problemet?

SupersurasunkSara

Äldre 13 Jun 21:44

#57

FlamingRed skrev 2013-06-13 21:30:04 följande:

Varför går det inte menar du? Om barnet far illa kan ju rätten enkelt döma om enskild vårdnad. Vad är problemet?

Problemet är att det finns alldeles för många som vill jävlas.
Tänk detta: Man och kvinna vill ligga, mannen har inte kondom, kvinnan blir gravid, behåller. Mannen blir rasande. Mannen väljer att ansöka om gemensam vårdnad och får det = han får hälften av dagarna. Men han vill inte ta ut dem och han vill inte ge dem till mamman = mamman får söka försörjningsstöd eftersom barnet är för litet för dagis när hennes dagar är slut.
Detta ger upphov till onödiga bryderier för mamman. ,Att gå upp i tingsrätten är ingen enkel sak, det är mycket som ska avhandlas för att utreda vem som är bäst lämpad till enskild vårdnad.

Barnet blir större, mamman väljer en skola som inte är närmast där hon bor. Pappan vägrar skriva under. Barnet blir placerat närmast sin bostad. Mamman vill flytta, kanske bara en gata bort, pappan vägrar skriva på, återigen, mamman får onödiga bryderier och dessutom orsakar allt detta merkostnader för administration och liknande.

Bättre är att det är som nu, mamman får enskild automatiskt, eftersom mamman är den enda man med säkerhet kan säga faktiskt är förälder från början. Pappans dagar hålls inne tills man ser om pappan verkligen anstränger sig för att knyta an till sitt barn och att mamman inte hindrar detta. Missköter sig pappan går dagarna till mamman, om inte så får han dem.
Iom detta blir det ju också lättare för pappan att få till ett bra umgängesschema även för sitt lilla barn. Mamman får svårare att protestera, skjuta upp osv för att få försprång.

Om alla vet detta redan innan graviditeten kanske inte så många försöker lura till sig barn med en random snubbe på krogen etc, om de vet att de MÅSTE dela föräldraskapet med pappan om han vill det.

FlamingRed

Äldre 13 Jun 23:18

#58

SupersurasunkSara skrev 2013-06-13 21:44:03 följande:

Problemet är att det finns alldeles för många som vill jävlas.
Tänk detta: Man och kvinna vill ligga, mannen har inte kondom, kvinnan blir gravid, behåller. Mannen blir rasande. Mannen väljer att ansöka om gemensam vårdnad och får det = han får hälften av dagarna. Men han vill inte ta ut dem och han vill inte ge dem till mamman = mamman får söka försörjningsstöd eftersom barnet är för litet för dagis när hennes dagar är slut.
Detta ger upphov till onödiga bryderier för mamman. ,Att gå upp i tingsrätten är ingen enkel sak, det är mycket som ska avhandlas för att utreda vem som är bäst lämpad till enskild vårdnad.

Barnet blir större, mamman väljer en skola som inte är närmast där hon bor. Pappan vägrar skriva under. Barnet blir placerat närmast sin bostad. Mamman vill flytta, kanske bara en gata bort, pappan vägrar skriva på, återigen, mamman får onödiga bryderier och dessutom orsakar allt detta merkostnader för administration och liknande.

Bättre är att det är som nu, mamman får enskild automatiskt, eftersom mamman är den enda man med säkerhet kan säga faktiskt är förälder från början. Pappans dagar hålls inne tills man ser om pappan verkligen anstränger sig för att knyta an till sitt barn och att mamman inte hindrar detta. Missköter sig pappan går dagarna till mamman, om inte så får han dem.
Iom detta blir det ju också lättare för pappan att få till ett bra umgängesschema även för sitt lilla barn. Mamman får svårare att protestera, skjuta upp osv för att få försprång.

Om alla vet detta redan innan graviditeten kanske inte så många försöker lura till sig barn med en random snubbe på krogen etc, om de vet att de MÅSTE dela föräldraskapet med pappan om han vill det.

Män och kvinnor kan båda jävlas. Och om ditt resonemang baseras på fastställt föräldraskap så kommer faderskapstest röja alla tvivel där det är aktuellt. Då fungerar ditt resonemang lika bra till pappans fördel, men vilket låter absurt, att ge pappan enskild vårdnad utan direkt anledning.

Nej du, ingen skall bli dömd på förhand, och lagar skall inte göra skillnad på kön.

Jävlas man hanterar med det då, och tills dess skall alla inblandade ha samma rättigheter.

Som lagen gällande vårdnad och barnbidrag är konstruerad idag, så cementerar man bara myten om män som olämpliga föräldrar. Lagarna ska gå i fronten för det synsätt vi vill ska råda i samhället.

h8him

Äldre 13 Jun 23:25

#59

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-13 15:19:03 följande:

Ja, det är ju bra med en rättinstans dit pappan kan vända sig för att få en objektiv bedömning av vårdnadsfrågan. Jag tror att det är svår att som mamma någonsin klara av att göra en helt objektiv bedömning. Men tills frågan avhandlats i en rättssal så är det mammans uppgift att bedömma vårdnadsfrågan baserat på vad som är bäst för barnet enligt hennes bedömning. Personligen kan jag tycka att det är ett stort och betungande ansvar att ha enskild vårdnad men sånt är säkert individuellt och beror säkert också på hur allvarligt man tar på sin uppgift som vårdnadshavare.

Visst är det bra. Men hur bra är stämningar för samarbetet?

Nej, ingen förälder klarar nog att vara helt objektiv, så gemensam vårdnad från början borde vara normen, om båda är med på att få, och ta ansvar för sitt barn.

Vad är betungande gällande ensam vårdnad för småbarn? Det faktum att barnet en dag kan ifrågasätta dina val?

SVBk4rr1ng

Äldre 13 Jun 23:40

#60

h8him skrev 2013-06-13 23:25:18 följande:

Visst är det bra. Men hur bra är stämningar för samarbetet? Nej, ingen förälder klarar nog att vara helt objektiv, så gemensam vårdnad från början borde vara normen, om båda är med på att få, och ta ansvar för sitt barn. Vad är betungande gällande ensam vårdnad för småbarn? Det faktum att barnet en dag kan ifrågasätta dina val?

Självklart är det så. Den enda som jag egentligen är ansvarig inför för mina val som vårdnadshavare är mitt barn. Precis som alla föräldrar kommer jag en dag få stå till svars för det jobb jag gör nu. Eftersom jag älskar henom och vill henoms bästa vill jag inte en dag upptäcka att mina val varit felaktiga.

Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

INNEHÅLL