Borde vi ha delad vårdnad? Hjälp och tips?

Så att ligga med han är okej att behålla ungen är okej men juridiskt ansvar får han inte ha? Varför skall inte han få vara pappaledig om han vill och framförallt om det är okej för dig att du ska ha ensamvårdnad då är det inget som hindrar att han får det heller eller hur? Inget säger att du är bäst lämpad för det. Du Ian inte förutsätta att det blir problem och du kan inte utgå från att du ska bestämma allt och pappan dansa efter din pipa så jag hoppas för ungens skull han söker gemensamvårdnad om du vidhåller annat för är han okej kommer han få det mot din vilja ändå

Jag skulle väntat med gemensam vårdnad till barnet kommit och jag sett att allt fungerade kring barnet, däremot bara för att man har enskild vårdnad så innebär det ju inte att man måste utestänga den andre föräldern, jag har tex enskild vårdnad om min älste men pappan får komma på möten, ringa skolan, ringa resursen osv osv och prata om barnet precis som jag gör.Jag hoppades att vi skulle kunna ha gemensam vårdnad när tiden gått men idag 8 år senare är jag glad att jag inte har det med tanke på hur allt blev med denna pappa, däremot som sagt kan du ju oavsett om du har enskild vårdnad hålla honom uppdaterad kring barnet och låta honom vara så delaktig det går i besluten även om du har "sista ordet".

Kolla också så både du och pappan vet exakt vad vårdnad innebär, många tror idag att det innebär varannan veckas boende  eller att den med enskild vårdnad ensam bestämmer umgänget med all rätt och riktigt så fungerar det ju inte. 

Älskar alla mammor som säger att de ska ha enskild vårdnad och att det fungerar så bra och blir så mycket lättare. Att man ändå kan fråga pappan och göra honom delaktig men att ni har sista ordet. Det blir lättare för er ja.

Skulle ni inte lika gärna kunna ge pappan ensam vårdnad då? Nej förstås inte, det är bara bra och rättvist när ni har den. Förstår ni inte att ett medvetet beslut om ensam vårdnad skapar knepiga situationer.  

Klart ni ska ha delad vårdnad. Barnet är lika mkt hans som ditt.

Enda skillnaden med gemensam vårdnad, mot ensam, är att ni båda har samma skyldigheter gällande barnet. Barnet har samma rätt till umgänge, oavsett vårdnadsform. Och när en förälder (även om denne är utan vårdnad) har umgänge så bestämmer den föräldern över mat, sovtider och vad som ska göras. Det dagliga ansvaret har den som har barnet hos sig. Visst, vill du inte låta pappan vara föräldraledig så måste du nog behålla ensam vårdnad.

Behåll vårdnaden, men för över föräldradagar till honom den dag han vill vara föräldraledig.
På så sätt riskerar du inte att stå där utan dagar kvar när barnet är för liten för dagis. 

Det verkar som om folk inte fattat att man inte har några skyldigheter när man är förälder - bara rättigheter.
Har man gemensam vårdnad så får man alltså automatiskt halva föräldraledigheten, MEN man kan behålla dagarna utan att ta ut dem och på så sätt tvinga barnets andra förälder (oftast mamman) till att söka socialbidrag. (Och inte alla kommuner verkar betala ut socialbidrag pga att bebisen är för liten. Det blir ett moment 22 av det hela).  

Vad roligt det skulle varit för mig och min dotter om jag suttit i en stad och ammat henne, medan pappan jobbat och bott i en annan stad samtidigt som han hade ensam vårdnad.

Men visst - sluta amma och räck över barnet till pappan omedelbart efter förlossningen. Det blir ju mest rättvist. Vad är väl 9 månaders plåga och en smärtfylld förlossning - bara pappan får barnet med sig hem till sitt och flaskmatar.
Det blir ju mindre jobbigt för mamman också med tanke på hennes trasiga underliv. Det läker ju snabbare när hon inte har något barn att ta hand om. Att man har mens i 6 månader i sträck kanske pappan kan hjälpa till att bekosta -  "bindorbidrag".

Självklart är det lika mycket hans som hennes, men vårdnaden har ju inget med umgänget att göra.
Jag har själv haft ensam vårdnad och slapp då tjafs om namn (han ville ändra de namn vi gemensamt bestämt för han kom helt plötsligt på att han ville att flickan skulle ha hans mammas namn också). Han vägrade skriva på dagisplacering, skolplacering, pass, bankkonto, etc. Det roliga är att jag haft ensam vårdnad hela tiden men han har inte fattat att han inte haft rätt att bestämma över varje detalj. 
Han klagade t o m på att jag flyttade med dottern. Vi flyttade 2 km bort - från trång lägenhet till stort hus med barnvänlig trädgård - men eftersom han under ett par år som liten bott i lägenhet så skulle hans barn också bo i lägenhet. Det var bara pga hans underhåll vi hade råd att flytta till hus - enligt honom...visst - 1173 kronor (som det var på den tiden) räckte till att köpa hus   Kan tillägga att dagisavgiften på den tiden, före maxtaxan, låg på 3500 i månaden för mig - något som han inte betalade ett öre av.
Det finns alltså gott om folk som har så svårt att samarbeta att det helt enkelt blir mycket enklare när det är EN förälder som bestämmer. Mindre bråk brukar det också bli, vilket gagnar barnen.  

Vad är det för typ av frågor ni redan tjafsat om? Förutom vårdnaden...

Fast köper du argumentet om jag vänder på det? Att du inte behöver ha vårdnad om ditt barn för du har ju samma rätt att träffa ditt barn ändå?

Så du har inte velat lyssna på hans argument för att barnet inte ska ha viss barnomsorg eller skola utan du har kört på ändå? Visst blir det mindre bråk men hade du tyckt samma sak om du hade varit han och inte haft något att säga till om?