• Anonym

    Vad tror ni, gillar han mig mer än som arbetskamrat?

    Det finns en man på mitt jobb som har fått mig att bli kär som en klockarkatt.
    Jag har alltid varit mycket kräsen och har svårt för att få känslor för någon men den här mannen har det klickat så otroligt med.


    Vi har jobbat på samma arbetsplats i snart två år och jag föll för honom första gången jag såg honom men har kunnat hålla det under kontroll eftersom vi inte har jobbat ihop så mycket.
    Nu har det ändrats och vi kommer att jobba tätt ihop ganska lång tid framöver.
    Numera så längtar jag till jobbet och helgerna är skittråkiga.


    Han är snäll emot mig och jag förstår inte ens varför. Han erbjuder sig att hämta mig på väg till jobbet.
    Vi åker samma väg och det behöver ju inte betyda nåt men det verkar som att han trivs i mitt sällskap och han kommer alltid fram för att prata och söker mitt sällskap.


    Vi skrattar som tokar åt torra skämt, det känns som att vi är på exakt samma våglängd. Jag kan vara mig själv med honom. Vi är lika på nåt sätt, vi tycker om samma saker och kan prata om allt. , jag förstår mig på honom


    Han pratar ofta om att vi ska hitta å saker tillsammans och han återkopplar ofta till sånt som vi har pratat om så man märker att han har gått och tänkt på sånt som vi har diskuterat.
    Han säger ofta att han tycker att jag är snäll. Rätt var det är kommer han med en mugg kaffe eller en frukt. Han säger ofta ”det kan jag fixa åt dig” och han är så artig, snäll., hjälpsam och ödmjuk att jag bara vill krama honom.


    Enda kruxet är att han är gift. Hans fru verkar mycket rar och jag skulle aldrig göra något som skulle kunna skada vare sig henne eller honom men jag är som sagt galet kär i karln.
    Han har berättat lite om att dom har bråkat och att han ibland sover på soffan, men jag vill inte läsa in nåt mer i det.


    Nu börjar det bli svårt att dölja känslorna. Han pratar ofta om att vi ska hitta på saker tillsammans, fika ute nu när det börjar bli vår och varmt eller att vi ska festa tillsammans och jag vet inte om jag bara är en larvig toka som läser in mer i det han säger än vad som avses, eller om han verkligen tycker om mig.
    Jag kommer nog inte att våga gå på fest med honom, skulle nog inte kunna kontrollera mig med lite alkohol i kroppen, det är redan nu otroligt svårt att dölja vad jag känner.


    Han är så fin att hela jag kokar, jag kan sitta och titta på honom i smyg på rasten och bara drömma om att få ta i honom. Hela jag är i obalans, helt plötsligt kan jag få en impuls att ta hans hand eller stryka honom över ryggen. Jag VILL ju så gärna att det ska vara så att han känner samma för mig men vad tror ni?


    Och vad har ni för råd att ge mig?
    Ska jag låta honom få veta nåt eller ska jag fortsätta att vara förälskad i smyg?


    Och snälla , döm mig inte för hårt, jag kämpar verkligen emot.


    Våren gör ju inte saken lättare heller och jag vill helst att detta ska gå över så att jag kan få lite ro i kroppen igen, Såhär kan man ju inte gå omkring och ha det …..


     

  • Svar på tråden Vad tror ni, gillar han mig mer än som arbetskamrat?
  • Anonym (ts)
    Nyfiken gul skrev 2013-04-25 17:06:28 följande:
    jag har varit i din sits ts och det jag kan säga är att man tänker ganska bra kring gränser och vad som anses tillåtet för ens samvete och jadda jadda.. men tyvärr lurar man oftast bara sig själv. 

    Så här i tråden så råder sunda värderingar och sunt förnuft. Men i vardagen, på ditt jobb när ingen ser och hör - vad gör hjärtat och din själ och dina tankar då? Vad säger din mun och vad gör dina händer i hans närhet? 

    Idag är gränsen här - punkt... Men om bara några dagar några veckor kan gränsen ha flyttats yttepytte lite.

    Det kanske en dag blir en kryssning med jobbet och er som kollegor, det blir faktiskt en after-work-kväll med honom och några kollegor.  Och det som kanske händer eller inte händer där och då gör att gränserna och tillåtelserna hela tiden ändras , flyttas och förändras.
    Kanske bara lite i taget att du inte ens märker det men sakta sakta och sakta så händer det något och vips är vissa gränser överskridna med råge och det går inte att ångra sig....

    det som inte är okej idag och du inte ens skulle fundera på kanske faktiskt inte är så farligt när det kommer omkring när tiden gått ett tag....  det kan du omöjligt veta idag... 

     
    Nej jag har ingen kristallkula att se framtiden i, lika lite som jag kan förutspå något annat som kommer att ske här i livet.
    Det betyder inte att något är statiskt, eller att jag har 100% inflytande på vad som ska ske, det hänger heller inte bara på mig.

    Ponera att något oförutsett inträffar....en skilsmässa kan ändra alla förutsättningar.
    Jag vill ju ha honom, inte tänker jag säga nej då inte.
  • Anonym (tjej)

    Jag tror att han gillar dig och att han tänker att om ni umgås mycket som vänner så kanske hans känslor går över till stark vänskap. Eller så har han och frun öppet förhållande? Det har hänt mig faktiskt. Jag blev intresserad av en kille som var gift och vi fikade några gånger och det kändes verkligen som att det fanns något där... men jag gjorde aldrig något närmande pga hans fru... Sedan så gled samtalet in på förhållanden och han började då prata om anledningarna till att han och frun gift sig trots att de hade öppet förhållande... Då hade vi ändå setts ett par gånger tidigare. När jag visade förvåning så sade han att han trodde att jag visste att de hade öppet förhållande :-P

  • Nyfiken gul
    Anonym (ts) skrev 2013-04-25 19:31:46 följande:
    Nej jag har ingen kristallkula att se framtiden i, lika lite som jag kan förutspå något annat som kommer att ske här i livet.
    Det betyder inte att något är statiskt, eller att jag har 100% inflytande på vad som ska ske, det hänger heller inte bara på mig.

    Ponera att något oförutsett inträffar....en skilsmässa kan ändra alla förutsättningar.
    Jag vill ju ha honom, inte tänker jag säga nej då inte.
    nej men det är ju precis det som är problemet. 

    Du säger inte nej till honom och du har därmed alla dörrar öppna för vad som kan hända, när det händer, om det händer.

    det innebär att du är redo att flytta dina gränser för vad som är okej och inte okej.

    Du säger själv att du inte vill göra något som saboterar hans äktenskap eller runtomkring honom men det är ju det du indirekt gör eftersom du inte säger absolut nej.

    Ett nej måste betyda nej och då gör man det som krävs för att ett nej ska bestå.  Då tar man distans och håller sig på sin kant och blandar inte jobb med privatliv som tex en kryssning eller en after work faktiskt är.

    Antingen vill du ha honom eller så vill du det inte. Det finns inget grått gränsland därimellan där du kan vela omkring och göra som du vill.
    Vill du ha honom får du stå för det och våga agera på dina känslor och ändå vara medveten om konsekvenserna och stå för din del i den historien.

    Eller så är ditt nej ett nej och du tar avstånd från honom i den mån det går. Och även om man jobbar i projekt så finns det mängder med saker att göra för att hålla proffisionell distans. 

    så det handlar egentligen inte alls om vad han må tänka o tycka om dig utan vart dina gränser är och om du är konsekvent i vad du tycker.  ett nej är ett nej och ska aldrig kunna förvandlas till ett ja så länge han är gift med nån annan. 
    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Meddelande borttaget
  • Fool
    Anonym (tjej) skrev 2013-04-25 20:36:59 följande:
    Jag tror att han gillar dig och att han tänker att om ni umgås mycket som vänner så kanske hans känslor går över till stark vänskap. Eller så har han och frun öppet förhållande? Det har hänt mig faktiskt. Jag blev intresserad av en kille som var gift och vi fikade några gånger och det kändes verkligen som att det fanns något där... men jag gjorde aldrig något närmande pga hans fru... Sedan så gled samtalet in på förhållanden och han började då prata om anledningarna till att han och frun gift sig trots att de hade öppet förhållande... Då hade vi ändå setts ett par gånger tidigare. När jag visade förvåning så sade han att han trodde att jag visste att de hade öppet förhållande :-P

    Du missande nog den allra vanligaste anledningen , att han vill ha någon vid sidan av sin fru hemma , någon ahn kan känna lite passion och pirr med , ha annan slags sex med vid sidan av , och behålla tryggheten och familjelivet hemma. Det man brukar kalla för äta kakan och ha den kvar.

    "Romanser" är inte alltid ömsesidigt oskyldiga och fina , ibland har den ena en dold agenda som h'n inte gärna skyltar med utan döljer den i en dimma av vackra ord och löften , dvs allt som behövs för att få den andra dit h*n vill.

    Kanske inte det man vill höra men viktigt att tänka på innan man ger sig i i något man senare kanske ångrar. 
  • Fool
    Anonym (Vänskap-kärlek) skrev 2013-04-25 22:21:10 följande:

    Jo, jag tror att man kan vara vän med den man är/varit förälskad i. Är nämligen det själv - det är jättejobbigt men det går uppenbarligen. Han jag har känslor för har varit vän med mig länge, men det kommer inte bli något mer än så mellan oss. Han är väl helt enkelt inte kär i mig och jag är "fel" person.
    Jag brottas med känslorna för honom, men hellre honom som vän än inte alls.

    TS, jag tycker att du ska känna på känslorna av förälskelse och njuta av dem, men du gör klokt i att inte agera på dem!   
    Fungerar kanske om objektet för ens känslor inte är intresserad , då är porten stängd lixom och risken att något händer är väldigt liten , då kan man utan någon större risk gå omkring och sukta utanför porten om man nu vill det. Om personen däremot ÄR intresserad så är porten vidöppen på båda sidor , vilket innebär STOR risk att något händer oavsett.

    Jag tror det är väldigt få människor som har stenkoll på sina känslor , man är olika stark eller svag vid olika tillfällen , och under "rätt" förutsättningar så är det väldigt lätt att man går över gränsen man trodde sig ha stenkoll på. Eller att man omdevetet flyttar på gränsen lite som det passar för tillfället. 

    Det är en dragkamp mellan sina moraliska värderingar och känslor , där den ena är baserat på rationellt tänkande (moral) och den andra raka motsatsen (irrationellt) , och som alla dragkamper så är det dagsformen och omständigheter som avgör vem som vinner just då.

    Vil man (på riktigt) inte ge sig in i något fulspel ska man nog hellre undvika att ha någon dragkamp öht , dvs stänga porten genom att tydligt markera att man INTE vill gå vidare. Man måste alltså göra ett VAL , antingen så bestämmer man sig för att inte göra det och markerar det väldigt tydligt eller så ger man sig in i fulspelet med allt det innebär , men att hålla porten halvöppen och vifta med välkomstflaggor men samtidigt intala sig själv att ingenting kommer någonsin hända fungerar sällan bra..
  • Anonym (Ge dig!)

    Till TS: Nej, jag har inte blivit bedragen och har inte bedragit själv heller.

     Inom vilken branch och i vilket projekt arbetar ni?

  • Anonym (Men...)
    Fool skrev 2013-04-26 09:47:12 följande:
    Fungerar kanske om objektet för ens känslor inte är intresserad , då är porten stängd lixom och risken att något händer är väldigt liten , då kan man utan någon större risk gå omkring och sukta utanför porten om man nu vill det. Om personen däremot ÄR intresserad så är porten vidöppen på båda sidor , vilket innebär STOR risk att något händer oavsett. Jag tror det är väldigt få människor som har stenkoll på sina känslor , man är olika stark eller svag vid olika tillfällen , och under "rätt" förutsättningar så är det väldigt lätt att man går över gränsen man trodde sig ha stenkoll på. Eller att man omdevetet flyttar på gränsen lite som det passar för tillfället.  Det är en dragkamp mellan sina moraliska värderingar och känslor , där den ena är baserat på rationellt tänkande (moral) och den andra raka motsatsen (irrationellt) , och som alla dragkamper så är det dagsformen och omständigheter som avgör vem som vinner just då. Vil man (på riktigt) inte ge sig in i något fulspel ska man nog hellre undvika att ha någon dragkamp öht , dvs stänga porten genom att tydligt markera att man INTE vill gå vidare. Man måste alltså göra ett VAL , antingen så bestämmer man sig för att inte göra det och markerar det väldigt tydligt eller så ger man sig in i fulspelet med allt det innebär , men att hålla porten halvöppen och vifta med välkomstflaggor men samtidigt intala sig själv att ingenting kommer någonsin hända fungerar sällan bra..

    Nu finns det ju skäl till att man börjar intressera sig för någon annan och problemen med maken/frun har kanske smygit sig på och man har kommit långt ifrån varandra. Det är då inte så lätt att säga att "ok, vi stänger dörren och satsar helt på maken/frun". Om man hade haft det bra så hade man inte sett den nye ens från början. Om man blivit förälskad så har man ju dessutom upptäckt vad livet kan ge och det är inte bara att gå tillbaka. Då man är förälskad så ser man ju den nye med rosa glasögon. För övrigt så håller jag med dig i det du skriver.
  • Anonym (ts)
    Fool skrev 2013-04-26 09:31:57 följande:

    "Romanser" är inte alltid ömsesidigt oskyldiga och fina , ibland har den ena en dold agenda som h'n inte gärna skyltar med utan döljer den i en dimma av vackra ord och löften , dvs allt som behövs för att få den andra dit h*n vill.

    Kanske inte det man vill höra men viktigt att tänka på innan man ger sig i i något man senare kanske ångrar. 
    Du får det att låta som att alla är elaka och manipulativa, att all attraktion är ful och förbjuden och något som bör bestraffas.

    Jag vill att du ska veta att detta är något som pågår på insidan av MIG och inget som han ens är medveten om eller ens delaktig i.
    Något att tänka på innan du sätter dina självfärgade etiketter på andra kanske?
  • Anonym (ts)
    Anonym (Vänskap-kärlek) skrev 2013-04-25 22:21:10 följande:

    Jo, jag tror att man kan vara vän med den man är/varit förälskad i. Är nämligen det själv - det är jättejobbigt men det går uppenbarligen. Han jag har känslor för har varit vän med mig länge, men det kommer inte bli något mer än så mellan oss. Han är väl helt enkelt inte kär i mig och jag är "fel" person.
    Jag brottas med känslorna för honom, men hellre honom som vän än inte alls.

    TS, jag tycker att du ska känna på känslorna av förälskelse och njuta av dem, men du gör klokt i att inte agera på dem!   
    Ja det hänger väl ihop, jag ser på kärlek som utökad vänskap, så utan vänskap är det nog svårt att gå vidare till kärlek.

Svar på tråden Vad tror ni, gillar han mig mer än som arbetskamrat?