Vad tror ni, gillar han mig mer än som arbetskamrat?
Det finns en man på mitt jobb som har fått mig att bli kär som en klockarkatt.
Jag har alltid varit mycket kräsen och har svårt för att få känslor för någon men den här mannen har det klickat så otroligt med.
Vi har jobbat på samma arbetsplats i snart två år och jag föll för honom första gången jag såg honom men har kunnat hålla det under kontroll eftersom vi inte har jobbat ihop så mycket.
Nu har det ändrats och vi kommer att jobba tätt ihop ganska lång tid framöver.
Numera så längtar jag till jobbet och helgerna är skittråkiga.
Han är snäll emot mig och jag förstår inte ens varför. Han erbjuder sig att hämta mig på väg till jobbet.
Vi åker samma väg och det behöver ju inte betyda nåt men det verkar som att han trivs i mitt sällskap och han kommer alltid fram för att prata och söker mitt sällskap.
Vi skrattar som tokar åt torra skämt, det känns som att vi är på exakt samma våglängd. Jag kan vara mig själv med honom. Vi är lika på nåt sätt, vi tycker om samma saker och kan prata om allt. , jag förstår mig på honom
Han pratar ofta om att vi ska hitta å saker tillsammans och han återkopplar ofta till sånt som vi har pratat om så man märker att han har gått och tänkt på sånt som vi har diskuterat.
Han säger ofta att han tycker att jag är snäll. Rätt var det är kommer han med en mugg kaffe eller en frukt. Han säger ofta ”det kan jag fixa åt dig” och han är så artig, snäll., hjälpsam och ödmjuk att jag bara vill krama honom.
Enda kruxet är att han är gift. Hans fru verkar mycket rar och jag skulle aldrig göra något som skulle kunna skada vare sig henne eller honom men jag är som sagt galet kär i karln.
Han har berättat lite om att dom har bråkat och att han ibland sover på soffan, men jag vill inte läsa in nåt mer i det.
Nu börjar det bli svårt att dölja känslorna. Han pratar ofta om att vi ska hitta på saker tillsammans, fika ute nu när det börjar bli vår och varmt eller att vi ska festa tillsammans och jag vet inte om jag bara är en larvig toka som läser in mer i det han säger än vad som avses, eller om han verkligen tycker om mig.
Jag kommer nog inte att våga gå på fest med honom, skulle nog inte kunna kontrollera mig med lite alkohol i kroppen, det är redan nu otroligt svårt att dölja vad jag känner.
Han är så fin att hela jag kokar, jag kan sitta och titta på honom i smyg på rasten och bara drömma om att få ta i honom. Hela jag är i obalans, helt plötsligt kan jag få en impuls att ta hans hand eller stryka honom över ryggen. Jag VILL ju så gärna att det ska vara så att han känner samma för mig men vad tror ni?
Och vad har ni för råd att ge mig?
Ska jag låta honom få veta nåt eller ska jag fortsätta att vara förälskad i smyg?
Och snälla , döm mig inte för hårt, jag kämpar verkligen emot.
Våren gör ju inte saken lättare heller och jag vill helst att detta ska gå över så att jag kan få lite ro i kroppen igen, Såhär kan man ju inte gå omkring och ha det …..