Om jag blir nekad snitt vad gör jag då? :((

Det låter som om du inte ens vill försöka komma över din extrema rädsla? Eller luska i VARFÖR du är så rädd för någon du aldrig ens har prövat.

Jag ifrågasätter alltså inte din rädsla och det är självklart OK att vara rädd..jag undrar bara :)

Nää precis jag vill inte alls gräva i min rädsla. Vet inte om du menar att jag ska prova vaginalt för att sen vara "värd" ett snitt ? Jag är rädd för smärtan förnedringen nakenheten söndertrasat underliv bajsa på sig min man ska se o höra mig osv osv. Jag tycker inte allt som är naturligt är något man måste göra. Varför ska jag utsätta mig o min kropp för det när det finns ett alt ?

Jag tycker inte du behöver göra ett skvatt för att vara "värd" ett snitt, förstår inte ens vad du menar där faktiskt..

Jag får för mig att du låter din rädsla göra att du tror att jag kritiserar dig när det var mest en fundering från min sida..

Nej vill du inte så vill du inte, jag respekterar det. Det är lite roligt dock hur olika man kan se på en förlossning, jag och min sambo ser fram emot den dagen då vårt barn ska födas, jag och han är så naturliga med varann att jag inte bryr mig om hur jag kommer vara eller agera under förlossningen, vet att han kommer hjälpa mig och stödja mig på alla sätt han kan.

Och pratar du med kvinnor som fött barn så är det lilla att det kan komma lite bajs under förlossningen bara en fis i rymden.. och har man en normal partner så är det inget de kommer hänga upp sig på heller..

Smärtan som medföljer med en vaginal förlossning är inte farlig på något sätt, den är endast till för att hjälpa barnet ut.. det hjälper mig att tänka så inför min kommande förlossning.. Jag tycker även det hjälper att läsa på olika tekniker/sätt för att försöka undvika stora bristningar i underlivet (även om jag vet att det kan hända ändå så vet jag att de allra flesta bristningar går att åtgärda så att inga men finns kvar efter x antal veckor/månader).

Hursomhelst, jag har inga problem med att en del vill välja ks, så tro inte något sådant..
Jag själv däremot är mer rädd inför ett eventuellt ks, men det är ingen extrem rädsla och finns det anledning till ks för barnets eller min rädsla kommer jag självklart inte säga nej till det!

Min man o jag har oxå längtat något otroligt efter våra barn. Min man o jag står otroligt nära varandra men vill inte sen andre bajsa, det är en HELT annan grej med fostervatten tex. De jag pratat med har sagt att "det finns INGEN positiv smärta, smärtan vid förlossningen är som ett fruktansvärt långt helvete" typ. Jag delar deras uppfattning om att kan man slippa så varför ska man ?

När det var dags o dom fäste proben i huvudet på grabben blev hjärtljuden oroliga
Men hon hade havandeskapsförgiftning

Så läkaren tog beslutet om kejsarsnitt 

Jag ifrågasatte aldrig att du o din man har längtat efter era barn. Jag och min sambo längtar självklart enormt mycket efter vårt barn också. Men vad vi också längtar efter är själva födelseögonblicket, alltså förlossningen, för det är en så häftig upplevelse i sig...

Okej, jag har hört både sådana historier och historier där kvinnan inte alls beskrivit det så, du kan ju inte tro att en förlossning är exakt likadan för alla :) Samt vad jag menar är att smärtan i sig inte är farlig, den är till för att livmodern ska kunna "stöta ut" barnet, alltså behöver man inte ligga där och tro att man ska dö pga smärtan, utan kan veta att den är normal och på så sätt kunna genomlida den med diverse tekniker.
Jag är inte rädd för den smärtan även om den kommer vara väldigt jobbig..

Ah, vi får se, jag vet att en förlossning kan bli på en mängd olika sätt, jag hoppas min går bra och att jag då kan komma tillbaka in i tråden och säga om mina förhoppningar om en bra förlossning blev sanna..

Kejsarsnitt är ingen dans på rosor heller:) kunde knappt gå ur sängen dagen efter utav smärta och första duschen kändes det som ett tåg kört över en, nu 6v efter känns såret ännu och ont kan man ha. Men tycker ändå att folk ska få välja vad dom vill göra, är ju ens egen kropp det handlar om.

Min man o jag har oxå sett fram emot mina "förlossningar" alltså mötet då vi träffar våra barn o får hålla de första gången. Magiskt !

Jo jag förstår det. I get it, jag är inte någon sån som inte tycker kejsarsnitt är en "riktig förlossning", det är lika riktigt och magiskt hur än barnen kommer till världen.

Men jag pratade om en vaginal förlossning, den längtar vi efter. Sen kan det ju råka behöva bli kejsarsnitt ändå men det är förstås helt okej det med, även om jag ryser av tanken på det.. (just av själva skärandet i magen)..

Jag har blivit nekad Kejsarsnitt trots min rädsla/fobi.. sitter nu och har gått 1 dag över tiden och är livrädd!!!
tycker auroraterapin som erbjuds är det sämsta jag varit med om.. inget som hjälpte mig med vad jag ville iaf jag hade såååå höga förväntningar på att få hjälp men tyvärr :(