Om jag blir nekad snitt vad gör jag då? :((

Vad bra att det kommer in någon i en förlossningsrädsla-tråd och slänger sig med det där igen.. Bra jobbat, du kanske dock ska se till att förklara närmare vilka men du menar samt i vilken grad "menet" är, samt hur många som blir helt återställda under vilken tid? Men nej, det är visst bättre att skrämma upp en förlossningsrädd kvinna ännu mer..

TS: Har du läst in dig på hur en förlossning går till, har du läst böcker t.ex. Gudrun Abascals böcker om ämnet? Du kanske kan få bort din rädsla om du känner dig mer förberedd och vet hur man ska minska risker vid förlossning. Jag kan även rekommendera att du kollar upp "dyk-tekniken". Jag ska föda om 11 veckor och känner mig inte särskilt rädd, men den lilla rädslan jag har tycker jag blir bättre av att läsa hur andra kvinnor använt den tekniken och många rekommenderar den! Jag hoppas jag kommer kunna använda mig av den på rätt sätt och hoppas det ska hjälpa mig under förlossningen.

Vill du ändå verkligen få snitt så hoppas jag verkligen inte att de nekar dig, för det får de väl inte?

Okej, tänkte bara att det kan vara bra för dig att sätta dig in i hur en förlossning går till och de olika tekniker man kan använda. Att bara läsa på ett forum där privatpersoner skriver är ju inte samma sak som att läsa böcker och artiklar av barnmorskor och läkare som har många många års erfarenhet av förlossningar.

 Men det låter som du har bestämt dig, sen att det beror på din rädsla och att du faktiskt inte kan veta i förväg hur en vaginal förlossning skulle gå för dig är inget man kan göra något åt då! Stå på dig och berätta om hur rädd du är så borde det inte vara något problem, dock har jag ingen erfarenhet av om de kan neka någon snitt.. Det kanske någon annan kan svara på...?

Det låter som om du inte ens vill försöka komma över din extrema rädsla? Eller luska i VARFÖR du är så rädd för någon du aldrig ens har prövat.

Jag ifrågasätter alltså inte din rädsla och det är självklart OK att vara rädd..jag undrar bara :)

Jag tycker inte du behöver göra ett skvatt för att vara "värd" ett snitt, förstår inte ens vad du menar där faktiskt..

Jag får för mig att du låter din rädsla göra att du tror att jag kritiserar dig när det var mest en fundering från min sida..

Nej vill du inte så vill du inte, jag respekterar det. Det är lite roligt dock hur olika man kan se på en förlossning, jag och min sambo ser fram emot den dagen då vårt barn ska födas, jag och han är så naturliga med varann att jag inte bryr mig om hur jag kommer vara eller agera under förlossningen, vet att han kommer hjälpa mig och stödja mig på alla sätt han kan.

Och pratar du med kvinnor som fött barn så är det lilla att det kan komma lite bajs under förlossningen bara en fis i rymden.. och har man en normal partner så är det inget de kommer hänga upp sig på heller..

Smärtan som medföljer med en vaginal förlossning är inte farlig på något sätt, den är endast till för att hjälpa barnet ut.. det hjälper mig att tänka så inför min kommande förlossning.. Jag tycker även det hjälper att läsa på olika tekniker/sätt för att försöka undvika stora bristningar i underlivet (även om jag vet att det kan hända ändå så vet jag att de allra flesta bristningar går att åtgärda så att inga men finns kvar efter x antal veckor/månader).

Hursomhelst, jag har inga problem med att en del vill välja ks, så tro inte något sådant..
Jag själv däremot är mer rädd inför ett eventuellt ks, men det är ingen extrem rädsla och finns det anledning till ks för barnets eller min rädsla kommer jag självklart inte säga nej till det!

Jag ifrågasatte aldrig att du o din man har längtat efter era barn. Jag och min sambo längtar självklart enormt mycket efter vårt barn också. Men vad vi också längtar efter är själva födelseögonblicket, alltså förlossningen, för det är en så häftig upplevelse i sig...

Okej, jag har hört både sådana historier och historier där kvinnan inte alls beskrivit det så, du kan ju inte tro att en förlossning är exakt likadan för alla :) Samt vad jag menar är att smärtan i sig inte är farlig, den är till för att livmodern ska kunna "stöta ut" barnet, alltså behöver man inte ligga där och tro att man ska dö pga smärtan, utan kan veta att den är normal och på så sätt kunna genomlida den med diverse tekniker.
Jag är inte rädd för den smärtan även om den kommer vara väldigt jobbig..

Ah, vi får se, jag vet att en förlossning kan bli på en mängd olika sätt, jag hoppas min går bra och att jag då kan komma tillbaka in i tråden och säga om mina förhoppningar om en bra förlossning blev sanna..

Jo jag förstår det. I get it, jag är inte någon sån som inte tycker kejsarsnitt är en "riktig förlossning", det är lika riktigt och magiskt hur än barnen kommer till världen.

Men jag pratade om en vaginal förlossning, den längtar vi efter. Sen kan det ju råka behöva bli kejsarsnitt ändå men det är förstås helt okej det med, även om jag ryser av tanken på det.. (just av själva skärandet i magen)..

Maria91, hur gick det hos läkaren? Fick du beviljat snitt? Kanske har du redan fått bebis nu!?

Åh okej.. vad synd att du inte fick det, dock är jag övertygad om att du kommer ta dig igenom din förlossning på ett bra sätt. Kan som sagt rekommendera att läsa om dyktekniken, finns flera trådar på familjeliv den.

Men eftersom jag själv inte har fött barn än (har bf imorgon så det dröjer ju inte länge till :) ) så kan jag ju inte ge några direkta tips innan förlossningen. Det jag har hört från folk som har fött barn är dock att avslappning är det viktigaste, om man spänner sig så kan det göra mer ont och ta längre tid, så träna avslappning redan innan förlossningen är nog mitt bästa tips..

Hoppas det kommer gå bra! 

Ja det är spännande, men har inga känningar alls så det kan nog dröja några dagar hehe.. :)

Vad bra att din syster och mamma har haft bra upplevelser, det är nog bra för dig att prata med dem så de kan peppa dig inför förlossningen.. Sen får man vara beredd på att det kommer göra ont, men det onda gör ju att man får träffa sin bebis som man längtat efter i minst 9 månader  

Ja kolla lite på de, och lycka till :D 

Skönt att det gick bra Maria! Du klarade det ju grattis till din pojke!

Själv fick jag bli igångsatt 16 dagar efter bf då förlossningen inte startade av sig själv. Det tog sammanlagt 24 timmar på förlossningen, jag hade nästan 40 graders feber ett tag o även om jag hade tänkt att föda utan epidural så bad jag om den efter 12 timmars värkarbete, innan dess räckte andningen o min sambos stöd för att klara värkarna men sen var det skönt med epidural o jag fick sova lite innan de var dags för otroligt jobbiga krystvärkar.. Jobbigt var det men ut kom iaf vår fina dotter den 3/7 ?

Vet inte varför det blev ett frågetecken i mitt inlägg, haha. Hon kom den 3/7, utan frågetecken hehe