Grynet86 skrev 2013-05-14 13:15:11 följande:
Förstår att du är livrädd inför smärtan under förlossningen. Jag har själv ingen smärttröskel och var livrädd inför att föda mitt barn (som var för 2 år sedan). Jag vill inte vara negatv eller så men skulle aldrig välja kejsarsnitt framför att föda vaginalt.
Kejsarsnitt är en extremt stor operation, och tar lång tid att läka efteråt. Du är sängliggande och får inte äta eller dricka på flera timmar efter förlossningen. Du kan knappt bära din bebis förrän såret är läkt, vilket tar några veckor och du blir vädligt begränsad. Dessutom är det en stor operation som (som alla operationer) medför risker för dig och barnet. Förlossningsläkarna och barnmorskorna idag är otroligt duktiga så att föda vaginalt och naturligt är ingen fara. Det finns mängder av bedövningar att välja på. Ni kan gå kurs i profylaxandning innan, och bara att kunna den rätta andningen under förlossningen kommer göra dig lugn och fokuserad i värkarna. Försök att koppla av lite inför foörlossningen och tänka bort smärtan och bara ta det som det kommer när det sätter igång. Du kommer vara så stolt över dig själv när du klarat av att föda vaginalt sen! Det är skillnad om det blir akut kejsarsnitt då man inte har något val, men att välja det framför att föda vaginalt är inget du vill göra, tro mig! Lycka till nu:)
Mvh (undersköterska på förlossningen)
Okej? Då måste det blivit fel vid båda mina snitt (akut vs planerat) för jag fick äta/dricka så snart jag orkade och båda gångerna ville dom få upp mig ur sängen så snabbt som möjligt. Angående läkeprocessen så tar den lång tid, men ganska snabbt efteråt (inom 1 dygn) så har jag burit och tagit hand om mina barn. Två dagar efter snitt åkte jag hem och har levt som vanligt utan problem, båda gångerna. Självklart ska man kanske inte springa ett maraton direkt efteråt.
Jag valde planerat snitt andra gången då jag var så fruktansvärt rädd, spelade ingen roll om jag visste hur man skulle andas, jag grät mig till sömns varje natt och vissa nätter sov jag inte ens Jag hade pratat med min barnmorska, två läkare samt aurorasamtal men ingenting hjälpte mot min rädsla.
Men nej, ett snitt är ingen dans på rosor och det gjorde fruktansvärt ont på uppvaket båda gångerna (sövdes) men det var det värt, enligt mig. Och ändå förlorade jag ca 3L resp ca 1,5L blod vid mina snitt.
Mvh en som kunnat leva som vanligt i princip direkt efter snitt (två gånger!)