Kulturkrock? Berätta!

Jag hälsade på en jätte godvän när jag va ganska ny i Sverige utan att "anmäla" mig, hon höll på laga mat så sa jag guud va gott det ska bli, jag är hungrig med. Herre Gud det blev kalabalik, gick diskussioner och sura miner mot sin man osv. Tänkte va har hänt? Jag fattade ingenting och kunde ej svenska heller så jag va helt lost in translation lixom... Hela diskussionen handlade om att de hade mat för bara personer; till henne och hennes man och jag ställde till med min objuden gäst... I min kultur så gästen är nästan helig och får äta först innan man själv äter även de är objudna eller oanmälda i förväg att komma...jag skulle aldrig göra om det, det va otroligt pinsamt situation, jag skämdes ihjäl mig för att orsakat detta...

Vi invandrare brukar vara generösa och bjuder på allt vad vi har , men så fort vi gör det har jag en känsla att svensken tycker ; vad är baktanke med det här ? 

Säger bara ; ingen !

Ta bara den .... bulle eller cigg  och gör inte så stor sak av det  

Jag känner att svenskar har en större tendens till falsk artighet och intetsägande smicker ("spännande!", "speciellt!") än vad finnar har.

Sen finns det kulturkrockar mellan religioner/uppfostran snarare än etnicitet eller nationell kultur. T ex, jag är uppfostrad i ett väldigt sexliberalt hem. Inte bara att det är helt okej att vara homo/bi, utan det är helt okej att t ex syssla med bdsm, klä sig annorlunda, ha diverse fetisher. Inget som vi direkt pratat om så mycket, men det har liksom varit underförstått. Dessutom övergick jag till att uttöva en religion som tenderar att vara mycket mer tillåtande än kristendom i mina senare tonår. Mitt ex var uppvuxen i en familj som bestod av dels sekulära kristna ("jag tror på gud, typ") och frälsningssoldater. Han var själv ateist, men jag märkte ju hur han hade en betydligt konservativare syn på sexualitet. Homosexualitet var okej (bland familjens vänner ingick ett bögpar), men kink, polyamori, sex utan kärlek, avbildningar av könsorgan etc var inte okej. Min mor råkade hitta ett par handklovar (aldrig använt, köpt på skämt) i mitt rum under den här tiden, och skulle då börja prata om säkerhet inom bondage, sådant som att använda rätt utrustning etc. Mitt ex sprang ut ur huset!

Indiska kollegor som aldrig någonsin vågar säga något som kan tolkas negativt. Tex att de skulle ha problem med något eller inte hinna med. Allt sägs flyta perfekt fram till 5 minuter innan leverans, DÅ meddelas, gärna omständligt, att man inte fixar det.

I samband med  större telefonkonferenser med kollegor från USA har jag flera gånger upptäckt att vi hade helt motsatt uppfattning om vilka beslut som fattats, mycket beroende på kollektiv tystnad, där tystnaden tolkade svenskarna som att man inte håller med medan i USA som att man tiger och samtycker.

 

Det där med "artiga" indier har jag också märkt, även om alla indier inte håller på så. Tror också det är bredare än just Indien,  t ex även pakistanier. Man vill gärna slippa bråka om saker, och tar inte upp problem som finns. När jag frågar om något ("När ska jag komma tillbaka hit?") så får man inget klart svar ("Någon gång efter lunch... någon gång"), och så blir de upprörda över att man kommer det inte blev exakt som de tänkt sig.

Min danslärare (lärare i indisk dans) tenderar också att prata väldigt mycket om "indisk tid". Dvs, svenskar och indier har olika syn på punktlighet.

Hur högt man pratar på tex restauranger. Har märkt ofta att man knappt hör vad den andre säger eftersom vi pratar tyst för att inte störa andra medan vissa andra kulturer (säkert många olika men senast var det en kinesisk familj) pratar enormt högt. Så irriterande. Samtidigt så borde vi ju kunna prata högre (men det känns fel) och de tystare (känns säkert också fel)...

- När jag började gymnasiet i grannstaden. De flesta vuxna i min omgivning röstade rött och många av mina kompisar var aktiva i Ung Vänster eller SSU, men i nästan hela gymnasieklassen var med i MUF och "sosse" var ett skällsord. Så långt hemifrån, men ändå inte.

- Har "råkat" gå på flera dejter med icke-svenska killar. Jag är så van vid att ha killkompisar, så jag antar att det är vänskap de är intresserade av så länge de inte är uppenbart flirtiga. Jag hade en trevlig diskussion om språk och kultur med en rysk bekant (relativt ny i Sverige), men helt plötsligt insisterade han på att bära min väska och betala för restaurangbesök, vilket jag vägrade. Det tyckte han var lite komiskt, men blev inte upprörd eller så. När han sa att mitt hår ser ut som guld i solen insåg jag att han kanske var intresserad av mer. Sen flyttade jag utomlands och då blev det fler kulturkrockar. En skotte frågade om jag skulle med på teater och jag antog att han även hade frågat de andra i gänget. När jag kom dit var det bara han och jag och efteråt frågade han vad vi skulle göra nu. Då hade jag redan bestämt träff med andra kompisar, så "dejten" slutade där. Stackarn. Det har även hänt att jag pratar med en bekant på vägen hem och antar då att han bor åt samma håll, men senare visar det sig att han bara följde mig hem och i själva verket bor åt andra hållet.

- Mina flatmates (amerikaner och italienare) såg ut som om jag hade mördat någon när jag hade ketchup på pasta, för så får man tydligen inte göra. Helt normal fattigmat, ju!

- Medelålders amerikaner som vid Sverigebesök ber om att få tvätta händerna (diskret sätt att fråga efter toaletten) och blir visade till handfatet i köket. Att som vi svenskar helt enkelt säga "jag är kissnödig" finns inte i deras värld.

Tycker att det är intressant när någon som inte är van vid midnattssol ska sova uppe i norr och inte klarar det eftersom de är vana vid mörk natt och ser ut som zombier efter ett tag. Då är det ju jag som är så van vid att sova i ljust rum som inte insett att de kanske behöver en mörkläggningsgardin, också en kulturkrock ; )

Haha och en gång när en amerikansk kompis som jag lärt känna över internet skulle hälsa på för första gången. Han hade varnat i förväg för att han var enormt blyg och tystlåten och jag tänkte att det var okej, jag är ju rätt pratsam av mig för att vara norrlänning så det löser sig säkert, jag får ta ansvar för att hålla igång samtalen. Men sedan när vi sågs så var han totala motsatsen till vad jag föreställt mig. Pratade högt och tydligt, gestikulerade vilt och tog väldigt mycket plats på alla sätt. Får nog inse att en tyst och blyg amerikan ändå är betydligt mer extrovert och högljudd än en social norrlänning :-P

Just ja. Bastubad. Jag är van vid att  folk sitter nakna i  bastun. Därför bastar man med sin familj, eller med folk av samma kön eller någon annan konstellation som gör folk lite mer bekväma. I Sverige har jag sett väldigt många basta med badkläder på sig! Även om de bastar med sin egen familj! Jag tänker på hur äckliga det där badkläderna måste bli av allt svett... och det måste ju vara lättare att rengöra sig själv också om man är helt naken.

En del svenskar fattar inte det här med björkriset i bastun alls. Jag gjorde en kvast åt min svärmor, och hon tittade på den och frågade "vad är det för något?", hade aldrig sett en sak som jag tycker är självklar. :(

Vi äter med stängd mun = Att smaska visar att man tycker om maten!!!
Vi lagar mat till matlådor= Om maten inte tar slut så visar jag inte kocken att det var gott!!!
Vi pratar vid matbordet= Andra pratar inte så mycket alls...
Blir dottern ihop med en kines förväntar sig hans föräldrar en visit så att vi kan visa upp oss.