Kulturkrock? Berätta!

- När jag började gymnasiet i grannstaden. De flesta vuxna i min omgivning röstade rött och många av mina kompisar var aktiva i Ung Vänster eller SSU, men i nästan hela gymnasieklassen var med i MUF och "sosse" var ett skällsord. Så långt hemifrån, men ändå inte.

- Har "råkat" gå på flera dejter med icke-svenska killar. Jag är så van vid att ha killkompisar, så jag antar att det är vänskap de är intresserade av så länge de inte är uppenbart flirtiga. Jag hade en trevlig diskussion om språk och kultur med en rysk bekant (relativt ny i Sverige), men helt plötsligt insisterade han på att bära min väska och betala för restaurangbesök, vilket jag vägrade. Det tyckte han var lite komiskt, men blev inte upprörd eller så. När han sa att mitt hår ser ut som guld i solen insåg jag att han kanske var intresserad av mer. Sen flyttade jag utomlands och då blev det fler kulturkrockar. En skotte frågade om jag skulle med på teater och jag antog att han även hade frågat de andra i gänget. När jag kom dit var det bara han och jag och efteråt frågade han vad vi skulle göra nu. Då hade jag redan bestämt träff med andra kompisar, så "dejten" slutade där. Stackarn. Det har även hänt att jag pratar med en bekant på vägen hem och antar då att han bor åt samma håll, men senare visar det sig att han bara följde mig hem och i själva verket bor åt andra hållet.

- Mina flatmates (amerikaner och italienare) såg ut som om jag hade mördat någon när jag hade ketchup på pasta, för så får man tydligen inte göra. Helt normal fattigmat, ju!

- Medelålders amerikaner som vid Sverigebesök ber om att få tvätta händerna (diskret sätt att fråga efter toaletten) och blir visade till handfatet i köket. Att som vi svenskar helt enkelt säga "jag är kissnödig" finns inte i deras värld.