Kulturkrock? Berätta!
Jag känner att svenskar har en större tendens till falsk artighet och intetsägande smicker ("spännande!", "speciellt!") än vad finnar har.
Sen finns det kulturkrockar mellan religioner/uppfostran snarare än etnicitet eller nationell kultur. T ex, jag är uppfostrad i ett väldigt sexliberalt hem. Inte bara att det är helt okej att vara homo/bi, utan det är helt okej att t ex syssla med bdsm, klä sig annorlunda, ha diverse fetisher. Inget som vi direkt pratat om så mycket, men det har liksom varit underförstått. Dessutom övergick jag till att uttöva en religion som tenderar att vara mycket mer tillåtande än kristendom i mina senare tonår. Mitt ex var uppvuxen i en familj som bestod av dels sekulära kristna ("jag tror på gud, typ") och frälsningssoldater. Han var själv ateist, men jag märkte ju hur han hade en betydligt konservativare syn på sexualitet. Homosexualitet var okej (bland familjens vänner ingick ett bögpar), men kink, polyamori, sex utan kärlek, avbildningar av könsorgan etc var inte okej. Min mor råkade hitta ett par handklovar (aldrig använt, köpt på skämt) i mitt rum under den här tiden, och skulle då börja prata om säkerhet inom bondage, sådant som att använda rätt utrustning etc. Mitt ex sprang ut ur huset!