5 min metoden? skrika sig till söms?

Gjort? För att söva dem?

Olika med olika barn och olika i olika åldrar. Vid sex månader har jag fortfarande ammat och barnen har för det mesta somnat vid bröstet. De har sovit i min säng då och sovit bra. På dagarna sov Storebror bäst i vagnen och lillasyster i bärsele. Runt 8 månader går de flesta barn igenom en bökig separationsfas och båda mina behövde bäras för att somna. När de släppt har de sovit bäst i egen säng och somnat med en förälder bredvid sig bara.

Metoden utvecklades för svårt sömnstörda barn, barn som stod under läkarkoll och oftast var eller varit inlagda för sömnen, de stod alltså under läkaröversyn.

Mycket riktigt är den utvecklad för föräldrarna därför att Eckerberg (han som utvecklade metoden) såg att barnens sömnstörning ofta hade med sig tragedier i kölvattnet som tex skilsmässor misshandel etc.
Alltså allvarligt sömnstörda barn, för de barnen är metoden det minst dåliga av allt dåligt för tyvärr finns det inget magiskt piller.

För mig hade metoden varit utmärkt och troligtvis hade min sömnstörning (förskjuten sömnfas) inte varit så allvarlig om jag tvingats in i ett normalt dygn som bebis.

Sen borde BVC ha kompanistryk som rekommenderar metoden till normala barn. Det här är det sista halmstrået man tar till när allt håller på att braka, istället är det det första som rekommenderas! Rena vansinnet.
I mina sömnstörda ögon är det lika galet som att man ger insulin i förebyggande syfte bara för att man inte ska få diabetes.

Metoden är inte bra för något barn men det kan vara det minst dåliga valet!  Men det handlar om ett ytterst fåtal barn.

Min son är 9 månader och vi började med att lägga honom själv vid 7 mån då jag var tvungen att vagga, inte mysigt utan mycket intensivt!
Jag körde så som du att jag satt bredvid, först provade jag att lägga  honom själv lite, när det inte funkade gick jag in och satte mig efter en stund, då somnade han lättare. Han fick även vällingen i sängen. 

Nu kan jag bara lägga in honom och han sitter och pratar lite med sig själv och nallarna han har i sängen och lägger sig sedan tillrätta och somnar. Jätte skönt, jag och min pojkvän pratade om det härom dagen, hur orkade vi hålla på som vi gjorde. Det är så otroligt skönt nu när han somnar själv.

Lycka till, det kommer när det kommer.
Men försök var stenhård när du ska börja med det, och lägg henne i sängen och gå in när du själv känner att du vill gå in, om det så är 30 sek eller 3 min det gör du som du känner för. Eller sitt bredvid om det funkar.  

http://Hannahmeh.vimedbarn.se 

Gör det som känns bäst för dig.
Jag själv tycker inte det är sunt att låta ett barn skrika sig till sömns utan närhet, trygghet, ömhet och kärlek är det jag tror leder till ödmjuka människor

De flesta bebisar sover inte hela natten vid sex månaders ålder, så det är inte något fel och barnet har inte "sömnproblem" för att det vaknar. Det är fullt normalt att de vaknar två eller fler ggr och behöver då tröstas, ammas, osv. enligt behov. Det är en del av människobarns utveckling, helt enkelt. Utgå från ditt barns behov, inte vad någon BVC-tant säger. En bebis som får sina behov mötta blir en glad och trygg bebis som utvecklas normalt. En bebis vars behov ignoreras riskerar bli otrygg, få dålig anknytning till föräldrar samt bli störd i sin utveckling. De allra, allra flesta barn behöver ingen sömnträning, utan det är föräldrarna som behöver tränas - i empati och att lyssna på sina instinkter. Samsov, amma, trösta, ta upp i famnen och var närvarande, tids nog ger det med sig och barnet sover hela natten. Kanske inte inatt, kanske inte nästa vecka heller, men fortare än du anar om du bara ger dig till tåls och låter henne få vara trygg. Under tillväxtperioder, när de får nya tänder, är sjuka eller det sker stora omställningar som t.ex. börjar dagis, är det många barn som kanske tidigare sovit hela natten som börjar vakna på nätterna igen och än en gång är det sällan det behövs "metoder" för att få bukt med detta "problem", utan det som behövs är empati och tålamod (plus kanske att föräldrarna själva i mån av möjlighet tar en tupplur på dagen! det gör mycket för din egen ork). Justera förväntningarna och inse att det är fullständigt normalt att bebisar och småbarn vaknar ibland om nätterna, så ska du se att livet blir mycket lättare (vore ju bra om folk slutade fråga så dumt också "är hon snäll? sover hon bra?" är väl de typiska frågorna, som om det bara är elaka barn som vaknar om nätterna!). Det är övergående och barn växer upp.

www.phdinparenting.com/blog/2009/2/28/gentle-baby-and-toddler-sleep-tips.html

Nattugglan va fint skrivet!

Ge henne det hon vill och behöver. Hon är ju så liten.

Och så läser du tråden om tassmetoden och ser om den kan passa dig.

Hur fan kan bvc rekommendera en sömnmetod överhuvudtaget? Nä, ta ditt barn när det skriker, mys med det och låt det tex sova hos dig om det mår bättre av det. Har aldrig förstått varför vissa prompt måste ha barnen sovandes själv i egna sängar.
Hälsningar från en som i natt fick lägga sig i soffan eftersom båda döttrarna på fem och sju år ockuperar sängen haha!

Enkelt svar. Eftersom det inte är skrikandet i sig som är skadligt utan känslan av övergivenhet och dödsskräcken barnet känner när mamma inte svarar på barnets signaler som traumatiserae barnet, så är det skadligare att skrika ensam i 5 minuter än att skrika 3 timmar i famnen. Nån avhandling behövs knappast då det är rätt basic.